Och - vi kommer inte hamna i situationen med konferens / tjänsteresa / firmafest / aw - vi jobbar på olika bolag/avdelningar (dock i samma koncern, men företagen har skilda tillställningar). Julfesten var ett undantag att det var ihop - och då hände som sagt ingenting mellan oss. Vi hängde bara, tills han åkte hem och jag stannade kvar.
Så den delen är faktiskt inget orosmoment :)
Hur har veckan varit?
Vill bara kolla läget - allt väl? Trevlig helg.
Vadå? Är ni tillbaka i konferensrumsköret eller är det date utanför?
Han har ingen aning, precis som det brukar vara.
Nu är jag ju inte någon siare...men det följer ju det mönster jag förutspådde några sidor tillbaka.En lång semester på 5-6 veckor ändrade ju inget. Varför skulle en Baliresa på 2-3 veckor göra det?Det verkar som du helt tappat konsekvenstänket. Är det så..?
Ts, vill du verkligen komma bort från dina känslor för kollegan...involvera din man, be honom om hjälp. Detta rör ju honom också i allra högsta grad... Du är ju uppenbarligen oförmögen att lösa detta själv.
Har du och din man verkligen inte snackat något om situationen när ni var på Bali?
Dessutom är väl risken stor att han, på sin kant, redan har känslan att något inte är som det ska, men inte vill anklaga dig för något.
Jag vill förtydliga: Jag står fast vid beslutet att inte agera på känslorna för kollegan. Dock måste jag distansera mig mer ändå eftersom det är nån typ av självplågeri att ändå hänga.
Det kommer bli ett bra slut på detta.
Hej TS, kul att se att det år åt rätt håll.
Dock, kan det vara så här.
DU: Bokar inga möten, föreslår ingen fika, är inte den som börjar skicka Insta, det är han som är initiativtagaren till all kontakt.
På så sätt känner du det som att du inte driver detta vidare, känns lite bättre kanske?
MEN: Du verkar inte ha styrkan att tacka nej, dvs han upplever det som tyst uppmuntran från din sida. Han kommer ju att hålla på tills du tar ett aktivt beslut att faktiskt börja ta avstånd!
Frågan är då: Är du tillräckligt ointresserad av honom för att aktivt börja tacka nej? ....eller är det fortfarande lite rest-pirr kvar?
Jag har inte varit otrogen mot min man. Jag och min man har inget problem i vår relation som jag kommer beskylla honom för, som några här verkar vilja få det till.
Jag vill inte skiljas, jag vill inte att min kollega ska lämna sin familj. Jag förstår att jag måste minimera kontakten med min kollega eftersom jag känner mer än jag borde för honom. Men - jag tänker inte såra min man med detta när jag faktiskt inte gjort något. Jag har väldigt svårt att se att han skulle må bättre av att veta ALLT jag tänker på och fantiserar om. Jag har bara valt att vara öppen här, för att kunna bolla allt jag tänker på gällande detta.
Två konkreta råd som fungerar för en gift som är förälskad i annan man/kvinna.
1. Låt tiden gå så klingar det av, jag lovar.
2. Tänk på konsekvenserna om det läcker ut till era respektive familjer
Hej TS
Man skall väl inte dra historier från sitt eget liv för att råda andra, men whatever.... några ord inför veckan som kommer.
För 8 år sedan var jag i samma situation som du. Nyss börjat ett nytt jobb och efter några månader kom en kvinna tillbaka från sin mammaledighet och vi började jobba ihop.
Insåg efter ett tag att jag saknade henne när jag inte var på jobbet, började få mycket starka känslor för henne. Misstänkte att hon nog kände nåt för mig också.
På det var det småbarn hemma och de riktigt jobbiga åren med lite sömn och inte så mycket man & hustru.... lätt att tappa fotfästet....
Efter ca 6 månader kulminerade det under en företagsfest. Efter en intensiv stund på dansgolvet fick jag ett förslag om att hoppa in i en taxi, hem till ett hus utan man och barn.
En Tipping-point om någonsin i livet.
Jag stod och tvekade under vad som kände som de längsta sekunderna i mitt liv, men jag valde att inte hoppa in. Evigt tacksam för det idag, annars vet jag inte hur mitt liv sett ut.
Veckorna som följde på jobbet blev jobbiga. Slutade med att hon sade upp sig efter någon månad och bytte jobb, hon kunde inte vara kvar och nära mig enligt henne.
Men nu till poängen. Jag springer till och från på denna kvinna några gånger per år, ibland säger vi bara hej, ibland stannar vi och växlar några ord.
..och TS, det har gått åtta år, åtta långa år, och fortfarande varje gång jag träffar henne pirrar det till och jag känner att de gamla fantasierna som legat begravda kommer tillbaka.
Vad jag vill ha sagt med detta (och detta kommer du nog inte att gilla) är att för att du skall lyckas distansera dig till denna mannen, som du uppenbarligen är, åtminstone lite, förälskad i, kommer innebära att du behöver undvika honom på daglig basis, veckobasis etc.
Du behöver helt enkelt hitta andra arbetsuppgifter där ni inte behöver interagera. Så länge ni ses kommer fantasierna att matas, med risk för att de växer igen.
Att tro att ni skall kunna jobba ihop och ha nåt slags vänskapsförhållande blir nog mycket svårt, med tanke på att det nog är båda som har känslor för varann.
För att parafrasera mäklar-jargongen, det viktigaste är "distance, distance, distance"
Lycka till i veckan nu.