Jag vill ligga med min kollega, är gift

Absolut ligger det ju ofta någonting bakom ett väldigt kontrollerande beteende, men i fall där framförallt män utövar mkt kontroll mot sin kvinna så handlar det ju om att man vill ha makt och det ska man aldrig försvara!! Iof är de relationerna inte harmoniska, men utåt sett kan de ju se ut att vara det.

Har man tidigare utsatts för otrohet så att man därför blivit kontrollerade och allmänt misstänksam så vore det nog bra att få hjälp med att bearbeta detta så att det inte förstör en relation som annars hade varit harmonisk.

Sen är det ju svårt eftersom att det ändå verkar vara sååå många som går emot sina egna värderingar som de sagt sig ha, så fort livet suger lite eller om man har en svacka i relationen. Så otrohet är ju vanligt tyvärr. Skulle personligen inte anse att någon som haft en dålig magkänsla länge och som sett vissa tecken är ett svin om han eller hon tex tar en titt i sin partners mobil eller dator.

(Jag förstår diskussionen, vill ändå bara inflika att jag INTE älskar min man mindre än innan. Och jag tror inte jag älskar minst av oss. Med det sagt kan man ändå ha olika roller och vara olika starka på olika sätt, det är vi. Men jag älskar honom lika mycket som innan.)

Nu råkar ju tråden vara ett år gammal och jag har inte varit, och kommer inte vara otrogen.

Intressant frågeställning. Innan har jag nog inte funderat på det så i detalj. Jag är inte och har aldrig varit orolig att min man ska vara otrogen och inte jag själv heller. Mina och våra regler än nog varken liberala eller strikta, nog rätt normala. Jag har dock heller aldrig suttit i den situation jag hamnat i, och skulle nog dömt mig själv mycket fortare innan än när jag nu varit mitt i det själv.

Jag skulle ju själv önska att jag hade kunnat styra känslor och kunnat se detta komma och stängt av eller slutat hänga. Men som bekant förnekar man gärna allt tills det slår till. Men jag är ändå glad för att jag hanterat det som jag gjort, dvs inte gått över gränsen för otrohet.

Har jag gått över några andra gränser? Att hänga som vi gjort är Inte det råd jag skulle ge någon annan. Dock - ta detta på rätt sätt - är det rätt häftigt att ha lärt känna en annan person så pass som vi ändå gjort, och att ha känt det elektriska i luften så länge men ändå att båda låtit bli att agera på det. Det är vad det är, och blir aldrig mer. Och nu har det sakta lagt sig. Men i backspegeln, har jag svikit min man? Nej. Skulle jag ändå vilja ha gjort annorlunda? Ja.

Fast du skrev ju.... "för att försvara svinen något.. Hur vanligt är det att få reda på exempelvis en otrohet."

Finns det ingen anledning att misstänka otrohet så känns det inte ok att ens partner ska hålla på och kontrollera. Alla som väljer att leva i ett exklusivt förhållande får förlika sig med tanken att om ens patner vill vara otrogen så är det tyvärr inget man kan förhindra. Det går inte att kontrollera helt enkelt. Min erfarenhet är att när otrohet har förekommit eller att det är påväg åt det såsom det var i Ts fall, så finns det vissa tecken, saker som förändras. Kan tex vara ett överdrivet användande av mobilen, att man inte lägger undan mobilen öppet som förut, att man inte är mentalt närvarande osv.

Om en person utsatts för otrohet i ett tidigare förhållande, tycker du då att det är ok att han eller hon systematiskt kontrollerar sin partner i sin nästa relation? Det är ju förståeligt varför kontrollbehov uppstått, men det gör det väl ändå inte okej?

Nej, inte anledning. Men förklaring. Kontrollbehov har uppstått för att man blivit bedragen tidigare, är väl förståeligt eller? . Den som har ett kontrollbehov och systematiskt kontrollerar sin partner pga tidigare erfarenheter och att man har svårt att lita på sin partner pga vad tidigare partners gjort behöver jobba med sitt problem/kontrollbehov. Men nu blev det ju ganska OT.

Nu ja... Fast för ett år sen så lät det inte likadant. Då skrev du att det kändes bättre att skriva till varann på Instagram än på messenger.

Jag skulle inte säga att det är min mans agerande som satt honom i nån situation. Sen är ju saken den att om han skulle känna ett behov av att kolla min telefon, den konversation jag har med Pelle på ex Insta, eller läsa sms så gör det inget. Vi skriver inget konstigt.

Men ingen tycks kunna säga vad han skulle gjort istället...

Men ändå klagar ni på hans brist på agerande! För faktum är att man som partner inte kan göra så mycket om den andre får känslor för t ex en kollega. Om man inget vet kan man förstås inte agera, om man vet eller misstänker är risken stor att  man agerar på ett kontraproduktivt sätt, som driver partnern närmare kollegan. Det enda är förebyggande, att se till att man har en levande relation med bra kommunikation. Men det är svårt att laga något om man inte vet att det är sönder. Om den som är (kanske omedvetet) missnöjd men inte säger något kan knappast partnern göra något. Han tycker ju att allt är bra!

Om tanken slagit rot hos den ene att gräset är grönare på andra sidan är det oerhört svårt att som partner ändra på det oavsett vad man säger eller gör. Nu var lyckligtvis TS bara kåt och tog sitt förnuft till fånga. Men t ex fröken Fia är ju missnöjd med sin relation, då är det värre.