jrockyracoon skrev 2018-11-04 21:15:43 följande:
Ditt problem är att du låter dina känslor styra! Intellektuellt och statistiskt finns det goda argument för att avstå från otroheten. T.ex.
* En otrohet leder ganska sällan till något långsiktigt stabilt.
* Otrohet sårar väldigt mycket, och leder till en härva av lögner, svek och svallande känslor.
* Du sviker dina egna ideal, och vet dessutom inte vilka konsekvenser en otrohet kan få för din relation.
etc, etc...
Så när du har insett att all logik talar mot att du inleder en affär, kommer vi till "känsloargumentet".
När det gäller känslorna är det viktigt att du riktigt förstår varifrån och hur de har uppstått. De har kommit till, uppfunnits i ditt huvud, eftersom du har tillåtit dem att existera. Du har gjort val efter val, där du i ditt huvud inför dig själv har accepterat att närma dig denna man, på olika sätt. Du har t.ex. valt att inte berätta för din partner, inte ens när flirten var precis i startgroparna. Du har val att uppmuntra fortsatt flörtande genom att inte tydligt visa kyligt avstånd. Du har valt att tänka på mannen och hur det skulle vara att ha sex med honom. Etc, etc.
Allt detta har skapat en fiktiv relation med mannen inom dig, och det är därifrån pirret i magen härrör.
Jag begriper att det här pirret är så starkt, att det är svårt att stå emot, men det är viktigt att du förstår hur det har uppstått och inte skjuter bort ditt eget ansvar kring dina tidigare val som har lett till denna situationen. Det är du som har stökat till den här relationen, och därför tycker jag att det också borde vara du som tar dig härifrån. Detta genom att t.ex. med många små val, undvika ögonkontakt, undvika fantasier och tankar, fokusera på din kille, tänka på din honom sexuellt, etc. Du behöver döda allt ditt hopp om honom och dig, släcka ner kontakten och tankarna på honom helt.
Det finns också en genväg till att känslorna för denna man i princip försvinner omedelbart, det är att berätta allt för din kille. Det vore väldigt rakryggat och bra för er relation. Givetvis sårar du honom, men du gör det då i betydligt mindre grad än om du låter dina känslor för mannen överväldiga dig.
Det är en kamp mellan anständighet och kåthet. Jag hoppas att du väljer det långsiktigt bästa beslutet. Det är inte lätt, men det är inte alltid enkelt i livet. Lycka till!
Det du skriver är klokt. Och visst har du rätt i att det helt och fullt är mitt ansvar, och att det är jag själv som flyttar gränser liiite lite i taget och inbillar mig att det är ok. Och jag tänker ju om och om igen på hur det skulle vara att ha sex m honom etc - dvs fiktiva grejer som inte ens hänt som jag lägger tankar och känslor på.
Jag vill inte, men det är precis såna här resonemang jag behöver höra. Så tack.