Min dotter styr mig
Jag har en sjuttonårig dotter med borderline, självskadebeteende och ångest. Det senaste året har hon och jag kommit varandra nära igen efter en turbulent tonårsperiod men nu har hon istället utvecklat ett osunt beroendeförhållande till mig. Jag har en man, tillika hennes pappa, som jobbar borta halva tiden, detta gör att jag har obegränsat med tid att lägga på henne när han är borta och av logiska skäl delad tid när han är hemma. Detta har aldrig tidigare varit något problem men har blivit nu på senare tid. När hennes pappa är borta kan hon fritt titta på serier och hänga med mig utan att någon annan är "i vägen". Jag passar alltid som umgänge om hon inte har någon vän att umgås med. Vi pratar om praktiskt taget allt. Så fort hennes pappa kliver innanför dörren så blir han en fiende som tar tid från hennes och min relation. Min man jobbar även mycket när han är hemma, vilket innebär att jag bara har någon timme hit och dit med honom en vanlig dag. Den resterande tiden försöker jag att dela upp mellan min man och henne genom att titta på någon serie med henne varje kväll, om hon är hemma, och sedan försöka någon halvtimme med honom innan jag går och lägger mig. Men fastän jag umgås mer med min dotter än med min man när han är hemma så blir hon ändå arg när jag spenderar tid med honom. Detta kan vara scenarier som om jag väljer att gå ut på bio med min man, eller om vi sitter tillsammans i soffan på kvällen och pratar eller om jag vill att han ska vara med när hon och jag tittar på film. De enda alternativ jag har är att bara umgås med henne, men utan honom, när han är hemma (hon vill ha mig helt själv), eller att försöka dela upp tiden vilket ändå leder till att hon är sur och säger att jag är en hemsk person som väljer honom före mitt barn osv osv. Jag försöker hela tiden kompromissa och säga att hon självfallet får följa med oss överallt och vara med när vi sitter och pratar osv, men hon säger att det inte är samma sak. Om hon och jag sitter och pratar och hennes pappa kommer upp så stannar hon någon minut och sen går hon till sitt rum och stänger dörren för att hon inte får all min uppmärksamhet. Vid ett tillfälle när jag satt och pratade med henne för att sedan gå till min man, som satt och jobbade, blev hon galen och slängde igen sin dörr. Hon skadade sig själv och sa sen att det var mitt fel för att jag väljer honom före henne. Hur mycket jag än försöker att berätta för henne att jag inte bara kan vara med henne så vägrar hon förstå mig. Hon menar att jag inte kan ta ifrån henne hennes upplevelse att hon hamnar i andra hand när pappa kommer hem. Sanningen är dock den att jag är mycket mer med henne än honom ÄVEN när han är hemma. Men det ska vara bara hon, annars fungerar det inte. När han åkte sist fällde hon kommentaren: nu har jag dig för mig själv i två veckor. Det kan te sig fint, men i det här fallet blir det inte det. Jag vet inte hur jag ska lösa situationen. Jag kan inte förstöra förhållandet till min man för att vara här för henne så fort det behagar och jag kan inte låta henne skada sig själv heller för att jag inte ger henne all uppmärksamhet. Jag förstår att detta blir ett knep från hennes sida att styra mig, men i realiteten så påverkar det hennes mående när jag inte gör som hon vill.