Vi som planerar äggdonation 2019
Nu är jag lite nyfiken hur er första trimester var.
Jag är nu i v 6+6 och lyckan skulle vara stor men istället går jag mer och mer in i en negativ spiral som är präglad av sömnlöshet och oro.
I fredags såg vi det lilla hjärta slår men att de såg en liten blödning bakom hinnesäcken gjorde att jag vara skrämdes upp. Att höra sedan från BM och även från kliniken i Tjeckien att det bara är "wait and see" gjorde mig inte direkt lugnande. Nu har jag själv ingen aktiv blödning men varje gång till toaletten är jobbigt. Jag har drömt om att få en blödning osv.
Jag somnar oftast bra men det är så att jag vaknar nästan varje timme (och då är jag inte alls aktiv orolig och kan oftast somnar om bra). Det är så svårt att veta vad som är nu hormonellt och vad som är ångesten (och hur mycket oro är "normal"), ffa för oss som har varit med om en lång resa till denna graviditet.
Jag vill jobba men klarade det inte med tröttheten och jag har inte ens några symtom i form av illamående (vilket också oroar mig något trots att jag förstår att alla är olika).
Att ha molvärk nu igen i nedre regionen gör saken inte bättre (varit där sist för 10 dagar sedan). Jag vet, det är nog växtvärk men alla nya symtom, försvunna symtom skapar nya tankar.
Jag har nu pratat med min fina chef, han har faktiskt fixat en tid till en psykolog och jag sjukskriver mig nu på 25%. Känner ändå att jag måste jobba för att ha något att göra.
Berätta gärna hur det var för er, fysiskt men ffa mentalt. Blev ni lugnare efter v 12?
Vad jobbigt att du ska vara så orolig nu när allt verkar gå så fint! Jag var också väldigt orolig första trimestern (och resten av graviditeten, men lite bättre efter tidigt UL/KUB i v.12). Jag var dock gravid i första trimestern under sommarsemestern så då behövde jag inte performa på jobbet eller låtsas må bra utan kunde ligga och vila och ta det lugnt i 4-5 veckor. Hade ju mens/molvärk och blödningar i 5-6 veckor men det gick ju bra för mig ändå! Hade som sagt ett hematom på 3 cm men det försvann av sig självt och påverkade inte fostret.
Vad snällt av din chef att erbjuda samtal med psykolog, man brukar ju må myycket bättre när man pratat med någon! Kan hjälpa en att komma ut den negativa spiralen! Är du inskriven hos barnmorska på MVC nu också? Jag vet att man kan få träffa psykolog därigenom också om man är väldigt orolig/deprimerad i sin graviditet och mår dåligt! Prata med din barnmorska och understryk att det påverkar din vardag och ditt liv och att du måste sjukskriva dig.. Sådant brukar de ta på allvar!
Låter som att din graviditet går fint framåt så hoppas verkligen att du hittar tillfällen/perioder när du verkligen kan njuta av den!! Jag kanske njöt mest från v.28 eller så när jag kände bebisen sparka och röra sig varje dag och jag visste att den skulle klara sig om den kom för tidigt! Men jag försökte hitta tillfällen innan dess att njuta, slappna av och vara lycklig, även om det var svårt!
Stor kraam!
Nu ligger han 2 kurvor över standardkurvan och har stabiliserat sig där, var ett tag på väg upp mot en tredje haha!! 