Är jag normal eller vansinnigt omogen?

Anonym (Angelica)

Äldre 18 Oct 12:44
56 svar

Citera Återställ Anmäl

Är jag normal eller vansinnigt omogen?

Jag är kär i en man som jag möter flera gånger i veckan när jag hämtar barn på fritids. Det värsta är att jag inte bara känner mig som en tonåring när jag träffar honom utan också beter mig som en. Jag försöker skärpa mig men jag kan inte styra det.

Han kan prata seriöst med mig och ställa frågor om vad jag är intresserad av, vad jag tycker om olika saker, visa bilder i sin mobil för mig med mera för att hålla igång samtal.

Tyvärr beter jag mig själv som en idiot. Jag är självsäker och normal i andra sammanhang men när jag träffar honom så börjar jag flamsa som en tonåring, fnissa, bete mig fruktansvärt barnsligt. Jag svettas också och får hjärtklappning bara jag får syn på honom. Pratar för högt och för fort, kan inte stå still (sist höll jag för mitt ansikte och vände mig bort för jag kände att jag blev som en tomat).

Jag vet inte men han är kanske lite road av det. Han fortsätter ju prata med mig. Men själv känner jag mig mest utskämd. Jag är seriöst intresserad men kan inte visa det.

Finns det flera vuxna människor som reagerar såhär? Är det normalt? Hur kan man jobba bort det? Borde jag tala om för honom att jag beter mig såhär för att jag känner på ett visst sätt/förklara mig?

Är det uppenbart att han förstår att jag är kär. Eller tror han att jag är så som person?
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är jag normal eller vansinnigt omogen?
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 13:02
#3

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Stoppljuset) skrev 2018-10-18 12:54:00 följande:
Jag är precis likadan! Hatar det lika mycket som du. :)

Jag skäms! Jag är närmare 40 än 30 i ålder och reagerar ändå så. Skönt att inte vara ensam då.

Att inte ens kunna styra rörelser- att hålla för ansiktet när han tittar på mig fast jag inte vill... Fy! Det stod andra föräldrar i närheten. Det är lite förbjudet och jag vill inte att någon ska märka detta, inte ens han för ingen av oss är singel. Och det vet andra.

Jag är orolig över att det ska gå rykten och att människor får detta till något som det inte är. Att det ska starta upp några otrohetsrykten trots att vi egentligen bara artighetspratar när vi hämtar våra barn.

Från början har jag varit extremt blyg i mitt liv, knappt vågat prata med andra. Det har jag tränat bort med mycket övning och tålamod och idag har jag inga problem att prata med människor eller ens hålla föredrag. Men kanske är det det som kommer fram. Situationer som dessa har jag inte tränat på.

Tror du han förstår att jag är kär? Det måste han ju göra. Då är han väl intresserad som fortsätter kommunicera med mig tänker jag. Kan någon tycka detta är lite charmigt? Genuint? Gulligt? Eller roar det honom bara- att jag blir någon form av clown?
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 13:06
#5

Citera Återställ Anmäl

transparent skrev 2018-10-18 12:57:07 följande:
Om en tjej är nervös och hispig för att hon gillar en, det är ju bara sött, och charmigt

Jag skäms ihjäl! Han är så självsäker och lugn. Stadig och intensiv i blicken (som jag inte vågar möta). Och jag, min idiot, håller för ansiktet och vänder mig bort och fnissar hysteriskt. Det är så jag skäms ögonen ur mig! När ANDRA ser dessutom!

Och alla vet ju att jag inte är så mot andra än han :(

Det är nästan så jag vill ändra barnets hämtningstider. Sitta och vänta 10 minuter efter jobbet så att han har hunnit iväg när jag kommer. Så jag slipper göra bort mig...

Samtidigt så är det ju en härlig känsla. På något sätt. Det är därför jag reagerar som jag gör.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 13:07
#6

Citera Återställ Anmäl

sextiotalist skrev 2018-10-18 13:03:07 följande:
Jag hörde i en intervju med någon etablerade A-kändis (kom inte ihåg vem det var) som i vuxen ålder fick träffa sin gamla idol och blev som en tonåring, fnissig, hittade inte orden etc.
Ditt beteende är normalt och det är normalt att bli "omogen" i vissa situationer.
Tack! Jag kanske inte behöver psykiatrisk hjälp för detta trots allt. Men det måste gå att jobba med sig själv så man kan behärska sig!
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 13:32
#10

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Ggjk) skrev 2018-10-18 13:23:13 följande:
Jag hade kontakt med min sambo via mess i ett halvår innan vi träffades irl.

Han skrev att han var jättenervös inför dejten medans jag kände mig helt lugn.., tills jag parkerade o steg ur bilen o ser honom komma mot mig. Benen vek sig, svetten lackade, rösten darrade o jag flamsade.

Han däremot blev cool lugn när han upptäckte att han hade ?övertaget?.

Din flirt känner nog samma med dig. Du blir nervös och då tar han kommandot liksom.

Tänkte skriva lycka till men det blir ju fel eftersom ni båda är i förhållande.

Ja, det blir ju fel. Eller? Jag vet inte. Fniss!

Nästa gång jag ser honom ska jag nog säga något i stil med "förlåt för mitt beteende men jag blir så nervös när vi pratar". Det är helt ärligt. Och så får jag se hur han reagerar.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 13:33
#11

Citera Återställ Anmäl

sextiotalist skrev 2018-10-18 13:21:09 följande:
Du behöver absolut inte psykiaktrisk hjälp (lite tips, de som söker sådan hjälp har svåra psykiska sjukdomar), inte heller någon psykolog eller kurator.
Du är bara så normal du kan vara (och väldigt förälskad).
Tack!
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 18 Oct 14:58
#22

Citera Återställ Anmäl

Oj!

Vilken vändning den här tråden fick.

Jag undrade om min nervositet som jag inte kan hejda är normal. Betackar mig vänligt men bestämt från relationstips, moralupplysning, samhällsdiskussioner och så vidare. Det är helt överflödigt här och kan diskuteras i andra/egna trådar.

Jag kommer inte heller att vilja diskutera min nuvarande relation som är oproblematisk.

Det är min nervositet och mitt beteende i möten med den här mannen som jag vill diskutera. För jag behöver hjälp med att lägga band på mitt flamsiga beteende.

Jag hinner inte skriva nu, ska hämta barn på fritids. Jag kommer läsa och svara mer på kommentarer senare. Skriv gärna men var snälla och håll er till ämnet!
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 15:34
#30

Citera Återställ Anmäl

Anonym (flams) skrev 2018-10-19 09:24:49 följande:
Enda sättet att sluta flamsa och vara nervös framför honom är att fundera på varför du är kär i honom. Om du tex är uttråkad i livet, eller relationen du befinner dig i. Du kanske behöver ett nytt intresse tex?

För du beskriver ju ändå att din relation med din man vill du bevara och har du bestämt dig för detta brukar kärkänslor mattas av.

Dvs om du aktivt tänker på att satsa på din man istället, trots att du just nu är kär i denne man, så går det väl över.

Testa att hämta på andra tider etc. Är man kär går det oftast inte att dölja.

Jag vet ganska väl varför jag är kär- det tar tyvärr inte bort nervositeten. Han kan inte ersättas av något intresse heller, typ musikinstrument, fotboll, teater.

Jag bestämde mig för att satsa på min man för 10 år sedan och står fortfarande fast vid det. Jag är inte uttråkad i relationen. Däremot är det ju inte himlastormande längre men de känslorna går alltid över efter 1/2-2 år in i ett förhållande- det gäller alla. Bara för att de känslorna har försvunnit betyder det inte att jag vill byta ut min man.

Det betyder heller inte att jag inte kan ha sådana känslor för någon annan.

Jag har varit kär i den här mannen länge och nej, det mattas inte av.

Men tack i alla fall för att du försöker hjälpa mig.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 15:37
#31

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Anonym) skrev 2018-10-18 23:43:18 följande:
Och dina problem är....?
Har du verkligen inte hört talas om Don Quijote? Förstår du inte liknelsen?
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 15:39
#32

Citera Återställ Anmäl

Anonym (***) skrev 2018-10-18 18:54:32 följande:
Jag är seriöst intresserad

Är det uppenbart att han förstår att jag är kär.

Detta är ju anledningen till att du är nervös. Då är det där fokus bör vara. Annars kan du ju prata med din man/sambo om det, han är ju man, så han kan se det ur ett manligt perspektiv.
Jag behöver inte manliga perspektiv specifikt. Utan tips kring hur man kan dölja nervositet. Trodde jag var mycket tydlig med det.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 16:03
#34

Citera Återställ Anmäl

Många verkar tycka att jag är otrogen utan att jag har gjort någon sexuell invit eller ens petat på den här mannen. Undrar om ni resonerar likadant i andra frågor.

Om jag önskar att jag hade något som någon annan äger- har jag då stulit?

Om jag fantiserar kring att hoppa fallskärm- har jag då gjort det?

Om jag tänker på mord- har jag då mördat?

Med ert resonemang så är alla människor vedervärdiga.

Misantroper!
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 16:08
#36

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Harriet) skrev 2018-10-19 15:52:24 följande:
Jag hade en riktig snygging jag skulle lära upp på jobbet en gång, Jag var absolut inte kär, inte ens "betuttad", han var bara liksom väldigt snygg och snäll och smart.

Jag reagerade ungefär sådär, inte fnissig, men kände att jag inte kunde låta bli att le världens bredaste leende precis hela tiden.
Gjorde så gott jag kunde genom att se till att ha händerna på någonting som vi gick igenom, fokusera på pappren vi höll på med, peka på dataskärmen, visar dörrar och andra apparater etc etc Genom att använda händerna koncentrerade kroppen sig på själva rörelserna märkte jag och höll inte på med en massa annat trams (som att le och glittra med ögona).

Men det första är såklart att när man märker att kroppen reagerar sådär (liksom att den skriker "parning aktuell" ) måste man ju ta ett aktivt beslut att inte flirta eller inte (flirta i måttlig dos kan man ju göra utan att vara otrogen). Och eftersom ts skriver att hon är kär och gärna vill prata med honom, så framgår det inte om hon bara vill veta att det är "normalt" att man som tjej kan reagera så eller om hon faktiskt vill hindra att hon reagerar så. För om hon tänker sig fortsätta flirta kommer hon förmodligen betee sig likadant (fnissig, rodnad etc).

Jag är intresserad av honom och skulle gärna vilja veta mera om honom. Jag tycker om att prata med honom. Han är rolig, snygg och har humor.

Samtidigt som jag vill få bort det nervösa beteendet. Jag vill inte bete mig så!

Och angående "fortsätta flirta"... jag flirtar inte. Jag har inte gjort någonting för att "stöta" på honom. Jag blir sådär av mig självt.

Mitt brott är att jag rodnar, stammar och fnissar och att det pirrar i magen. Det är inte samma sak som att flirta för det tänker jag sker medvetet och att man aktivt tar steg i en riktning som man tror kan leda till en sexuell relation. Något sådant har jag inga planer på.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 16:13
#39

Citera Återställ Anmäl

Anonym (flams) skrev 2018-10-19 16:06:39 följande:
tolkar det som hon inte vill hindra sina reaktioner, utan mer bara kollar av om det är konstigt att bli så flamsig. Samt att hon älskar sin man men tycker det är härligt att flörta lite med dagispappan hon är kär i.
Ungefär så. Men jag vill faktiskt kunna styra mina reaktioner. För det är, som jag har skrivit tidigare, oerhört pinsamt och det får mig att skämmas!

Och jag flörtar inte. Men tycker det är väldigt härligt att prata med "fritidspappan" ja :D När jag kan bete mig normalt vill säga...
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 16:25
#43

Citera Återställ Anmäl

Anonym (flams) skrev 2018-10-19 16:10:13 följande:
Menade mest att ett sätt att hindra att vara så nervös är att försöka hitta kickar på annat håll, eftersom man inte kan hindra sig själv att vara kär.'

Blir också kär ibland, eller kraftigt förtjust om inte annat. Men efter lite känslobubbel försöker jag tagga ner lite, eftersom jag redan har en sambo.
Och det hjälper med fritidsintressen?

Jag har redan några intressen. Det tar inte bort tankarna på honom. Tvärtom så får tankarna på honom mig ur balans- jag får svårt att koncentrera mig på det jag gör. Jag tänker på honom nästan hela tiden och kan inte få bort det. Det är som en mani som mal sönder min hjärna sakta men säkert

Jag funderar väldigt mycket på om han förstår vad jag känner och trots det fortsätter prata med mig så mycket som han gör. Han går inte fram till någon annan mamma och pratar, bara andra pappor. Och han brukar vänta på mig utanför för att ha sällskap till parkeringen. Frågar oftast personliga frågor. Han har frågat om mina egenskaper och när jag svarade så sa han "vilken bra kombo". Och när vi ses så säger han saker som "du ser lika pigg och glad ut som vanligt".

Ibland visar han kort i sin mobil. På saker som han har gjort hemma (altanbygge bland annat).

Säger saker som "sköt om dig", "ta hand om dig", "hoppas vi ses snart igen" mm när jag åker. Och han tittar på mig väldigt intensivt. Det är det som får mig mest ut balans, att han tittar på mig som han gör. Rakt in i ögonen och naglar fast mig tills jag börjar fnissa och måste vända mig bort.

Tänker att han måste veta... Är det ömsesidigt det där intresset? Eller är han kanske bara ovanligt social? Eller tycker han att jag är rolig som en clown som han kan driva med... Usch... dessa tankar... Emellanåt mår jag ganska dåligt.

Jag vet inte hur jag ska tolka honom!
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 16:32
#44

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Harriet) skrev 2018-10-19 16:19:16 följande:
Nej nej, nu missförstod du mitt tidigare inlägg, jag menade inte att du "flirtade aktivt" i syfte att leda till en aktiv handling.
Enligt min mening kan man ha ett omedvetet flirtande beteende just på så sätt att man tittar på ett visst sätt, slänger med håret, skjuter fram brösten, råkar nudda vid hans hand/arm när man sträcker sig fram etc. Små små rörelser som man själv inte alltid är medveten om.
Det är inte otrohet. Jag menar absolut inte att du är otrogen vare sig i handling eller tanke.

Men men, tycker du måste backa lite och tänka efter. Du tycker om att prata med honom, fine. Men du skriver att du är kär, intresserad av och vill veta mer om honom. Det är på gränsen till att potentiellt kunna utvecklas till farlighet. Du bör tänka på varför vill du veta mer om honom? På vilket sett skulle det kunna utveckla ditt liv till det bättre, påverka era nu helt oskyldiga pratstunder?

Nej om du verkligen vill bara ha kvar de små oskyldiga pratstunderna och "njuta av dessa" skall du inte försöka ta reda på mer, du skall överhuvudtaget inte tänka på mannen (fortfarande; säger inte att du är eller har varit otrogen) utom just då när du har roligt när du pratar med honom.
Vill inte mista pratstunderna. Det är dagarnas höjdpunkt.

Skulle gärna gå och fika med honom om han frågade mig.

Skulle gärna sitta riktigt nära.

Skulle vilja ha en av hans användna T-shirtar.

Trots det tänker jag inte på att ligga med honom. Men om vi skulle gå och fika, om jag satt riktigt nära (så jag satt emot honom- det har jag aldrig gjort), ja då kanske jag också skulle vilja ligga med honom. Jag har aldrig varit otrogen mot någon men heller aldrig hamnat i en sådan situation.

Jag kanske inte skulle vilja/kunna stå emot om en sådan situation uppkommer.

Så jag behöver ta mig en funderare på var gränsen går. När skulle jag uppleva att jag var otrogen?

Jag vill inte för allt i värden mista de här pratstunderna. Men det måste stanna där. Det får inte bli något mera. Det får inte bli röra varandra eller sitta nära. För då misstänker jag att det tar bort nervositeten och kanske väcker begär. Att det blir en jakt och att jag vill ha mer.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha honom som min bästa vän. Bara som vän. Men det kanske inte kan fungera så. Men jag blir extremt ledsen när jag tänker på att det kan uppkomma en situation så att jag aldrig mera får se honom.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 21:58
#46

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Tips) skrev 2018-10-19 21:26:21 följande:
Två tips:

Alternativ 1: Hämta 10 min senare så att han hinner cykla iväg innan du kommer.

Alternativ 2: Ät betablockerare innan du hämtar på fritids

Stoppa i sig läkemedel? Det måste ju gå att lära sig att hantera det på ett annat sätt.

Dessutom så väntar han kvar om han ser att mitt barns kläder och väska hänger kvar. Det har hänt ett par gånger och då har de varit på skolgården och lekt. Är jag där så åker de hem direkt. Och tidigare kan jag ju inte hämta för då är jag på jobbet.

Jag vill kunna träffa honom UTAN att vara flamsig och UTAN att äta betablockerare. För jag tycker verkligen om att prata med honom. Jag vill lära mig den konsten.

Den här situationen kanske uppstår flera gånger i mitt liv. I want to be prepared men inte preparerad
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 19 Oct 22:46
#48

Citera Återställ Anmäl

Anonym (flams) skrev 2018-10-19 22:22:24 följande:
Låter som ni har attraktion sinsemellan, dvs han är attraherad tillbaka. Det lär du ju inte behöva oroa dig över.

Men när man är så där manisk och besinningslös som du verkar känna dig, så tycker jag det är läge att watch out. Många snubblar är flörtiga, tänk på det! Du smickrar ju honom med rodnande ansikte och fniss, dvs du har svårt att dölja dina känslor. Detta gör att han lätt kan läsa dig. Och det innebär ju att han ego-boostas av dig, och vill säkert ha sex, men det betyder inte mer. Dvs han kanske inte gillar dig lika mkt som du gillar honom. Han kanske får nån personlig tillfredställelse av ditt svärmeri.

Jag hade en gång en crush på en kollega (obs gjorde inget), men sen på personalfesten sket han totalt i mig och hängde efter andra brudar. Kände mig som när jag var olyckligt kär i gymnasiet. Det har dock visat sig att han inte är särskilt sjysst, han är en orm mot mig på jobbet och jag håller mig bara undan. Var så tacksam över att jag vaknade upp och insåg att det var min verklighetsflykt, för relationen var lite på sparlåga då pga ett dödsfall.

Några grejer för att slippa vara manisk annars, är bara att erkänna för sig själv: ok jag är kär. Han verkar attraherad. Fantisera om att ni gifter er, sen lämna det.
Jag vet. Jag har varit med om det tidigare. Blivit kär. Blivit uppmärksammad. Och sedan ratad hux flux. Det är hjärtskärande. Gör så ont.

Men han är så sjysst som person! Dels är han en fantastisk pappa till sina barn- de verkar ha en väldigt nära relation med mycket glädje. Och en väldigt hjälpsam människa (har hört från andra, människor talar gott om honom). Har hört honom vänligt men bestämt säga ifrån när en annan förälder talade illa om en annan (och han vet inte att jag hörde så det var inte för att imponera på mig). Och hans barn är också väldigt omtänksamma/snälla. Finns flera exempel på att han inte är en uppblåst egoist utan genuint omtänksam och också ganska känslig. Men det är ingen mening med att göra en lista.

Och han flörtar inte bara. Han vill veta hur jag resonerar i olika saker. Vad jag har för värderingar. Vad jag är intresserad av. Vi har till stor del samma intressen. Och han kommer alltid ihåg vad jag har sagt vilket tyder på att han inte bara frågar för att imponera utan verkligen lyssnar in.

Vi är väldigt lika varandra.

Jag boostar säkert hans ego och vice versa. Så är det förstås. Men det är något djupare också.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:14
#53

Citera Återställ Anmäl

Anonym (flams) skrev 2018-10-20 10:25:56 följande:
Så vad är det du vill? Innerst inne?
Starta ett förhållande med fritidspappan?

För jag tänker att när man får en riktig crush kan det ju vara för att man saknar uppvaktning eller något i sitt riktiga förhållande. Saknar du nåt där? Du kan ju fundera på det iaf.

Du kanske är ihop med en väldigt rationell man och fritidspappan är väldigt omtänksam.
Innerst inne? Helt ärligt?

Innerst inne är "fritidspappan" en magnet för mig. En annan aspekt av mig själv. Och sjukligt attraktiv.

Innerst inne så vet jag att jag aldrig har känt såhär för någon annan och kanske aldrig kommer att göra heller.

Min man är snäll och omtänksam. Men någon glöd finns inte. Vi behandlar varandra som vilka vänner som helst. När vi träffades var det en mycket kortvarig förälskelse. Men jag trivs jättebra med att leva med honom och vi kommer bra överens. Min bästa vän som jag aldrig skulle vilja leva ett liv utan.

Så innerst inne... jag har begär efter den här mannen och det blir bara starkare. Jag har svårt att motstå honom. Och vill inte leva i självförnekelse. Jag vill ge utlopp för min åtrå.

Men vad jag vill är inte vad jag nödvändigtvis kommer att göra. Det är en sak att vilja något. Något annat att göra det.
Anonym (Angelica) Trådstartaren

Äldre 20 Oct 13:20
#55

Citera Återställ Anmäl

Anonym (mor) skrev 2018-10-20 06:16:18 följande:
Kär? Är du verkligen "kär" i en person som du bara träffar helt random och som du inte känner alls? Är han singel?
Nej, jag är inte kär utan har blandat ihop det lite (visste inte vad det är för skillnad). Jag är förälskad!

Nej, han är inte singel

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är jag normal eller vansinnigt omogen?

Är jag normal eller vansinnigt omogen?

INNEHÅLL