Födde en frisk underbar son för sju veckor sedan. Han vägde vid födseln 4800 gram och var 55 cm lång. Idag väger han över 6 kilo (ska på nytt BVC besök på torsdag).
Han är större än vad min släktings 3-månaders är (och den bebisen ligger normalt insin kurva).
Älskar min son så oerhört mycket, men känns så jobbigt på något vis att han är så stor?
Någon mer som har/ hade ett stort barn?
Vad säger du när du får kommentarerna? Jag själv vet inte riktigt vad jag ska svara. Jag tror du inte någon menar något illa, men jag blir lite ledsen ibland.
Mitt barn vägde 6,4 kg bara 5 veckor efter bf :)
Hur långt är ditt barn och huvudmått nu vid 7 veckor?
Än sålänge har jag faktiskt inte sagt någonting alls.. mest för att kommentarerna kommit till min sambo när jag inte hört eller för att jag blivit ställd och inte vetat vad jag ska säga. Men framöver kommer jag nog säga saker i stil med "jaså tycker du det?" "tur att han är frisk och mår bra" "javisst är han fin".
Saker jag (vi) fått höra är t.e.x. När han var ca. 3 veckor tyckte min svärmor att jag borde sluta ge honom mat på natten?!?!?!
Hon klämde även ur sig några veckor senare att han kanske borde gå på diet.
När min sambos farfar träffade honom för drygt en månad sen var första kommentaren "Oj han är kraftig".
Blir mest fundersam på hur folk kan uttrycka sig på det sättet om en bebis, sorgligt att dom ens måste tänka så mycket på utseendet på en sån liten människa som är helt försvarslös. Nä nu blev jag sur igen haha, vi ska vara glada över våra friska stora små bebisar. <3
Jag känner sååå väl igen det du skriver! Jag får ofta höra att han måste vara ett väldigt hungrigt barn..
Räcker det inte med all ytlighet som redan finns?
Ellerhur... senast häromdagen påtalade min bästa vän att han hade litet huvud till sin kropp. Då sa jag faktiskt"tycker Du? Det tycker inte jag" herregud man är ju långt ifrån färdigväxt vid 3 månader och jag tror nog bvc hade sagt om det vore något fel. Vill bara att folk ska sluta kommentera utseendet på mitt lilla barn, det verkar som att det är helt okej att säga vad som helst om andras bebisar. Kanske dags att kommentera hur dom ser ut.
Sticker barnen ut i storlek får man kommentarer. Jag får små barn där en varit verkligen pytteliten. De kläder han fick i strl 62 när han föddes hade han som 15-månaders en sommar senare.
När han började dagis märkte jag inga kläder för ingen annan hade strl 68-74 o s v.
Finns fördelar och nackdelar med allt.
Jag har uppskattat att små barn är lätta att bära och inte växer ur kläderna på två sekunder. Extremt enkelt handla på rea för de hoppar aldrig över någon storlek så har de en overall i strl 92 ett år är det max 98 som gäller året efter.
Stora barn har sina fördelar.
Man får ju inte välja så lika bra fokusera på det som är positivt :)
Dottern vägde 4500 g vid födseln och var sedan länge stor för sin ålder. Nu är hon en alldeles lagom stor snart 11-åring. Men minns att det var jobbigt med alla kommentarer och att mina fina bebiskläder jag köpt i storlek 50, var för små redan efter ett fåtal dagar. Dopklänningen var på gränsen för liten.
Har två stora barn. Första ligger konstant 2 kurvor över i vikt och bvc har klagat att han är för tjock sen han var 8 månader. Huvet var jättestort redan när han föddes, vi fick mössor han inte kunde ha. Andra är 3 månader och ligger en kurva över både längd och vikt. Många som tror han är en månad äldre, men det må så vara. Man måste ju utgå från födelsevikten. En plutt på 2500 kommer inte väga 6 kg vid tre månader, men en som redan vid födseln väger runt 5 kommer självklart göra det och mer därtill.
4800 lät ju nästan lagomt;) min vägde 5250 och 57 lång.
3 mån 7200 och 67 lång.
Jag har också fått två stora barn. Men min förstfödda var trots det minst bland de jämnåriga på dagis vid 1,5 års ålder. Barn växer så olika. Överlag tyckte jag det var ganska skönt med stora barn i det avseendet att de inte känns så ömtåliga och hjälplösa då, det finns liksom lite att greppa tag i. 