Födde en frisk underbar son för sju veckor sedan. Han vägde vid födseln 4800 gram och var 55 cm lång. Idag väger han över 6 kilo (ska på nytt BVC besök på torsdag).
Han är större än vad min släktings 3-månaders är (och den bebisen ligger normalt insin kurva).
Älskar min son så oerhört mycket, men känns så jobbigt på något vis att han är så stor?
Någon mer som har/ hade ett stort barn?
Man häpnar att folk kan häva ur sig sånt!
Höll på att bli tokig både på min egen mamma och svärföräldrarna första tiden. Det handlade om andra kommentarer men man är känslig och försöker navigera nya livet och så kommer bara massa dumheter från en äldre generation.
Jag kände också att jag aldrig fick ha en pluttig bebis. Han kom ut, blev stor och jag har alltid tyckt han varit jobbig att bära i famnen.
Till någon sorts tröst så bryr man sig mindre efter några månader? Och desto mer man säger från desto bättre känns det.
Sticker barnen ut i storlek får man kommentarer. Jag får små barn där en varit verkligen pytteliten. De kläder han fick i strl 62 när han föddes hade han som 15-månaders en sommar senare.
När han började dagis märkte jag inga kläder för ingen annan hade strl 68-74 o s v.
Finns fördelar och nackdelar med allt.
Jag har uppskattat att små barn är lätta att bära och inte växer ur kläderna på två sekunder. Extremt enkelt handla på rea för de hoppar aldrig över någon storlek så har de en overall i strl 92 ett år är det max 98 som gäller året efter.
Stora barn har sina fördelar.
Man får ju inte välja så lika bra fokusera på det som är positivt :)
Man undrar ju hur det står till ibland när folk kan säga såna saker, kan man inte hålla sånt för sig själv om man ens har såna tankar om en bebis.
Nej var inte lång stund som han kändes som en liten bebis, tyckte det var jobbigt varje vecka man skulle till BVC ibörjan då han hade växt så mycket varje besök. Snart blir det inget bärande i "onödan", märks att jag är otränad och min kropp har inte hunnit med då han växer så snabbt.
Ja jag hade verkligen behövt denna tråden för någon månad sen då jag brydde mig om minsta grej folk sa och blev ledsen. Men nu börjar jag istället känna att det får räcka och kommer framöver säga ifrån om det kommer kommentarer som inte känns okej.
Fast det vore ju jättekonstigt om man skulle får knäppa kommentarer från bvc! Då vore det läge att tala med sköterskans chef. Jag tror inte du behöver oroa dig för det! Däremot så kan du ju tala om att du tycker att negativa kommentarer du fått är väldigt jobbigt, så kommer du säkerligen få höra att han är helt rätt och fin precis som han är. Jag har haft både stort och litet barn och som jag längtade efter att det lilla barnet skulle komma ikapp sig storleksmässigt! (Så att man slipper oroa sig för att de inte får i sig tillräckligt, att de ska ha något att ta av vid infektion osv).
Ja, jag är verkligen glad att jag startade denna tråd!
Jag oroar mig en hel del för besöker på BVC. Förra besöket låg hans viktkurva så högt att strecken/ de ritade kurvorna precis räckte till. Han låg alltså nästan utanför kurvorna.. Och han är ju inte mindre nu direkt. Han äter mycket vid varje matning. Men det är ju för mig självklart att han ska få äta sig mätt. Men skulle jag få kommentarer från de på BVC skulle det ta lite extra hårt. Så jag hoppas på gott bemötande utan elaka kommentarer.
Personal på BVC får såklart inte ge elaka kommentarer eller kommentera dumt om barns storlek men man får ju som förälder ha acceptans för om BVC säger att barnet väger för mycket och att man behöver se över matintaget på olika sätt. Det är ju deras jobb alla kolla barnets vikt mot rekommendationer. Vill man inte ha informationen tycker jag man ska låta bli att gå dit. Det är frivilligt.
Jo, men kan en bebis verkligen väga för mycket? Förr sa man att de inte kunde det, bebisar fick vara hur runda som helst. De springer ju oftast av sig "fläsket" när de börjar gå. Jag oroar mig ständigt över sonens vikt eftersom Bvc tjatat sen han var 8 månader hur tjock han är. Han fick i princip order om att knappt gå upp mellan 12 och 18-månaderskollen. Vi förbjöds att ge honom mjölk också och det har han aldrig druckit. Nu fasar jag för 2,5-årskollen, han är fortfarande lite rund fast vi bara ger honom bra mat och inget onyttigt. Hur många två-åringar har aldrig ätit godis eller glass- det har inte han! Äldre barn är fullt förståeligt att de gnäller över vikten, men redan långt före ett? Nä.
Min yngsta son vägde 4500 g vid födseln och när han var två månader vägde han ca 6.2 kg. Han har sedan han föddes varit vid +2 kurvan men det började plana ut lite vid 1-årskontrollen. Nu är han en stor och rejäl och 16 månader gammal som alltid är glad 
.
Min äldsta son vägde endast 2960 g vid födseln och är nu huvudet längre än sina kompisar. Både jag och pappan är långa så det är klart barnen också kommer bli stora men i deras fall började den äldsta som liten och växte ikapp sen medan den yngsta var stor redan vid födseln..
Så länge bebisarna är friska och mår bra spelar det ingen roll om dom är korta,långa, tunga, lätta osv