Flaffy skrev 2019-06-18 07:50:42 följande:
Ja du! I vilken sits du befinner dig i.
Fast man vet ju inte om man ska skratta eller gråta när du säger inga rynkor, övervikt eller närma sig klimakteriet. Du är ju precis så själv! Det är väl ändå helheten och personligheten som är viktig? Varför kan du inte inleda ett förhållande nu? Vad gjorde att du inte ens kom till skott ens i yngre dagar? Anar jag en liten finstickad offerkofta?
I tonåren var jag skygg som en hind, mer eller mindre. Fanns inte på kartan med något förhållande. I 20-årsåldern ungefär lika osäker, blev väldigt stressad i kvinnors sällskap eller i alla människors egentligen. Var helnykterist då och är fortfarande och det var ju inte så populärt kanske. I dag är jag förtidspensionär och arbetar på en skyddad arbetsplats. Äntligen fungerar det jobbmässigt även om lönen är i minsta laget. Jag tog studenten 1991. 1998 fick jag mitt första arbete, en lönebidragsanställning som upphörde två år senare. Jag kanske inte är förhållandetypen egentligen. Det verkar stentufft när man tänker efter. 25 år har försvunnit i psykisk ohälsa kan man väl säga. Tänker på åldern varje dag, vad jag skulle ha gjort tidigare, vad som är normalt och inte. Min livskris går nog aldrig över.