Hans barn försöker grina sig till att få följa med på vår romantiska weekend.

Barnen far illa av det här. Mest vårt gemensamma som börjar komma upp i den åldern att hen börjar undra varför pappa alltid jobbar eller bara åker på aktiviteter med storasystern. Min son har en egen pappa så han kräver liksom ingenting av min sambo men det sticker i min sambos ögon att han är väluppfostrad, artig och anpassningsbar. Det provocerar honom när min son får komplimanger för sitt uppförande av sin omgivning medans han själv får kritik för att hans dotter är söndercurlad.

Det här har börjat äta upp vår relation. Meningen med den här resan är att vi ska komma iväg och tala igenom våra bekymmer. Det gör allt ännu mer tragikkomiskt nu när det ens diskuteras att hon ska med.

Jag har supersvårt för det där, jag har sagt att om det inte blir någon ändring så måste jag skydda mina barn och separera. Men det som håller mig emot är att jag inte vill att vårt gemensamma barn ska bli lidande av varannan veckas liv. Är livrädd att h*n känner sig bortglömd hos sin pappa.

Vi ska börja gå i parterapi också för att bena ut allt. Det här gör inte längre. Det här med att dottern vill med på resan blev lite droppen för mig.

Som någon i tråden (och du själv) redan varit inne på: vad blir det för resa om den har föregåtts av detta? Jag hade valt att inte åka, om han inte omedelbart skiftat fokus och varit tydlig mot både dotter och ex samt givit mig en ordentlig ursäkt. 
Han ser säkert sig själv som en "medlare" som försöker vara alla till lags. Typiskt fega människor utan några som helst skils för medling. Resultatet av dessa människors handlande blir ofta det motsatta, alla blir osams. Och den fina medlaren sitter där och tycker synd om sig själv som bara "ville att det skulle bli bra för alla".
Liknande situationer kommer att fortsätta uppstå om du väljer att fortsätta relationen med denna man. Sätt ner foten och gör det ordentligt.    

Jag ogillar inte henne men har däremot jättesvårt för beteendet och gränslösheten, det kan jag villigt erkänna. Jag är ingen supermänniska överhuvudtaget men har hållit hårt på rättvisetänket i behandlingen av alla barnen och det gäller även hans dotter.

Nu kom jag tyvärr in på hemsituationen, det var det här med resan som blev droppen som rann över och det var den jag ville diskutera egentligen, beklagar verkligen sidospåret.

Tycker du att hon ska följa med på resan?

Vem som är bäst? På vad? I det här fallet så är iallafall min son bättre på att förstå och respektera att vuxna människor i parrelationer kan behöva få lite egentid tillsammans.

Däremot är hon betydligt mycket bättre än honom på att komma upp på morgnarna och på att passa tider. Alltså jag kan nämna fler saker som hon är betydligt bättre. Nu var det inte det jag ville diskutera.

Jag vill ha ett rättvisetänk runt alla barn. Just nu är jag väldigt besviken på min sambo som inte prioriterar vår yngsta, är det konstigt tycker du?

Det förändrar inte att pappan i princip misshandlar sin dotter genom att de fått en så konstig relation med varandra, det är ju inte alls bra föräldraskap. Pappan beter sig inte som en vuxen ska.