Less på speltjatet!

Att missköta spelandet ska ge konsekvenser. Man kan inte tjata och bete sig illa och sen ändå få spela. Tycker jag.

Jag har en 12-åring och han har 7h skärmtid i veckan. OBS skärmtid! Den innefattar ps4, mobil och även hans pappas iPad som han kollar Youtube på ibland.

Han gör så att han ställer tidtagaruret på sin mobil och sen sätter han igång klockan när han spelar. Jag litar fullt på honom och brukar notera på klockan i köket när han säger att han spelar och det stämmer till 95%.

Han vet också att det ibland  kan bli så att vi ger honom tillåtelse att spela mer om jag blir själv med båda barnen och behöver fokusera på hans syskon som bara är 1 år. Därför ligger det i hans eget intresse att sköta sin skärmtid, det är ge och ta hela tiden!

Men han är äldre så han kanske har greppat det här med andra aktiviteter lite mer. Han kan räkna ut och förstå att spelar jag 3h en eftermiddag så blir det inte så mycket kvar till övriga dagar. Dock har han andra aktiviteter 2 kvällar per vecka så de kvällarna brukar rent naturligt bli helt skärmfria. Men ibland får man hjälpa till på traven och se till att han styr upp annat med sina kompisar, gärna under veckan. Så att han inte sitter där sen lördag förmiddag och maler om att han inte har något att göra.

Man kanske också som förälder faktiskt får engagera sig och delta. Är man med och väcker nya ideer i huvudet på barnen så har de fler saker att välja på ur sin verktygslåda sen. Spela bandy ute på gårdsplanen, ta en basketboll eller fotboll och gå iväg till närmsta skolgård eller idrottshall, ta en lång promenad, spela kort, rita, pärla, rensa bland sina leksaker, läsa bok, gå till biblioteket.

Jag förstår det! Och barn är smarta, de lär sig att varningarna och "hoten" ändå inte gäller.

Vi hade en period förra hösten som var förjävlig rent ut sagt. Det diskuterades, bråkades och tjötades om spel och speltid VARJE DAG. Trots att  satte oss ner nästan varje söndag och gjorde upp regler för vad som gällde. Sen tog det två dagar och så lät vi honom tumma lite på reglerna eller han kom på något kreativt sätt att manipulera dem och vips var det igång igen.

Det finns ju massor av olika sätt att styra upp det utifrån barnets ålder. Alternativt att avdramatisera genom att inte alls ha regler vilket verkar funka för vissa enligt den här tråden. Min son hade inte fixat det, han behöver ramar.

Men att tex. ha block som man tar av. Som att du har 12st halvtimmar i veckan. Och så flytta klossar från en låda till en annan så att det blir otroligt pedagogiskt och konkret för barnet. Eller kryssa på ett papper så att barnet förstår att nu har vi kryssat bort 8st block här. Nu har du 4st kvar.
Eller äggklocka. Eller tidsgränser, att mellan 16 och 18 varje eftermiddag OM läxor och annat är klart så får man spela.

Apropå heltid och familjelivet... hur orkar man? Det gör man inte. Jag orkade inte.

Jag jobbade faktiskt heltid direkt efter inskolningen på förskola och åren fram tills att äldsta pojken var 6-7 år gammal. Då gick inte pusslet ihop mer eftersom han hade aktiviteter som började så tidigt som 16 på eftermiddagen. Visst, jag kan ta hem jobb, pussla, korta ner luncher etc. för att få ihop så mycket flex att jag kan gå vid 1545 nån dag i veckan. Men det slutade med att jag gick ner i tid istället för att med gott samvete kunna gå hem tidigt och inte behöva jobba in den tiden.

Nu har jag en liten som jag är hemma med och som vi ska skola in på förskola först efter att han fyllt två. Och jag kommer inte jobba heltid på bra många år. Det slår ekonomiskt ja, men det är det värt. Jag vill att någon vuxen ska vara hemma på eftermiddagen när barnen kommer från skolan. Man fångar upp mycket bara genom att ta emot dem, läsa av dem, kolla hur dagen varit, äta mellis tillsammans. Vi får prioritera om och dra in på annat helt enkelt.

Jättebra start!
Och just att sitta ner och skriva en lista på saker man faktiskt kan göra är väldigt bra. Det är kul att göra tillsammans, spåna och fundera. Och sen ta fram när det behövs.

Håller också med!
Jag och stora sonen (12 år) brukar ha en vardagkväll i veckan då vi varken använder skärmar eller ser på tv. Nu i veckan tex. bakade vi pepparkakor och lyssnade på en podd tillsammans. Supermysigt.

För mig är det ganska stor skillnad på att sitta framför en tv eller en skärm och hålla på med hästar i ett stall.
Men hade jag haft tre döttrar som åsidosatte annat (läxor exempelvis) och "bara hängde i stallet" så hade jag begränsat det också ner till rimliga nivåer utifrån ålder.

Det är också skillnad på e-sport och att "gilla att spela tv-spel". Visst finns det barn som har begåvningar som de behöver få utveckla men det är en helt annan sak. Vilket problem tror du är störst, att vi inte får fram talanger inom e-sporten pga föräldrar som sätter gränser? Eller att vi har barn som inte mår bra, som blir överviktiga och som inte kan hantera spelandet pga föräldrar som inte sätter gränser?