Hej!
Jag är gravid i v 7.
Vi har två barn så detta blir förhoppningsvis vår trea!
Jag är väldigt illamående och kräks varje dag. Med mina två första barn kräktes jag fram till förlossningen..blää Tar lergigan comp som tack och lov hjälper lite. Hoppas innerligt på att inte vara lika dålig denna gången.
Bf 29/9.
Tack och grattis till sig med!
Ja, visst är det konstigt! Jag blir inlagd på sjukan medan jag har vänner som aldrig mår så bra som de gör när det är just gravida.
Jag har haft probl med många missfall, så för mig är kraftiga symtom kopplat med att det i slutändan blir bebis. På så sätt blir situationen lite dubbel, känns jobbigt men ändå bättre att må skit liksom, om du förstår hur jag menar.
Grattis! Låter hemskt med så mycket illamående... märkligt att det drabbar vissa men inte andra.
Grattis!!
Hej allihopa, nu vågar jag mig på att hoppa in här efter att ha smygläst ett tag
Vi har en 3-åring och fick veta idag att vi väntar tvillingar, bf 22/9. Vår 3-åring tog 10 år att få till och tvillingarna blev till spontant på andra försöket
Än så länge mår jag skapligt, lite småilla ibland och riktigt trött med en del molvärk.
Lergigan comp (på recept) funkar för vissa.
Jag beklagar till er alla som fått MF/MA. All styrka till er!
Sen grattis till alla som plussat och vågat komma med i tråden.
Länge sen jag skrev nånting nu. Är nu i vecka 8 (7+4) Imorgon har vi inskrivning så nervöst men samtidigt skönt och man kanske snart vågar börja tro. Vi berättade för våra föräldrar i fredags. Vilken lättnad att äntligen kunna prata om hur man verkligen mår. För jag mår bokstavligt talat bedrövligt. Minns inte när jag senast fick i mig en ordentlig middag och det värsta är att nu är det inte längre bara på kvällarna utan kontinuerligt över hela dagen. Har provat seaband, fungerar nog men får så fruktansvärt ont där bollen vilar så kan inte ha dom på mig hela tiden. Har även provat postafen, vilket jag inte tyckte ha någon effekt alls. Tröttheten är dock bättre men vet snart inte vart jag ska ta vägen pga illamåendet. Några tips? Blir så paralyserad av illamåendet på kvällarna att jag endast ligger på soffan. Kommer mig inte ens ut och gå (hundägare), tur sambon är förstående. Kan tillägga att jag är extremt rädd för att spy.
Jag har haft 8 missfall, varav 1 var MA. Vid alla dem har just saknaden av symtom varit där.
Har två barn och under de graviditeterna har jag haft kraftiga symtom.
Vid ma?t hade jag symtom (fastän inte lika starka som då jag fått barn) som plötsligt alla försvann. Kände starkt att något var fel trots att alla sa ?men alla grav är olika? osv, så jag bokade ul och fick beskedet att fostret hade slutat leva i 8+4.
Detta är mina erfarenheter. Men jag är också väldigt hormonkänslig (tex allvarlig hyperemesis och foglossning som gör en sängliggande) så är säkert individuellt.
Ni som fått hemska och dåliga besked på era VUL/UL. Jag måste fråga, men jag förstår om ni inte orkar svara, men det är min största mardröm att man ska TRO att barnet lever men inte gör det!!
Nu såhär efteråt, kunde ni se att nåt ÄNDRADES och att barnet kunde ha dött just den tidpunkten eller var det bara så att ni blev HELT överrumplade?
Alltså förvånad, chockad osv blir man ju men tänker att man kanske efteråt ändå kan ha sett några symtom/tecken?
Eller ni som haft MA/MF innan? Har ni märkt nåt om ni nu ser i backspegeln?
Privat ultraljud idag som visa ett litet foster med blinkande hjärta, gulesäck och fostersäck! Så himla coolt att få se allt! Gjort många ultraljud i mina dagar och det är nog första gången jag får se fostersäcken tydligt :)
Så hemskt, förstår att du är orolig. Har själv haft många missfall och ett MA men kan inte tänka mig hur tufft det måste vara att få veta så sent som rul.
Hoppas innerligt att det går bra för er nu!
Kan du tänka dig ge psykologsamtalen fler chanser? Kanske var det svårt att känna att det hjälpte ifall du inte gått flera gånger? Kanske kan du och din partner gå tillsammans så det hjälper er båda?
Om du ändå inte vill fortsätta hos psykologen så att prata ut med nära vän/familj? Tänker att det måste bli mycket värre att sitta själv med alla tankar och känslor och också kännas mer ensamt.
Skickar massa styrka! Kram!
Hej. Är gravid i vecka 10. Kan inte slappna av. Var gravid förra året och såg ett tickande hjärta på KUB i vecka 12. I vecka 19 när vi skulle på RUL så visade det sig att barnet dött strax efter vecka 12. Jag gick alltså 6 veckor utan att kroppen sa ifrån. Hade alla tecken kvar. Samtidigt fick jag besked om att jag hade cellförändringar som behövdes tas bort och min man blev dålig. Vi har också sen tidigare 2 barn (8 och 10 år) som tog det hela väldigt hårt. Har även varit med om en ofostrig graviditet som avslutades med skrapning. Så nu har jag svårt att vara glad och njuta. Är så rädd och har ångest att det ska hända igen och min man får också ångest när jag försöker prata om det. :( Är extremt trött och är illamående nästan hela tiden (utan att kräkas). Är så ledsen och känner mig ibland så ensam då jag inte vill ge min man ångest genom att prata om det. Har pratat med en psykolog kändes dock inte så mycket bättre när jag gick därifrån. Har fått tid för KUB i vecka 13 och extra ultraljud i vecka 16. Har ändå svårt att slappna av. Utöver detta har jag nyligen bytt jobb (provanställd) och är stressad över hur det kommer tas på jobbet när jag berättar :(
Provat ondansetron?
För mig hjälpte primperan endast när jag fick det intravenöst och samtidigt dropp. Men ondansetron hjälpte iallf mot kräkningarna.
Jag har fått primperan, lergigan comp och vitamin B6 funkade först för mig när dom la på vitaminet. Pyroxidin eller nåt heter det. Tar iallafall bort kräkningarna men inte illamåendet det får jag leva med. Men får nu i mig lite mat om dagarna. Har redan gått ner 7 kg sedan graviditeten började och jag vägde inte så jätte mycket från början heller.
Oj, mena att citera dig. Men med det jag skrivit ovan.
Har fått lergigan comp & primperan, käkar också postafen. Inget tar bort det här :/