Mår fortfarande illa och är fortfarande sjukskriven men känner inga fosterföräldrar trots att det är tredje barnet. RUL på fredag och jag är verkligen livrädd! Det känns som en evighet sedan KUB. Fick ni andra veta var ni hade moderkakan vid KUB?
Jag väntar också tredje och kände knappt något innan rul. Inget som jag var helt säker på att det var bebisen iaf. Fick inte veta något om moderkakan på kub. Men vid rul för en vecka sedan visade det sig att den sitter fram så det förklarade ju varför jag inte känt rörelserna som i mina tidigare graviditeter. Har nu under vecka 20 börjar känna ordentliga rörelser dagligen och i söndags lyckades min man känna några buffar utanpå magen :)
Mina tuttar är fantastiska.......fylliga, fasta och höga :) och inte längre så onda. Stor skillnad mot deras normala lite "saggiga" två barns utseende. I går var jag på RUL och fick bekräftat att det verkligen finns något där.......och "något" är en liten flicka som beräknas komma 7/9 precis den dag som pappan och jag redan räknat ut. Så skönt att veta att bäbis mår lever och mår bra. Lustigt är att jag som inte känt minsta lilla rörelse tidigare fick första tecknet på liv precis innan barnmorskan startade sin undersökning.
Nu börjar jag bli orolig för att jag inte känner några fosterrörelser v 17+5 idag. Tyckte jag började känna de ungefär den veckan de tidigare gångerna. På KUB Ul sa BM att moderkakan ligger så att de måste kolla att den flyttar på sig annars blir det kejsarsnitt. Kan det göra att man inte känner något än? Fast det ju inte samma sak som att den ligger i framvägg.
V21 i morgon. Illamåendet är bättre...nu kräks jag bara några ggr/dag. Klarar till och med att jobba även om det är tufft av och till. Jag tackar min underbara chef som anpassat mina arbetsuppgifter till något jag klarar. Jag känner av lillan varje dag även om det vissa dagar är långt mellan "fladdret".....och då suger det genast till i magen av oro. Tänk att hon redan tar så stor plats i våra liv. <3
Jag är från Västernorrland med drygt 9 mil till närmaste förlossning. Bor i Ångermanland. Hur tänker ni om barnvagn? Här hos oss i norr vill vi ( jag) ha stora hjul och en rejäl vagn som klarar snö och is. Den ska även klara ett barn som växer och ska fungera som "sovvagn" på dagis upp till 2-3- årsåldern. De "stora" barnen hade en Emmaljunga city cross som jag älskade men den finns tyvärr inte längre. Just nu är jag väldigt villrådig. Här uppe hos oss är inte utbudet så stort och möjlighetern att testa olika märken och modeller finns inte så det blir väl att handla på nätet........ Tips mottas gärna
För övrigt mår jag rätt bra nu. Kräks bara enstaka gånger, har hämtat upp vikten med råge och babygirl gör sig påmind varje dag .
Jag och min partner står långt ifrån varandra i namnfrågan. Jag gillar namn som t.ex. Alma, Agnes och Signe medan maken gillar Wendela, Tindra och Melinda. Det känns som vi har en del att "jobba på".
Vår lilla tjej är också en "luring". Vad jag kommer ihåg så uppförde sig syskonen..... De sparkade och levde om dagligen. Där var det var inga tveksamheter. När den här det gäller den här lilla... vi har redan besökt förlossningen två ggr. En gång för att hon inte gett några livstecken från sig på många timmar och en gång pga onda samandragningarar. Tappen var tack och lov opåverkad och hjärt pickade på. Det är så skönt att personalen på förlossningenn hela tiden uppmuntrar oss att ringa om något inte känns ok. Barnmorskan på MVC får vi inte mycket av. Hon hänvisar hela tiden till vårdcentralen. Hur i hela friden ska jag veta vad som är "normalt" med en eller två graviditeter bakom mig., Tur att man gjort den här resan tidigare men tycker verkligt synd om 1a gångs föräldrar......hur ska man veta när man ska våga "störa"?
Jag kände också så......Vi plussade på 1:a försöket och jag hade nog omedvetet tänkt att det inte skulle gå alls eftersom jag vid mina två första fick kämpa flera år. Nu hade jag ju dessutom åldern emot mig. När plusset kom fick jag en chock och började måla "f_n på väggen". I mina mörkaste stunde övervägde jag faktiskt abort. Nu går jag snart in i vecka 30 och bebis sparkar på där inne i magen . Nu mår jag psykiskt bra och ser med glädje fram emot en ny liten unge. För mig vände det efter v 20 och när rul visade att allt är som det ska.
Svarade i fel tråd. Bortse från ovanstående