Bf September 2019

Jag har bara berättat för min bästa vän, hon är mog trogen in till döden och om jag nu får mf eller ma, är det henne (och min man förstås) som jag kommer söka tröst hos. Kommer inte berätta för någon på läänge, helst efter v. 20. Eller när det är svårt att dölja magen, tycker ingen har med det att göra. Dock skulle jag inte ljuga för mina närmaste, så frågar dem rakt ut så kommer jag att bekräfta, men be dem att inte säga något.

Jag och min sambo bestämde oss för att berätta för båda våra familjer nästan direkt. Var i slutet av v. 5 vid den tidpunkten. Vi umgås ofta, står varandra nära och fann därav ingen anledning till att inte berätta. Det kändes självklart att ha med dom på ?resan? oavsett hur den slutar.. händer något på vägen hade dom förr eller senare fått reda på det iallafall. Min svärmor förlorade sitt första barn, en dotter vid födseln och har alltid talat öppet om att vi aldrig kan spå framtiden oavsett var vi befinner oss.

Min bästa vän vet också, det var inte heller något snack om att hon inte skulle få veta. Resten väntar vi med några veckor.. har vul inbokat i början av v.8, vi får se hur vi känner efter det.

Är gravid för första gången och gick in i vecka 6 igår. Jag är nu helt symptomfri men undrar hur man vet om man fått missfall? Vet att symptomen kan avta för att sen trappas upp men när ingenting känns längre? Jag är ganska liten i kroppen så jag är väldigt svullen om magen men jag vill ju tro att det är all mat från julen :)

Tacksam att jag får dela allt detta med er eftersom jag inte berättat för någon ännu. Tänkte berätta för min närmaste familj nästa helg för då är vi alla samlade men vill då vara helt säker.

Grattis till graviditeten!

Det är väldigt olika hur mycket symptom man har och vilka symptom det är. Det finns heller inget sätt att veta om man kommer få missfall. Om du får det så blöder du ut graviditeten, det är ända sättet att veta. MA (Missed abortion, när fostret dör men kroppen inte fatta det utan fortsätter utvecklas) kan du bara upptäcka med ultraljud.

Att du har lite symptom är inget tecken på att du kommer fä missfall, det kan ändå gå hur bra som helst. Jag har oftast symptom (väldigt ömma bröst, trög/gasig mage, ovanligt trött och starkare hunger) men ibland avtar dom helt i någon dag och kommer sen tillbaka igen.

Går in i v.6 idag :) Gjorde blodprov för en vecka sedan för sköldkörteln som verkar vara något nytt för alla och hade då också hälsosamtal igår! Kändes mer verkligen i och med att jag inte har så mycket symtom förutom svullna bröst och ömma bröstvårtor :) Magen krånglar också iofs! Glad så längre illamåendet håller sig borta!

Blev också erbjuden ett tidigt ul igår så ska få kallelse till det som vi då får göra i v.10-11 :)

Verkligt* Och sköldkörteln hade optimala värden, woop!

Hej Hej! 

Har fruktansvärd tandvärk genom att en visdomstand håller på att tränga igenom sista delen av tandköttet. Hur förhåller ni er mot paracetamol? (Alvedon)
Vad är era tankar kring det och graviditet?

Med mitt första var jag aldrig orolig. Är ingen direkt tablettmissbrukare vid smärta, men nu är det nästan outhärdligt. Tog en igårkväll för att jag skulle kunna få sova. Men nu på morgonen är det nästan värre. 

Alvedon ska ju vara ok vid graviditet, så antar att det är ok. Särskilt som nu vid en övergående period!

Alvedon kan du ta som gravid, men helst i lägsta möjliga dos, så ta en tablett och se om det hjälper, annars ta en till. Är du väldigt orolig, så fråga din läkare, men jag skulle ta, tandvärk är hemskt! Det är ipren (NSAID) som inte alls är bra att ta om du är gravid, men det har inte att göra med att den är smärthämmande, utan andra effekter som skadar fostret. Dock är inte alvedon i samma familj, så det finns inga studier som påvisar skada på fostret. Dock gäller ju inte det om man överdosera. Men är du osäker, fråga, men jag skulle ta, och jag är super nojjig. Kram

Hej alla! Jag är snart 28 år och bor med min sambo i vänersborg.
jag plussade i måndags efter att ha vaknat med fruktansvärt ont i sidan av magen. enligt senaste mens ska jag vara i v. 4+5 men tror jag kanske kan vara några dagar kortare än så. Fick i januari förra året ett missfall efter nästan 2 års försök. efter det blev jag diagnostiserad med pco och har genomgått 8 behandlingar med letrozole. Hann tillochmed få en remiss för ivf innan det tog sig.
Just nu har jag en sinnessjuk ångest och klarar inte av att jobba med denna ovissheten.
I måndags när jag tog testet för säkerhetsskull så ringde jag sedan gyn och fick en tid i tisdags. Kommer dit och lämnar ett urinprov och efter några minuter kommer undersköterskan ut i väntrummet med testet och säger "det var negativt så du inte får en chock där inne och dessa är superkänsliga" då hade jag testat med både sticka och digital hemma innan. Men det hjälpte inte direkt mitt nervösa jag. Vid själva ultraljudet sedan ser man i.n.g.e.n.t.i.n.g förutom den förtjockade slemhinnan och inte heller fick jag något svar varför jag hade så ont. Läkaren valde att jag skulle lämna ett hcg prov eftersom jag tagit positiva tester. 1,5 timmes väntan med en fruktansvärd ångest. Kommer tillbaka för provsvaren och den mycket försiktiga ST-läkaren säger att det är "lite förhöjt" och med mycket tjat fick jag reda på att hcg´t låg på 115 och att det är så tidigt att hon inte ens ville säga att jag är gravid.. Sånt funkar inte för mig utan jag behöver ha raka bud och ingen som pratar runt. Hellre att man säger att "det är en sån tidig graviditet att det hade kunnat misstas för en vanlig mens" än att prata runt.
Nu har jag tid på tisdag nästa vecka för nya hcg prover och ett nytt VUL. Håller tummar och tår att man kan se något.. Är så orolig för att man inte ens såg hinnsäcken.