Forum Första barnet - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bf September 2019

    Tis 25 dec 2018 22:08 Läst 0 gånger Totalt 3333 svar
    Tis 25 dec 2018 22:08

    Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!

    Här kan vi samlas, välkomna!

    Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D

  • Lör 26 jan 2019 21:07 #716

    Glömde... tar en postafen om dagen men den håller bara i ca 3-4h sen är illamåendet tillbaka.

  • Lör 26 jan 2019 21:48 #717
    Ida1991 skrev 2019-01-26 13:42:59 följande:

    Hej! Är också beräknad den 29/9 enligt appen :)


    Kul! Är det ditt första eller har du barn sen tidigare? Jag har en son sen innan och han kom en dag tidigt, så jag hoppas att jag inte går över tiden denna gången heller :)

    Nu är jag mest orolig för missfall eller att bebisen inte ska vara frisk, men det är bara att försöka koppla av och hänga med. Det blir som det blir :)
  • Lör 26 jan 2019 21:52 #718
    Jsv17 skrev 2019-01-26 20:11:14 följande:

    Nej! Va kul! Ser det som ytterligare ett tecken på att detta inte kan gå fel, jag är en sådan som ser tecken i allt hehe... Jag fyller dessutom år den 6:e


    Jaa vad kul! Det måste ju vara ettors tecken :)
  • Lör 26 jan 2019 21:53 #719

    [quote=79396070][quote-nick]Jsv17 skrev 2019-01-26 20:15:16 följande:[/quote-nick]Grattis!

    Kommer ihåg det från första gången ALLT gick så långsamt de där första 12 veckorna kändes som 12 år, minst! Haha Sen tyckte jag det rullade på lite fortare fram till sista 2 veckorna när man var så redo för förlossning. Nu glömmer jag typ vilken vecka jag är i ibland hehe...

    Och ja vad gör man nu, undviker allt man ska undvika som gravid, äter folsyra och VÄNTAR... väntar på inskrivning, sen kub, sen rul, sen första sparken osv osv och så väntar man ju HELA tiden på bebisen [/

    Tack!! När det slog över från 4+6/7(?) till 5+0 kändes de så stort! Nu känns det som en evighet till nästa ?vecka?(torsdag), är väldigt rastlös som person så de kryper lite i kroppen att det går så sakta, fast självklart vill jag inte ha det här gjort på 2 veckor för det skulle jag nog inte klara mentalt ????

    Vi har valt att vänta med att berätta för familj och nära tills inskrivning på mvc är avklarad- det kommer nog kännas mer ?på riktigt? då. ????

  • Lör 26 jan 2019 21:58 #720
    Lbem skrev 2019-01-26 21:05:12 följande:

    Jag har inte druckit alkohol på väldigt länge, men plötsligt minns jag hur en riktig bakfylla känns. Mått såhär i en vecka nu. Är i v7. Säg att jag inte är ensam?


    Det summerar det bra ;)
    Jag har haft frossa, illamående, huvudvärk, ont i kroppen, känt mig uttorkad trots jag inte varit det, m.m.
  • Anonym (chock­ad!)
    Visa endast
    Lör 26 jan 2019 22:06 #721
    Lbem skrev 2019-01-26 21:05:12 följande:

    Jag har inte druckit alkohol på väldigt länge, men plötsligt minns jag hur en riktig bakfylla känns. Mått såhär i en vecka nu. Är i v7. Säg att jag inte är ensam?


    Jag går in i v 8 i morgon och har mått såhär i ca 2 v nu!! Bakfylla deluxe varje dag!!
  • Lör 26 jan 2019 22:32 #722 +1

    Det jag var mycket orolig över i början var att jag inte alltid "kände" stt jag var gravid, symptomen kom och gick, de gör de fortfarande. Men sedan i torsdags har jag börjat känna mig gravid, inte på ömma bröst, illamående eller andra klassiska symptom. Utan på att jag helt plötsligt kan få enorma blodsockerfall, fick ett i torsdags, då det bara hade gått 6 timmar utan mat, eftersom jag var i stan och träffa vänner /gick promenader, tänkte skjuta upp lunchen för att maxa tiden. Men efter ett tag började jag bli yr, skakig, illamående och kände hur de svartnade för ögonen. Blev så rädd. Trodde att det var missfall på g och fick världens adrenalinpåslag. Dock fick jag en Coca Cola som jag hällde i mig, efter en stund blev allt klarare igen, men jag var heeelt slut. Fick i mig en ordentlig lunch, efter det har jag alltid med mig något att äta, typ banan, nötter eller någon bar. Super läskigt. Jag har aldrig tidigare fått sådana blodsockerfall, bara när jag gått flera veckor utan mat. Sedan dess har andra saker blivit tydligare, jag är mycket tröttare, huvudet blir segt och för en omedicinerad person med ADHD är detta väldigt "unikt". Jag känner mig mer yr, allt tar lite längre tid. Bryter ihop för ingenting ibland. Mår illa av vissa saker, gasig mage och framförallt har jag börjat förändrats, vilket är sjukt, är bara snart i v. 8. Jag kan inte säga vad som förändrats, men det är något positivt.

    Allt kan hända på vägen, har vul 5 feb och även inskrivning. Jag kan få missfall, jag kan få ma, men jag kan också få ett friskt barn. Jag vet inte och kan inget göra åt det, mer än att ta hand om mig själv. Har bara tagit ett test, clearblue digital vecko, i början ville jag ta fler, mannen sa nej, vilket jag är tacksam över. Nu behöver jag inte ta, jag KÄNNER att jag är gravid. Och även om jag testar och håller på, kommer det inte påverka händelseförloppet. "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".

    En tjej skrev här på familjeliv ang missfall, oro/glädje/sorg. Hon hade själv haft flera missfall men hon skrev: var glad och njut av din graviditet, får du missfall kommer du inte bli mer ledsen bara för att du var glad, tro mig, oavsett min inställning har varje missfall varit lika jobbig, fallet blir inte högre. Är du orolig hela tiden, kommer du missa de fina stunderna i din graviditet och förlora upplevelsen av att drömma och planera. Ta aldrig ut sorg i förskott, du kommer ändå få nog av den om den väl kommer. Glöm aldrig att du väntar barn, inte missfall. De flesta graviditeterna leder till ett friskt barn. Bara för att det drabbade någon i din närhet, behöver det inte automatiskt drabba dig.

    Nu vet jag inte om allt blev rätt citerat, hittar inte inlägget, men jag blev så tacksam över detta inlägg. Så klokt och så rätt. Ville dela med mig till er alla fina kvinnor som kämpar på. Oroa oss kommer vi alla göra, alltid, men den värsta oron har inte börjat. Den kommer den dagen du har er bebis i famnen. God natt.

  • Lör 26 jan 2019 22:56 #723

    Alltså de här med ömma bröst. Bara att ta av sig bh är en tortyr, jag minns inte att jag hade så ont med mina två söner. Jag vågar inte ens nudda dom. Bara att dra på ett åtsittande linne gör ont!

  • Sön 27 jan 2019 05:09 #724

    Hej :)

    Jag är i vecka 6(5+5), mår skitbra än så länge. Mina förra två graviditeter har jag kräkts dygnet runt från plus på stickan men nu är det liksom NADA. Intressant minst sagt? Men tänker iallafall ringa något mvc, kan inte bestämma vart jag vill gå haha, och boka första tiden antar jag.

  • Sön 27 jan 2019 09:07 #725

    Hej! Jag är 39 år plussade först nu i veckan, jag har skjutit lite på att ta testet då det hela kommer lite olägligt. Min partner pluggar på annan ort och vi har två barn på 3 och 6 sedan tidigare. Hade tom tagit dagen-efter-piller inom 12h men det var visst meningen att bli en 3a nu ???? Det kommer bli lite tufft men jag är väl inte den första som går igenom det. Hoppas ni mår bra? Jag har beräknat att det borde bli bf 15/9 så hoppas att sommaren blir lite svalare i år!

    Är väl i v 7 som det ser ut. I övrigt mår jag bra. Lite hjärtklappning någon gång och jag känner mig svullen men det är inget ovanligt :) Någon här som bor i närheten av Eskilstuna?

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll