Forum Första barnet - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Bf September 2019

    Tis 25 dec 2018 22:08 Läst 0 gånger Totalt 3333 svar
    Tis 25 dec 2018 22:08

    Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!

    Här kan vi samlas, välkomna!

    Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D

  • Sön 27 jan 2019 09:08 #726
    FiaW skrev 2019-01-26 21:48:59 följande:

    Kul! Är det ditt första eller har du barn sen tidigare? Jag har en son sen innan och han kom en dag tidigt, så jag hoppas att jag inte går över tiden denna gången heller :)

    Nu är jag mest orolig för missfall eller att bebisen inte ska vara frisk, men det är bara att försöka koppla av och hänga med. Det blir som det blir :)


    Nej det är min första! Fick missfall i januari förra året och har försökt i snart tre år.. tog 8 letrozole behandlingar innan det tog sig! Jag har ?stängt av? Jag är så rädd för att vara glad och sedan bli ledsen. Så sjukt det här!
  • Sön 27 jan 2019 09:11 #727

    Kan man verkligen må dåligt tidigt i graviditeten? Är på (3+3) idag och mår så fruktansvärt skit! Huvudvärk from hell, lätt illamående och en enorm trötthet, men inte så att jag vill somna utan bara så sjukt trött och omotiverad! 


    Känns som jag bara inbillar mig...

  • Sön 27 jan 2019 10:19 #728
    Tösen01 skrev 2019-01-26 22:32:02 följande:

    Det jag var mycket orolig över i början var att jag inte alltid "kände" stt jag var gravid, symptomen kom och gick, de gör de fortfarande. Men sedan i torsdags har jag börjat känna mig gravid, inte på ömma bröst, illamående eller andra klassiska symptom. Utan på att jag helt plötsligt kan få enorma blodsockerfall, fick ett i torsdags, då det bara hade gått 6 timmar utan mat, eftersom jag var i stan och träffa vänner /gick promenader, tänkte skjuta upp lunchen för att maxa tiden. Men efter ett tag började jag bli yr, skakig, illamående och kände hur de svartnade för ögonen. Blev så rädd. Trodde att det var missfall på g och fick världens adrenalinpåslag. Dock fick jag en Coca Cola som jag hällde i mig, efter en stund blev allt klarare igen, men jag var heeelt slut. Fick i mig en ordentlig lunch, efter det har jag alltid med mig något att äta, typ banan, nötter eller någon bar. Super läskigt. Jag har aldrig tidigare fått sådana blodsockerfall, bara när jag gått flera veckor utan mat. Sedan dess har andra saker blivit tydligare, jag är mycket tröttare, huvudet blir segt och för en omedicinerad person med ADHD är detta väldigt "unikt". Jag känner mig mer yr, allt tar lite längre tid. Bryter ihop för ingenting ibland. Mår illa av vissa saker, gasig mage och framförallt har jag börjat förändrats, vilket är sjukt, är bara snart i v. 8. Jag kan inte säga vad som förändrats, men det är något positivt.

    Allt kan hända på vägen, har vul 5 feb och även inskrivning. Jag kan få missfall, jag kan få ma, men jag kan också få ett friskt barn. Jag vet inte och kan inget göra åt det, mer än att ta hand om mig själv. Har bara tagit ett test, clearblue digital vecko, i början ville jag ta fler, mannen sa nej, vilket jag är tacksam över. Nu behöver jag inte ta, jag KÄNNER att jag är gravid. Och även om jag testar och håller på, kommer det inte påverka händelseförloppet. "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".

    En tjej skrev här på familjeliv ang missfall, oro/glädje/sorg. Hon hade själv haft flera missfall men hon skrev: var glad och njut av din graviditet, får du missfall kommer du inte bli mer ledsen bara för att du var glad, tro mig, oavsett min inställning har varje missfall varit lika jobbig, fallet blir inte högre. Är du orolig hela tiden, kommer du missa de fina stunderna i din graviditet och förlora upplevelsen av att drömma och planera. Ta aldrig ut sorg i förskott, du kommer ändå få nog av den om den väl kommer. Glöm aldrig att du väntar barn, inte missfall. De flesta graviditeterna leder till ett friskt barn. Bara för att det drabbade någon i din närhet, behöver det inte automatiskt drabba dig.

    Nu vet jag inte om allt blev rätt citerat, hittar inte inlägget, men jag blev så tacksam över detta inlägg. Så klokt och så rätt. Ville dela med mig till er alla fina kvinnor som kämpar på. Oroa oss kommer vi alla göra, alltid, men den värsta oron har inte börjat. Den kommer den dagen du har er bebis i famnen. God natt.


    100% rätt inställning Jag har både MF och ma i bagaget och är det något jag vet så är det att jag inte blir mer ledsen för att jag inte vågade bli glad från början så jag går all in på glädje och planerar på. Jag kan ändå inte påverka hur det går, jag väntar barn inte missfall
    Pojke 9-12-17
  • Sön 27 jan 2019 14:08 #729
    Tigerkvinna skrev 2019-01-27 09:11:05 följande:

    Kan man verkligen må dåligt tidigt i graviditeten? Är på (3+3) idag och mår så fruktansvärt skit! Huvudvärk from hell, lätt illamående och en enorm trötthet, men inte så att jag vill somna utan bara så sjukt trött och omotiverad! 

    Känns som jag bara inbillar mig...


    Jag känner igen mig. Sover mycket. Började med järn +c-vitamin och det känns som att det blivit lite bättre i alla fall.
    Kwekwe skrev 2019-01-27 09:07:32 följande:

    Hej! Jag är 39 år plussade först nu i veckan, jag har skjutit lite på att ta testet då det hela kommer lite olägligt. Min partner pluggar på annan ort och vi har två barn på 3 och 6 sedan tidigare. Hade tom tagit dagen-efter-piller inom 12h men det var visst meningen att bli en 3a nu ???? Det kommer bli lite tufft men jag är väl inte den första som går igenom det. Hoppas ni mår bra? Jag har beräknat att det borde bli bf 15/9 så hoppas att sommaren blir lite svalare i år!

    Är väl i v 7 som det ser ut. I övrigt mår jag bra. Lite hjärtklappning någon gång och jag känner mig svullen men det är inget ovanligt :) Någon här som bor i närheten av Eskilstuna?


    Hej! Jag är 37 år och bor i Eskilstuna ????
  • Sön 27 jan 2019 15:28 #730

    Alltså denna nästäppa?! Är i 8+0 och tror jag blir galen. När som kan det bara säga tjoff och vara totalstopp. Bara väntar på att någon ska fråga om det är gravid-täppa (varit ?förkyld? i två v. nu).

    Det var dagens gnäll!

  • Sön 27 jan 2019 19:03 #731
    Nikhita skrev 2019-01-27 14:08:52 följande:

    Jag känner igen mig. Sover mycket. Började med järn +c-vitamin och det känns som att det blivit lite bättre i alla fall.Hej! Jag är 37 år och bor i Eskilstuna ????


    Men va kul! Hade hoppats på att stöta på någon :)
  • Sön 27 jan 2019 19:37 #732

    Hej alla Gravidos :)

    Det var väldigt många sidor att läsa ikapp, dom sista veckorna har jag bara fungerat på jobb och däremellan sovit och inte loggat in här eller nån annanstans. Jag tycker att ett par stycken här har skrivit så fint om att njuta av graviditeten och inte oroa sig för något som kanske aldrig händer <3 tack! Jag hadde alla symtom fram till morgonen 7+0 då var inte längre brösten sprängande, illamåendet borta och energien var på topp, jag var inte orolig men det var ändå otroligt skönt att vi hadde en bokad tid till VUL 7+4 och fick se ett litet hjärta slå 157 bpm :) sen gick några dagar och där dog energien. Illamåendet kommer och går och brösten är sprängande ena dagen och bara tunga nästa, så jag har verkligen lärt mig att symtomen kommer och går. Jag är idag 9+0 och börjar bli lite piggare efter en helvetesnatt med magsjuka i förrgårs till igår, spydde från 03 till 10.30 med 15-30 min mellanrum. Vi har bokat nästa UL till 13+2 för vi tycker det blir för länge at vänta till vecka 18-20 då vi blir inkallade på det enda UL som utförs här. Är väldigt glad för denna tråden och att kunna följas åt fram till september <3

  • Anonym (chock­ad!)
    Visa endast
    Mån 28 jan 2019 00:29 #733

    Usch känner att jag blir mer och mer grinig!!

    Min man är tyvärr allvarlig sjuk. Fick reda på det för 1 v sedan. Vi har försökt i 2 år att få barn och så händer detta!! Inget blir som man önskat!

    Noll fokus på graviditeten...jag mår sjukt illa och dåligt humör men måste vara på bra humör för hans skull vilket jsg verkligen inte är!

    Så trist, hade sett fram emot en engagerande graviditet. Har två barn sedan tidigare vara pappa var HELT oengagerad. Så såg fram emot en graviditet där man kanske får känna sig lite omhändertagen och fokuserad men icke då!

    Känner mig lite bitter ????????

  • Mån 28 jan 2019 06:47 #734
    Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 00:29:27 följande:

    Usch känner att jag blir mer och mer grinig!!

    Min man är tyvärr allvarlig sjuk. Fick reda på det för 1 v sedan. Vi har försökt i 2 år att få barn och så händer detta!! Inget blir som man önskat!

    Noll fokus på graviditeten...jag mår sjukt illa och dåligt humör men måste vara på bra humör för hans skull vilket jsg verkligen inte är!

    Så trist, hade sett fram emot en engagerande graviditet. Har två barn sedan tidigare vara pappa var HELT oengagerad. Så såg fram emot en graviditet där man kanske får känna sig lite omhändertagen och fokuserad men icke då!

    Känner mig lite bitter ????????


    Ojdå, vad tråkigt att höra. På vilket sätt är han sjuk då? Kommer det bli bättre snart eller är det en bestående period? Är han pappa till de andra två barnen också? Hur gamla är dem? Försök ändå att glädjas och ta hand om dig själv. Kram
  • Anonym (chock­ad!)
    Visa endast
    Mån 28 jan 2019 08:18 #735
    Tösen01 skrev 2019-01-28 06:47:59 följande:
    Ojdå, vad tråkigt att höra. På vilket sätt är han sjuk då? Kommer det bli bättre snart eller är det en bestående period? Är han pappa till de andra två barnen också? Hur gamla är dem? Försök ändå att glädjas och ta hand om dig själv. Kram

    Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.


    Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla. 


     


    Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(


    Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll