En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Jag och min sambo väntade på plusset 1 år och 3 månader och i december fick vi det äntligen. I v.7 fick jag ordentliga buksmärtor och åkte in och fick beskedet att det var utomkveds vilket ledde till akutoperation.. Nu efter utomkvedshavandeskapet så kände jag att jag behövde börja skriva av mig lite, så jag har startat en blogg. Har än så länge bara skrivit ett inlägg men tänkte lägga upp ett ikväll eller kanske imorgon om utomkvedet och allt som hände den dagen så om någon är intresserad att läsa så får ni gärna göra det och sprida ordet vidare. Nouw.com/fightofababy

Är webbadressen. Kika gärna in och följ med på min resa och få mer utförlig beskrivning av vad jag och min sambo går igenom. Vet att jag har letat efter någon som skriver om detta ämne utförligt och man kanske kan känna sig mindre ensam och få reda på sanningen och inte vara det ytliga som man kanske är van att se och läsa om. lycka till med alla barnförsökanden. <3

Hur går det för er övriga tjejer? Hänt något på fronten för någon av er?

Här går dagarna trögt:/

Hej!

Vill börja med att berömma dig för att lufta ett så tugnt ämne.

Min historia är ganska kort: Jag är 23, min sambo är 30. Vi har bara försökt i 6 månader men stressen finns där. Blir så förtvivlad varje gång mensen kommer, och så hör man hur lätt alla andra har det att blir gravida, hur ev stress kan påverka negativt och göra det ännu svårare att bli gravid. Hur hanterar du/ni den stressen..? Vi har inte velat berätta för någon att vi försöker eftersom frågor om det inte blir något snart känns betungande.

Vad roligt att höra att det verkar hända lite grejer för er! ^_^

Mvh, Längtande

Ååh spännande! Håller tummarna:)

Själv ville inte ens mensen hahaha dyka upp här. Dag 37 så börjat på mina menspiller igen. Känns som att man går ett steg fram och 2 tillbaka hela tiden.. tröttsamt

Hmm oj då.. blöder du mkt? Tänker om det kanske kan vara en nidblödning? Eller så håller kanske mensen på att försöka stabilisera sig?

Okej det är alltid ett gott tecken att få mens iaf:) så var glad för det. Är väldigt glad för din skull att du äntligen får komma på utredning. Helt idiotiskt att man ska behöva gå ett år när det är så jäkla tydligt att något är fel (ingen mens/ägglossning) det är som att kasta tiden i sjön liksom.. det är ju först när man får hjälp och börjar få igång en ägglossning som man har sina första ärliga försök.. usch blir uppriktigt förbannad..

Oj ja okej. Jag kämpar på med mina primolut nor.. får lite biverkningar av dem så inte superroligt. Är så jäkla avundsjuk på de som kan ta sin mens för givet.. tänk om de kunde förstå hur lyckligt lottade de är!

Haha jo visst. Det var jätteskönt innan man var medveten om vilket helvetet det är att månad efter månad få neg på gravtesten.. har du hört något nytt? Jag kämpar fortsatt med mina jävla menspiller (primolut nor) 2 dagar kvar sen ska mensen komma inom 4 dagar.. dessa dagar har varit brutalt långa.

Ja samma här.. inte alls varit en självklarhet även om det är en självklarhet att jag ska bli mamma. Så är det bara. Har velat bli det i många år. Blir lite bitter ibland på min sambo som inte kände sig redo osv osv så vi vänta ett bra tag innan jag sluta med mina mellanpiller.. hade jag vetat detta hade jag ju verkligen inte väntat liksom. Lätt att vara efterklok och försöker verkligen inte tänka så här men ibland blir man svag i vissa situationer.

Fy va jag känner igen mig.. som du skriver där finns mängder av alternativ och vi båda två kommer bli mammor. Det måste vi tro på! Ja fyfan tur man kan vara bitter tillsammans ibland;)