En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Vi är många som kämpar, fyy för att vissa ska ha det så svårt!

Brukar säga att ingenting går att jämföra med detta. En sorg som pågår i flera år och som bara blir värre. Sorg pga andra händelser brukar ju alltid lätta med tiden. Avund går inte heller att jämföra med annan situation då utbildningar, bra jobb, husköp mm är nåt man kan unna andra för det är nåt man verkligen kämpat för eller iaf ansträngt sig med rätt saker och sedan når ett mål. Jag har kunnat göra det mesta av såna saker om jag ville.

Men barn är en så personlig och intim fråga som oftast inte alls har att göra med att man gjort rätt väl, ansträngt sig nog mycket osv. Därför är det svårt att glädjas innerligt åt andra när man haft set så jobbigt själv. Det är svårt att inte tänka varför man inte "förtjänar" det medans massa slarvermänniskor blir gravida hit och dit och själv kommer man ingenstans trots att man varit duktig och seriös hela livet, fixat ett bra liv jobb hus osv och då blir det så jävla uppenbart att vi saknar en bit...

Jag menar att det finns olika sätt barnlöshet yttrar sig. Jag t ex har inte haft en naturlig mens på 1 år och troligtvis ingen ägglossning. Vilket innebär att jag under mitt år har haft 2 försök och sökt hjälp för diverse saker men inte fått nån.

Det är jobbigt på ett annat sätt än ändlösa försök med ägglossning där man kastas mellan hopp och förtvivlan. Varken värre eller sämre men annorlunda.Jag menar att det finns olika sätt barnlöshet yttrar sig. Jag t ex har inte haft en naturlig mens på 1 år och troligtvis ingen ägglossning. Vilket innebär att jag under mitt år har haft 2 försök och sökt hjälp för diverse saker men inte fått nån.

Det är jobbigt på ett annat sätt än ändlösa försök med ägglossning där man kastas mellan hopp och förtvivlan. Varken värre eller sämre men annorlunda.

Jag funderar på om det hade känts liite skönt att få veta en orsak till varför inget händer, och då ha något att behandla. Att vara den lilla % som bara ska vara oförklarligt barnlös känns så förnedrande och onödigt. Typ det borde gå men du ska då inte få nån lycka?!

Tänk om ivf inte heller funkar "utan orsak"..

Har ägglossning till helgen men känns inte ens kul, jag har inte mkt hopp längre :( Börjar bara förbereda mig för mens igen... livet = före mens och efter mens. + att titta på alla andras barn och gravidbesked.

Jag blir bara deppig genom att läsa det ni går igenom.. Det är så jobbigt att sitta i denna situationen och känna sig så ensam och hopplös. Själv har jag och min sambo försökt i 2,5 år utan att lyckas även om jag har positivt ÄL varje månad. Senaste gången vi var på kk fick vi beskedet att vi måste vänta i ytterligare 1.5 år innan vi kan få en IVF behandling bara för jag inte räknas som tillräckligt gammal.

Jag har ÄL till helgen också. Skickar pepp till dig !

Så kom det där ytligare beskedet som en jävla käftsmäll.

Våra närmsta vänner är gravida.. de blev tillsammans långt senare än vi. Har redan hunnit gifta sig och väntar nu alltså barn.. 3 månaders försök tog det..de är otroligt förstående och kärleksfulla mot oss då de vet va vi går igenom. Så är bara tacksam över hur de berättade.

Däremot försökte hon lite tafatt säga att de vet hur det känns nu att ha stelsex.. efter 3 månader?! Lägg på ytligare 21 månader så ska du få veta hur det känns..

Känner mig totalt tom i både kropp och själ. Livet är så jävla orättvist!!

Usch då! Vad jobbigt. Tur ändå att de vet om läget då kanske de inte pratar så mycket om det med just er? Avfölj på sociala medier ett tag, då kan du träffa dom när du har ork men du behöver inte få deras eufori i Bsiktet när du minst anar det och scrollar i flödet.

Det är så jävla orättvist alltså! På 3mån hinner man ju inte ens känna att man "försöker", det är typ nyss lan slutade skydda sig! Och det är väl 8-9 ligg som är konkreta försök där. Men tänk vad skönt att vara så naiv i livet att 3 månader är en lång tid. Var väl så man själv gick in i det här och nu är man helt nedbruten efter 2 år. Tänker på det hela dagarna varenda dag och hår svårt att känna genuin lycka för nånting.

Det här är det enda son spelar roll och det känns som att jag aldrig kommer bli glad igen förrän det här är över. Varje månad är typ en käftsmäll och ett evigt utanförskap och frustration. Bara tanken att man använt p medel känns ju som ett skämt...

Ja de är jättefina vänner och skulle aldrig vilja vara utom dem. Det är inte offentligt ännu och dem som personer är inte mkt för att dela sina liv i sociala medier vilket ändå är lite skönt.

Precis! Jag blir också heeelt jävla matt när jag får höra sånt.. 3 månader pft!! Men jo du har säkert rätt. Min mens kom inte ens på 3 månader haha usch!

Guud va du tar orden ur min mun! Känner på pricken som du skriver.. hatar denna sorg,frustration och utanförskap

Din text satte verkligen ord på mina känslor kring allt detta! Just det här med avund.. det är väl därför vi här verkligen unnar varandra när man väl lyckas, för vi har kämpat och verkligen jobbat för att komma dit. Det har inte bara hänt som för alla andra.

Exakt nog ju jag också att det inte handlar om att vara värd det eller så men ändå så skulle jag unna er det mycket mer än folk jag känner som lyckas direkt. Har också svårt att känna glädje när folk redan har barn, typ om de har 2, varför ska de få mer när vi andra har 0 :( Men vet ju att man inte "kan" tänka så!

Jag har typ fått resultaten av våran privata utredning nu. Har gått super fort sen vi blev kallade så är lite peppad nu efter all deppighet. Nu ska jag ska äta Provera i 10 dar och sen börja med Letrozol direkt efter. 

Jag är på dag 120 i den nuvarande cykeln så känns skönt att få blöda ut det snart. Det glada nyheterna är att alla tester ser bra ut, jag har inte PCOS utan hade två vätskefyllda cystor på äggstockarna vilka tydligen ska försvinna av Proveran. Gör det inte det så ska de punkteras eller nått innan jag börja med Letrozolen. 

Jag hoppas det är cystorna som ställt till allt och om de försvinner kan min cykel återgå till det naturliga. Har gått ner 8 kg sen jag börja jobba med vikten så det går också framåt.

Hoppas ni andra får några goda besked snart är lite skönt att få ett positivt andrum i all deppighet jag känt det senaste året.