• Anonym (Ledsen)

    Biomamman vill inte ha barnen på vår vecka

    Pappan har skadat sig på jobbet. Han är helt sängliggande förutom de få tillfällen han stapplar med kryckor till badrummet för att kissa. Han är vaken, pigg och glad annars.

    Barnen bor varannan vecka. Jag (bonusmamma) hade hand om barnen nyårsafton så att vi fick fira ihop. Eftersom pappan inte kan ta hand om barnen alls så anser jag att de bör vara hos sin mamma nu tills han mår bättre. Jag har erbjudit mig att ta barnen på dagen ibland och avlasta, göra kul saker med dem. Men att kväll/natt är en känslig stund där de behöver en anknytningsperson. Mamman är frisk, kry, hemma och ledig.

    Mamman vill absolut inte ha barnen. Hon anser att hon inte har något ansvar om det inte är hennes vecka och att det är mitt ansvar att ta hand om barnen när pappan inte kan. Hon sa att det valet gjorde vi när vi flyttade ihop och att barnen inte har något rätt att välja. Vi ska helt enkelt tvinga oss på dem, oavsett vad dem känner inför det. Det gick så långt att hon började gråta i telefonen över att hon inte vill hämta dem. Barnen är 4 och 6 år gamla.

    Jag älskar mina bonusbarn och har hämtat dem var och varannan vecka sen jag och pappan träffades för att hon har varit sjuk och inte orkat. (Jag var arbetslös och pappan jobbar väldigt långa dagar när barnen är hos mamman så det föll sig naturligt att jag fixade det då). Men då har pappan kommit hem på kvällen och nattat dem, pratat om saker de behöver prata med honom om och tröstat dem när de haft mardrömmar. Jag anser att det är jätteviktigt att jag och bonusbarnen bygger en trygg relation som håller livet ut. För jag räknar ju med att jag och pappan håller ihop nu. Då kan jag inte tvinga mig på dem när de inte vill ha mig där. De är barn, jag är vuxen.

    Mamman har tidigare varit inlagd för psykiska besvär och då hade jag givetvis hand om barnen när pappan också var sjuk och ingen ordinarie vårdnadshavare var tillgänglig. Men nu är mamman alltså frisk, hon vill bara inte vara förälder just nu.

    Har jag rätt eller har mamman rätt? Är det mitt ansvar på våran vecka? Eller är hennes reaktion med att argumentera över barnen på mig och sen börja gråta för att hon inte vill hämta dem lite oroväckande? 

    Hur kan man agera i den här situationen?

  • Svar på tråden Biomamman vill inte ha barnen på vår vecka
  • Anonym (Ledsen)
    Lilyje skrev 2019-01-01 19:12:27 följande:
    Men kan inte du gå in till barnet och följa med det till pappan om det inte duger med dig?

    Självklart är det tråkigt att mamman inte ställer upp, men nu är det så och då får ni göra det bästa av situationen.

    Barnen kommer komma ihåg vem som fanns där när dom behövde det när dom växer upp, så den enda förloraren här är mamman. Dom ska inte behöva känna sig oönskade i båda sina hem.
    Så självklart egentligen, varför har jag aldrig tänkt på det? Klart att jag kan göra det. Tack! {#emotions_dlg.flower}
  • Anonym (Ledsen)

    Barnen är absolut inte oönskade i vårt hem och jag tar givetvis hand om den nu när mamman inte vill. Jag har lagat mat, myst, lekt och busat med dem mer än vanligt. Det gick bra att natta idag, de verkar hyfsat förstående för pappans smärtor. Pappan vill ju ha sina barn här mer än något, men han kan inte göra något.

    Jag är bara så chockad över det faktum att mamman var arg, grät och argumenterade allt möjligt mot att hon absolut inte skulle behöva ha hand om barnen. Det känns så hemskt. Jag/pappan har hämtat dem VARJE GÅNG hon ringt och varit sjuk. De har bott här nästan 2 veckor i sträck för att hon varit "sjuk". Hon har vid flera tillfällen ljugit om att hon är sjuk och sen har det visat sig att hon är på fest istället. Det gör lite ont i hjärtat. Det är ju hennes barn, BORDE hon inte vilja ha dem? Älskar hon dem inte?

  • Lilyje
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-01-01 20:18:04 följande:

    Så självklart egentligen, varför har jag aldrig tänkt på det? Klart att jag kan göra det. Tack! 


    Ibland ser man inte skogen för alla träden :)

    Hoppas ni får ett fantastiskt 2019 och att biomamman får hjälp så hon kan vara en mamma fullt ut på sina veckor.
    M 2010 | B 2017 | A 2019
  • Anonym (Ledsen)

    Pappan är ju sjukskriven just nu, och kan inte köra bil för att lämna på skola/förskola heller. 6åringen har ju förvisso inte skolplikt, men börjar ju skolan snart igen.

  • Anonym (Sammi)

    Gud va jä.lig biomamma...hon är ju inte riktigt frisk i huvudet. Seriöst. O stackars barn.

  • Anonym (Hejja)
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-01-01 20:28:13 följande:

    Pappan är ju sjukskriven just nu, och kan inte köra bil för att lämna på skola/förskola heller. 6åringen har ju förvisso inte skolplikt, men börjar ju skolan snart igen.


    Om 6-åringen går i förskoleklass har hen visst skolplikt.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Hejja) skrev 2019-01-01 21:11:49 följande:
    Om 6-åringen går i förskoleklass har hen visst skolplikt.
    Har det ändrats? Trodde inte skolplikten gällde förrän 1 klass.
  • Anonym (Hejja)
    Anonym (Ledsen) skrev 2019-01-01 21:14:20 följande:

    Har det ändrats? Trodde inte skolplikten gällde förrän 1 klass.


    Ja det är nytt sedan i höstas. Har själv en 6-åring i förskoleklass.
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Hejja) skrev 2019-01-01 21:26:22 följande:
    Ja det är nytt sedan i höstas. Har själv en 6-åring i förskoleklass.
    Ok, vi har givetvis alltid lämnat i skolan ändå och pappan hade säkert koll på det här till mitt försvar. :P Jag börjar mitt jobb kl 6 och så tidigt har inte fritids/förskola öppet i vår kommun. Hämta kan jag ju såklart göra då jag slutar vid 14.
  • Anonym (känner igen det)

    Om det inte fungerar som det gör nu, så får ni väl lägga en madrass eller två i ert sovrum för barnen att sova på så slipper du springa och barnen kan resa sig om de behöver närhet eller om pappan bara behöver prata med dem. I värsta fall får du låna ett av barnens sängar.

    Mesta möjliga sömn är ju bra för alla parter.

    Sedan är det nog tyvärr så att du får gilla/hata läget med biomamman. Jag har en sådan biopappa till mitt barn som har lördag till söndag varannan helg. Han har varken grattat sin dotter på födelsedagen eller önskat henne gott nytt år. Då har han ändå haft semester mellan jul och nyår då hon fyllt år, men det är ingen tid hon får del av.

    Jag vet inte hur många gånger han har ställt in umgänget eller ändrat tider. Förr var det väl för att umgås med nya flickvännen fast han skyllde på övertid på helgerna, nu är det väl mest p g a hans depression, panikångest och suicidbeteende som dyker upp i perioder. Han hävdar också att han aldrig är sjuk när vi påtalar hans psykiska ohälsa. Hans mamma trodde han fått diagnosen bipolär och då saknas väl ofta självinsikten i skoven.

    Ibland kan jag önska att jag slapp honom helt och hållet, samtidigt som jag inte har rätt att undanhålla honom umgänget. Dottern är väldigt speedad när hon kommer hem varje gång och syskonen åker på ovett stup i ett från henne då hon måste markera sin plats igen eller något. Det tar ett antal dagar innan det lägger sig. Igår var hon nedstämd och funderade hur hennes pappa hade det då flickvännen nyligen stuckit. Idag tvärförbannad när vi ändrade planer och åkte hem en dag tidigare från mormor och morfar. När hon fick sitta i knäet och få tröst lugnade det sig, men det svider i mammahjärtat att se henne sådan. Hon är 8 år nu och börjar förstå mer.

Svar på tråden Biomamman vill inte ha barnen på vår vecka