Jag kommer försöka logga in från en data senare idag då jag missar att svara och läsa vissa inlägg från mobilen..sidan är inte anpassad för min mobil..jag kommer lägga till text om livs situasion, familj osv för er som är intresserade av att läsa och få mer bakgrund än bara sjukdomen i sig....
Tack alla som ger sig tid<3
Syftet med tråden var att försöka hitta tröst eller någon typ av förståelse inför min situation i livet. Inte huruvida jag kommer bli sjuk eller inte för det är redan ett faktum. Vad gör man när allt hopp i livet tagit slut? När man hade tappat hoppet på alla plan i livet redan innan sjukdomsbeskedet...när man haft det kämpigt senaste 10 åren eller mer och allt bara är dåligt och tillslut vet man att man snart inte ens kommer ha hälsan kvar....demenssjukdomar förstör livskvalitén både för den drabbade och anhöriga. Jag var djupt olycklig innan beskedet och det är för mycket att bära just nu....många säger att jag ska njuta av sista tiden men vad gör man om man inte har nåt i livet som får en att känna lycka?om man är ensam och olycklig och allt hopp har lämnat en,.ja va gör man då?
Jag har redan professionell hjälp men det hjälper inte.hopplösheten är fortfarande densamma. Har fyra barn i åldrarna 5-20.separerad efter nästan 20 år...mamma har inte långt kvar. Dålig ekonomi ,Extrem otur i kärlek osv osv. Är inte bara frontallobsdemensen utan hela livs situasionen. Jag fyller snart 36 men har aldrig upplevt saker i livet och kommer aldrig få uppleva heller. Vill lägga till att just nu lever jag bara för mina barn ,men varje dag är en kamp. Barnen vet om hela sjukdoms historien samt ärftlighets faktorer mm. ( förutom yngsta) Jag vill verkligen inte leva med frontallobsdemens men känns som jag inte vill leva den tiden.som är kvar heller. Just nu existerar jag, men jag lever inte.
Är väl där jag befinner mig nu- när man inte har något hopp kvar.......
Ja jag var 15 år när jag fick första barnet
Sänder all kärlek och tröst till dig. Det är lätt att säga till andra människor lev och njut. Men när man lever i det varje dag så är det inte det lättaste. Att få ett sådant tungt besked angående ens hälsa är inte det lättaste.Kan ge dig lite hjälp. Googla på attraktionslagen.Och du kan bota dig själv Mirakel sker.
Lycka är inget andra människor kan ge dig du måste finna den inom dig själv.
Hoppet finns långt där inne. Det är bra att du skriver här om dina känslor. Jag tror på riktigt att du är en kämpe som kommer greja detta. Vad kan du själv göra för att få tillbaka hoppet? Skriv ner allt som är positivt och vad du skulle vilja förändra. Ta en sak i taget. Kramis
Sänder all kärlek och tröst till dig. Det är lätt att säga till andra människor lev och njut. Men när man lever i det varje dag så är det inte det lättaste. Att få ett sådant tungt besked angående ens hälsa är inte det lättaste.Kan ge dig lite hjälp. Googla på attraktionslagen.Och du kan bota dig själv Mirakel sker.
Lycka är inget andra människor kan ge dig du måste finna den inom dig själv.
Hoppet finns långt där inne. Det är bra att du skriver här om dina känslor. Jag tror på riktigt att du är en kämpe som kommer greja detta. Vad kan du själv göra för att få tillbaka hoppet? Skriv ner allt som är positivt och vad du skulle vilja förändra. Ta en sak i taget. Kramis
Ursäkta uttrycket - men vilken fullkomligt vidrig sits du hamnat i. Fy sjutton!
Jag kan förstå att det känns fullkomligt hopplöst. Beklagar verkligen att du ska behöva genomgå detta, mormor och mor och vetskapen om det genetiska arvet
Du skriver att du inte levt och upplevt. Kan du inte försöka göra det nu, med dina barn. Åk på en resa, fota er mycket tillsammans och njut av era semesterdagar. Fina minnen för er alla och ger dig annat att tänka på.
Och som någon innan skrev, berätta din historia, och kanske ffa årsdagar/högtider/speciella minnen så att dina varn får lära känna dig även om du skulle insjukna på tok för tidigt.
Känns okänsligt att skriva, men jag tänker på filmen "Stepmom" (tror jag den heter) med Susanne Surandon och Julia Roberts. Jag har sett den många gånger och blir lika berörd varje gång. Den hänger desutom kvar i mina tankar länge. När jag efter graviditeter fick veta att jag hade skyhögt blodtryck fick jag någon form av ångest och såg framför mig att mina blodådror brast. Då tänkte jag mycket på den filmen och på hur jag borde ta tag i foton, berättelser osv. Jag förstår givetvis att det inte på något sätt är jämförbart med din sits, men det var så jag tänkte då.
[quote=79337600][quote-nick]Anonym (Inget hopp kvar) skrev 2019-01-05 19:41:32 följande:[/quote-nick]Tack snälla för dina ord<3. Jo jag vet, mycket kommer inifrån oss själva..jag känner bara en sådan hopplöshet inför allt som jag inte kan påverka runtom mig i livet..har börjat läsa boken"lev i nuet".av eckart tolle...( tror den/författaren heter så
Vi kan bara tex påverka hur vi låter andra påverka oss. Genom att sätta gränser osv. En sak som hjälpt mig är att gå på magkänsla min intuition när något inte känts bra så har jag undvikit den platsen den personen. Försöker hela tiden umgås vara nära månniskor som mår bra och som ger positiv energi.Vara nära naturen och djuren. Läs även på kost och hälsa. Finns mycket som man kan äta som är läkande för kroppen. På riktigt så tror jag på att mirakel sker oavsett vad läkaren säger.
Inget är omöjligt. Du har fina barn. Jag känner att du är en fantastisk människa. Jag tror på dig. Bra att du läser den boken den kommer att hjälpa dig kram
Har du syskon? Pappa? Friska släktingar? Dokumentera videos och anteckningar till dina barn nu när du är frisk.
Oj, att veta om att man inom en snar framtid kommer att dö är inget som någon önskar. Men tänk så här, du kan nu göra allt du nånsin velat utan att det blir några konsekvenser för dig.
Börja med att säga upp dig ifrån arbetet om du fortfarande jobbar. Ta ett lån, res och se de platser du vill se osv. Det här är din tid att vara självisk, dina anhöriga kommer nog att förstå.
Oj, att veta om att man inom en snar framtid kommer att dö är inget som någon önskar. Men tänk så här, du kan nu göra allt du nånsin velat utan att det blir några konsekvenser för dig.
Börja med att säga upp dig ifrån arbetet om du fortfarande jobbar. Ta ett lån, res och se de platser du vill se osv. Det här är din tid att vara självisk, dina anhöriga kommer nog att förstå.
Oj, att veta om att man inom en snar framtid kommer att dö är inget som någon önskar. Men tänk så här, du kan nu göra allt du nånsin velat utan att det blir några konsekvenser för dig.
Börja med att säga upp dig ifrån arbetet om du fortfarande jobbar. Ta ett lån, res och se de platser du vill se osv. Det här är din tid att vara självisk, dina anhöriga kommer nog att förstå.
Oj, att veta om att man inom en snar framtid kommer att dö är inget som någon önskar. Men tänk så här, du kan nu göra allt du nånsin velat utan att det blir några konsekvenser för dig.
Börja med att säga upp dig ifrån arbetet om du fortfarande jobbar. Ta ett lån, res och se de platser du vill se osv. Det här är din tid att vara självisk, dina anhöriga kommer nog att förstå.
Tack alla snälla fina som tar er tid att hjälpa mig <3 jätte fina tips och tankar mm har jag fått.önskar bara att det var så lätt..tyvär är livet komplicerat och jag vill inte lämna ut varenda detalj från min livssituation. Men jag uppskattar att ni tar er tid ?