Anonym (Sofia) skrev 2019-01-09 00:00:49 följande:
Det är samma här. Hade en period efter då jag gick ut och festade en del. Och 9/10 gånger va de någon som kom med en kommentar.
Försökte mig t om på en "dejt" men en bekant som började prata om det. Det va första och sista "dejten" med honom.
Har heller inte en aning om varför jag sörjer honom. Och oss. Han va otrogen en gång innan också. Men jag förlät honom. Det var inte lätt. Och så gjorde han det igen. Och andra gången var inte efterspelet så snyggt heller .
I vissa perioder sörjer jag nog inte just han . Utan att vara lycklig, ha planer och drömmar med någon.
Jag hade bara önskat att karma bet honom. Att de va han som satt ensam och sörjde nu. Att han saknar mig . Att vännerna faktiskt valde mig och inte ett otroget svin. Ibland önskar jag faktiskt att hon är otrogen mot honom och lämnar honom. Så att han får känna hur det känns.
Det är sjukt att det är vi bedragna som ska sitta här och må dåligt.
Jag vill säga att de blir bra snart. Men jag vet vilken tid de kan ta. 2016 rasade allt för mig . Och jag mår fortfarande dåligt i perioder. Men det går åt rätt håll.
Det tar tid med det blir bättre. Jag hoppas att 2019 blir vårat år !
Justja, något jag ångrar är faktiskt att jag inte gick och pratade med någon om det här. En proffessionell. Jag tänkte tanken många gånger men tog mig aldrig i kragen. Jag tror det hade hjälpt mig mycket.
Kommentarerna och frågorna om hur vi trivdes var värst. Bodde bara ihop i några månader. Stå där och säga att bostaden redan är såld och att hon köpt hus med sin kollega. Och så trodde man allt var kanon. Herregud. Och så känner man, nu är jag på denna krogen igen... Och nej, det är ingen jakt på något nytt. Bara trevligt att ta några glas. Undrar då hur människor på hennes sida ställt frågor och undrat. Och sen lögnerna därtill. Det äter verkligen upp mig.
Så du har varit med om det och valde att förlåta? Och så gör han likadant igen? När du hittar någon kommer du nog känna dig väldigt stärkt av allt som varit. Tilliten till en ny kärlek blir säkert som i mitt eventuelka fall, väldigt svårt att handskas med men samtidigt ska en ny inte få lida för det.
Det hade varit skönt att höra att våra ex nya gjorde något uselt. Eller att det bara inte blev bra. Då kommer kanske tankarna på vad de valde att förlora. Men nu har vi förlorat dom känns det som. Är de kaxiga tro? För att i deras värld har de det bättre, nykära? Jag tänker att mitt ex går på moln, allt är så jävla bra, accepterat, alla älskar den nya, skönt den gamla försvann, vad fina ni är etc. Men som du sörjer jag nog det vi hade skaffat oss och skulle fortsätta med, vår historia och det som komma skulle. Det vi båda ville.
Min värld rasade 1/6 2018. Har varit hos psykolog. Förstått att jag inte kunde göra mer och att det inte är mig det är fel på. Var även väldigt tydlig och försökte vrida och vända på allt så det inte lät som att jag var världens bästa men nej, denna soppan ligger enbart på mitt ex. Men det är ju svårt att ta in. Man klandrar sig själv. Och från hennes sida har det garanterat lagts över på mig alternativt när förhållandet var i hamn så kunde hon tryggt säga att hon hittat kärleken.
Det är inte försent för dig att besöka någon. Det är väldigt skönt varje gång man stiger ut ur rummet.
