Sorg trots otrohet

Ja vi har barn (tonåring/snart tonåring). Det är fyra år sen ungefär...

Ledsen för det som hänt dig och er. Väldigt tråkigt att läsa att motivationen gick ner hos ditt barn. Jag är vuxen och har noll motivation. Kan knappt sätta mig in hur barn upplever det då.

Jag förstår inte det hos folk. I min lilla krets hade vi en bekant som vi känt sedan gymnasiet (ca 13 år sedan skolan). Han var otrogen mot sitt ex som vi lärde känna för att de var tillsammans. Vi stöttade henne, fanns där och la noll energi på vår vän som idag är ytterst lite bekant (vi hälsar, pratar när vi stöter på varandra men inte mer) och bjuder fortfarande med henne om det är något. Det är henne vi vill ha runt oss, inte någon som hugger folk i ryggen och har dålig moral.

Men känner som du numera, man är inte värd ett dugg längre. Det är väl bjudningar till nya villan på fin adress och så känner alla sig inne.

Kommentarerna och frågorna om hur vi trivdes var värst. Bodde bara ihop i några månader. Stå där och säga att bostaden redan är såld och att hon köpt hus med sin kollega. Och så trodde man allt var kanon. Herregud. Och så känner man, nu är jag på denna krogen igen... Och nej, det är ingen jakt på något nytt. Bara trevligt att ta några glas. Undrar då hur människor på hennes sida ställt frågor och undrat. Och sen lögnerna därtill. Det äter verkligen upp mig.

Så du har varit med om det och valde att förlåta? Och så gör han likadant igen? När du hittar någon kommer du nog känna dig väldigt stärkt av allt som varit. Tilliten till en ny kärlek blir säkert som i mitt eventuelka fall, väldigt svårt att handskas med men samtidigt ska en ny inte få lida för det.

Det hade varit skönt att höra att våra ex nya gjorde något uselt. Eller att det bara inte blev bra. Då kommer kanske tankarna på vad de valde att förlora. Men nu har vi förlorat dom känns det som. Är de kaxiga tro? För att i deras värld har de det bättre, nykära? Jag tänker att mitt ex går på moln, allt är så jävla bra, accepterat, alla älskar den nya, skönt den gamla försvann, vad fina ni är etc. Men som du sörjer jag nog det vi hade skaffat oss och skulle fortsätta med, vår historia och det som komma skulle. Det vi båda ville.

Min värld rasade 1/6 2018. Har varit hos psykolog. Förstått att jag inte kunde göra mer och att det inte är mig det är fel på. Var även väldigt tydlig och försökte vrida och vända på allt så det inte lät som att jag var världens bästa men nej, denna soppan ligger enbart på mitt ex. Men det är ju svårt att ta in. Man klandrar sig själv. Och från hennes sida har det garanterat lagts över på mig alternativt när förhållandet var i hamn så kunde hon tryggt säga att hon hittat kärleken.

Det är inte försent för dig att besöka någon. Det är väldigt skönt varje gång man stiger ut ur rummet.

Vart bedragen och han lämnade mig, han och nya kvinnan hade ett på och av förhållande i ca ett år, sen var hon otrogen mot honom... HAHA

Han förlorade de flesta i sin närhet.

Det kanske låter hårt men jag är jävligt nöjd!

Min egen motivation är också obefintlig. Men jag tänker att den förhoppningsvis kommer tillbaka sen.

Det är just så det ska vara, att man stöttar den som blivit sviken. Alla har dock inte stöttat mitt ex eller umgås med honom. Har du någon som är kvar vid din sida? Tror det är viktigt att ha någon att prata med som står på ens sida, som man ventilera sina tankar och känslor med. Jag har en av mina fd svägerskor jag kan prata med och hon har ingen kontakt med sin bror(mitt ex) längre.

I mitt fall finns det inte ens nån fin villa utan exet och hans nya bor i en liten lägenhet i ett utsatt område. Antar att det är lättare för folk att umgås med någon som är lycklig och mår bra och det är tydligen det enda som betyder något.

Vart bedragen och han lämnade mig, han och nya kvinnan hade ett på och av förhållande i ca ett år, sen var hon otrogen mot honom... HAHA

Han förlorade de flesta i sin närhet.

Det kanske låter hårt men jag är jävligt nöjd!

Ja han va otrogen en gång innan. Min värld rasade samman då för första gången. Men jag valde att förlåta och försökte släppa de. Vi pratade då om att flytta till annan ort då tjejen som han va otrogen med bodde i samma lilla håla som oss. Jag gjorde allt för att undvika folk. Först va jag sjukskriven för att jag inte tod mig upp ur sängen, sen när jag gick tillbaka gick jag omvägar till jobbet för att jag inte klarade av när folk kom med huvudet på sne, rådjursögon och suckade. Skulle kramas och beklaga och fråga hur jag mådde. Gick inte till våran lokala butik och handlade. Men så klandrade mig själv så oerhört också. Det kändes som att alla kollade på mig och tänkte "vad är de för fel på henne när han går till någon annan". För nått fel måste jag ju ha gjort. Tänkte jag då. Men jag har grublat över det så himla länge. Och jag kan faktiskt ärligt säga idag att jag kunde inte ha gjort något annorlunda. Idag vet jag det men det tog lång tid innan jag kom till insikt med det.

Andra gången skötte han allt sämre. han va kall, frånvarande och rent utsagt elak. Ljög mig rakt upp i ansiktet.

Och jag minns de här så väl. När han bad mig att följa med och handla nya kläder . Han som inte va speciellt intresserad av kläder ville helt plötsligt ha massa nytt. Jag åkte med och va med och valde massor av fina kläder, t om kalsonger, ovetandes om att han ville ju ha nytt för att va fin inför henne bakom min rygg.

När allt klarnade så var det en av grejerna som gjorde mest ont efteråt.

Jag hoppas att jag känner mig starkare om jag träffar någon. På ett sätt känner jag mig redan de.

Men man är ju så rädd att tilliten inte ska finnas för den personen också. Men som du säger, en ny ska ju inte behöva lida för de. Men hur gör man?

Jag tänker att mitt ex också är på moln. Han har liksom fått allt servert av henne. Utan henne hade han inte haft de han har idag utan att behövt jobba för det.

Jag vet att många har pratat om hur fel mitt ex gjorde. Pratar mycket skit bakom hans rygg. Både till mig och andra. Många har även pratat skit om henne. Men ändå fortsätter dem umgås med dem. (?)

Jag skäms lite över att säga det och även om jag hatar skitsnack så är det faktiskt skönt att fått höra vad folk tycker om dem ibland. Skönt att få svart på vitt att de håller inte med om allt dem gör, dem är inte perfekta, dem har betett sig illa och korkat. Oavsett vad för saker det gäller.

Så jag är övertygad om att folk både tycker och tänker en hel del om ditt ex också, och hennes nya .

Jag skulle gärna gå och prata med någon med vet inte riktigt vart jag vänder mig. Och dagarna bara rullar på i vanlig ordning så de skjuts upp hela tiden.

Jag fortsätter att hoppas att karma biter våra ex i arslet och när den gör det, då är det vi som sitter och är lyckliga! Då är det vi som ser att det fanns en mening med allt och det är dem som saknar oss, sitter och funderar på vad f*n dem gjorde och hur allt hade sett ut om den inte hade bedragit oss.

Du kan åtminstone alltid säga att du försökte. Det kan ingen ta ifrån dig. Känner igen allt du skriver. Jag åkte till och med till en stad 13 mil bort för att handla kläder. Enbart för att minimera risken att stöta på folk.

Det är riktigt smutsigt gjort. Mitt ex köpte ny bh och frågade "Ser mina bröst små ut i denna?" under tiden hon höll på med sitt. Det sätter sig verkligen.

Den typen av skitsnack kan de gott ha. När man utsätter andra för så stor skada. Jag har inte hört något. Men ingen på den sidan har valt att fråga mig något heller. Så jag vet inte hur det är. Kanske snackas i umgänget, kanske på jobb. Men jag tror alla peppar.

Vänd dig till Vårdcentralen om du inte vill boka privat. Jag fick mycket stöttning när de frågade varför och ansåg att det var mycket klokt gjort.

Håller med dig. Tänk att få höra att de fått kommentarer som "Ditt ex skulle du hållit hårdare i", "Skyll dig själv, du förtjänar det", "Vi tyckte om din förra mycket mer, du skulle vårdat det istället".

Just det, mitt ex nya blev lämnad av sin fru innan han dök upp i mitt ex värld. Tror det gick tre-fyra månader från äktenskapet och ha blivit lämnad till att se sin chans, och där stod mitt ex och knackade på dörren. Över tio år var de gifta och så rätt in i nästa. Önskar mitt ex vore hans rebound men tror inte det. Eller att allt gick visst lite för fort trots allt. Då skulle jag kunna gå med riktigt rak rygg.

Men va fult av henne !

Det har du rätt i. Jag försökte verkligen. Men såhär i efterhand ångrar jag att jag inte lämnade honom. Lämnade honom när han faktiskt va ledsen över vad han gjort, när han också hade svårt att ta sig ur sängen, när allt han ville va att ha mig "tillbaka". När tjejen inte verkade betyda något känslomässigt.

Då hade han mått så mycket sämre än nu andra gången.

Blir så ledsen av att du känner igen dig så mycket. Ingen ska behöva känna så här! Ingen ska behöva gå igenom all denna känslomässiga sorg.

Jag hoppas att ditt ex nya kommer på att de gick för fort. Eller att hon bara är en rebound.

Lika mycket hoppas jag att de går käpprätt å mitt ex.

Det skulle verkligen va en seger!