Skilda världar och utsatta barn. (religion)

Familj 2 är på inga sätt exemplariska i sitt agerande i dessa situationer. Barnen har uttalat sig att de inte vill leva enligt reglerna som familj 1 bestämmer, men gör det ändå för att de är rädda för konsekvenserna och inte vill göra dem ledsna. Därför ansöker familj 2 om ensam vårdnad eller liknande så att barnen har möjlighet att påverka sina liv där de kan. Familj 2 tycker att det bästa vore om båda familjer kunde enas kring dessa typer av frågor men det går inte familj 1 med på. Så det är en svår sits.. Religionsfrihet och allt som det innebär. Är det även okej att vårdnadshavare påtvingar omyndiga sin religion och kultur mot barnens vilja? Eftersom de själva inte har rätten att sköta sådana val själva så måste vuxna ställa upp för dem. Men är barnen samtidigt rädda för att söka hjälp hos vuxna för detta så är det inte en lätt sits. Barnen skulle blåljuga i myndigheters närvaro om de insåg att familj 1 kommer att straffa dem om de säger hur de upplever situationen hos familj 1.

Så föräldern i familj 1 ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnen. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

?Envar skall äga rätt till ? religionsfrihet ? med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.?

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat.

Gör jämförelsen med yttrandefrihet. Om den skulle innebära att jag får säga och tycka vad jag vill, men att jag också har rätt att tvinga andra att tycka som jag, då framgår tydligt att det inte handlar om frihet utan snarare censur, i vilket fall åsiktskontroll.

Som förälder har man stort ansvar för sina barns uppfostran. Den moraliska kompass man lägger ut blir viktig för resten av livet. Men jag anser att man som förälder också har stort ansvar att uppfostra barnen till självständiga och fritt tänkande individer som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Inom islam "föds man in i religionen" om fadern är muslim. Ett tvång från det att barnet tar första andetaget utanför mammans mage. Jag anser att vi alla föds som icke troende, kalla det ateister om du vill. Men det bär mig emot att man skulle födas till att vara något som kräver ett aktivt ställningstagande emot någonting, innan man ens kan tänka eller har lärt sig prata. En ateist är en icke-troende, vilket omfattar även de som ännu inte valt att tro ? nämligen ­barnen. Ordet ateist får det att låta som att vara troende vore det normala. Att tro på en religion är något man väljer att göra och barnen i denna situationen är inte troende, men tvingas ändå att leva efter religionens regler. Barn är inte onormala bara för att de är ateister, de har bara inte kunnat välja än, ändå kan barnet vara såväl döpt som omskuret och konfirmerat vid 15 års ålder, trots att många år återstår tills det blir myndigt och själv kan bestämma över skinnbiten­ i änden på snoppens ­vara eller icke vara.

Men då är det för sent.

Så om dessa barn inte vill tillhöra en religion just nu så tycker jag att det är värt att ta deras parti för att föra deras talan.