Inlägg från: vardagsprat |Visa alla inlägg
  • vardagsprat

    BF oktober 2019!

    Jag plussade också igår med bf 6 oktober. Hade ett ma i november då jag skulle ha varit i vecka 13 (hjärtat hade slutat slå bara dagar efter ul som gjordes i 8+4) så är himla nervös samtidigt som jag klart är sjukt lycklig!

    Hade världens finaste bm så hoppas på stort stöd nu och förhoppningsvis nåt extra vul/kl så att jag slipper luras av kroppen en hel månad ifall något skulle gå snett igen!

    Så kul att följas åt :)

  • vardagsprat
    Liit skrev 2019-01-24 20:55:40 följande:

    Jag har BF 2/10 :) Fick ett missfall i November så är lite orolig under denna första fas. Mina symptom har nu avstannat igen, så jag är livrädd här hemma...


    Usch, förstår fin oro. I vilken vecka fick du missfall?

    Har själv ett ma i bagaget, upptäcktes vid KUB i november att graviditeten avstannat i vecka 9, typ dagen efter tidigt ul. SÅ jäkla nervöst nu!!
  • vardagsprat
    Jolina skrev 2019-04-18 10:01:36 följande:

    Vi blev absolut chockade men otroligt glada. Min mans första kommentar efter en låååång tystnad blev: -Vi måste köpa ny bil!! Haha 

    Oklart hur ni kände men på något knepigt vis har jag anat tvillingar av den anledning att jag är jätte stor, stark symtom av trötthet, hunger, illamående (vilket jag inte tidigare haft under mina två andra graviditeter). Men efter ett snack med min granne som har 4 barn berättade hon att det var så för henne också, större och större i varje graviditet så jag släppte det lite. 

    Är det någon mer som anat tvillingar innan UL?


    Jag väntar också tvillingar 3:e oktober, bor i Skåne så här sätter dom igång en två veckor innan bf om de ännu inte behagar titta ut än så lär väl bli i september :)

    Jag har mått fruktansvärt illa och började göra det i vecka 7. Kom som en chock då jag inte mått så illa vid tidigare graviditeter men enande ALDRIG tvillingar. Veckan efter på UL fick vi förklaringen och chocken var total ;)
  • vardagsprat
    ballerinakakaoreo skrev 2019-04-21 00:10:53 följande:

    Ja det är mitt första. Det är främst den okontrollerade smärtan jag är rädd över, men också hela upplevelsen i sig. När jag fick missfall kom en läkare och drog ut allt av graviditeten ur livmodern med en lång tång, vilket satte extra skräck i mig både pga den utsatthet jag kände men också smärtan då detta skedde utan smärtlindring. Skakade helt okontrollerat där i gynstolen. Jag tror det kan stämma som du säger, och att det säkert känns häftigt och att man går in i någon slags bubbla när man väl ligger där men steget att komma dit och att samtidigt få den mentala styrkan ligger bortom hela min verklighet. Ska försöka in i det sista att få ett snitt, har som sagt tid till amandamottagningen och jag är inbokad den 3e, får kläcka ur mig allt då :/


    Vilken hemsk upplevelse! Jag tycker de är bra att du får möjlighet att prata om det du varit med om. Jag har också erfarenhet av hemåt missfall (ma) där läkaren till sist fick dra ut fostret och jag svimmade och kramade. Jag är glad att jag innan dess haft en fantastisk förlossningen som gör att jag kan se fram emot nästa (väntar tvillingar) och hoppas då kunna föda vaginalt. För du ska veta att det inte går att jämföra att kämpa med att föda ut ett dött foster med ett levande barn. Det ena för fruktansvärt och det andra fantastiskt. Sen kan det såklart bli komplikationer oavsett födelsesätt och det blir inte alltid som man tänkt sig.

    Hoppas att du för rätt stöd oavsett vad du bestämmer dig för!
Svar på tråden BF oktober 2019!