BF oktober 2019!

Stort grattis!! Hoppas allt gick bra och att ni mår bra!

[quote=79959343][quote-nick]Fröken W skrev 2019-10-12 23:13:38 följande:[/quote-nick]Vår dotter föddes igår, två veckor innan bf, med akut snitt. Vattnet gick hemma och efter telefonkontakt med förlossningen så bestämdes att vi skulle in på kontroll. Väl där upptäcktes det att lillan låg på tvären och i.o.m. att vattnet gått så kan de inte försöka vända därav akut snitt.[/

Oj, vilken dramatik! Men skönt att allt ändå gått bra!

Grattis

Var på TUL igår och bäbisen är ca 300g större än genomsnittet. De hittar inga konstigheter eller förklaringar till mitt stora sf-mått, men pratade om att jag kan få göra en glukosbelastning för säkerhets skull hos vanliga barnmorskan.

Jag trodde inte man gjorde sånt om man inte är överviktig? Varje gång vi kollat socker har det legat lågt, men det kanske inte är samma sak?

Hursomhelst så väger lillan typ 3600g nu i v.38+3 (4 idag då), vilket är nästan lika mycket som min stora dotter vägde när hon föddes i V40+6.

Finns det någon mer kvar i tråden som ännu inte fått sitt barn?

Aha! Tack för all info. Inser att jag inte vetat någonting om glukosbelastning så skönt när någon kan förklara!

Vad jag förstår så tyckte dom inte att bäbisen var onormalt stor, men ska väl inte gnälla om de vill testa allt som går att testa för barnets skull...?

Kan det vara ett tecken på diabetes om man är sjukligt sugen på saft? Har trott att det har att göra med att jag lätt blir yrslig o det gissade min bm på också o uppmuntrade till att dricka saft om jag kände att jag höll på att svimma typ. Läkaren vill inte sätta igång mej tidigare, men pga min oro så har jag fått en tid 5/11 då jag är i 41+0 så pratar vi om ev igångsättning då.

När jag läser på om graviditetsdiabetes så kan jag inte för mitt liv förstå varför dom ska kolla detta i vecka 39+?

Behandlingen är oftast bara kosthållning! Det kan dom tala om direkt så slutar jag med sötsaker resten av graviditeten och äter regelbundet... Varför ska man kolla med belastningar hit o dit då? Kommer ju inte få tid för test o hinna få svar innan bf ändå??

Nån som har någon teori på hur dom tänker?

Min oro grundar sej nog i flera saker, men rädslan är att något ska hända bebisen i magen.

Min stora tjej är provrörsbarn och född för 13 år sedan. När jag då blev gravid fanns ingen oro alls för missfall eller liknande. När hon var två år blev jag spontangravid, men fick ett ma med blödning i v.14 (barnet dog i v.12)

Sen några års uppehåll från barntillverkning med en tuff separation o sånt. Sen träffade jag en kille o vi ville ha barn men då blev jag inte med barn alls (hans spermier var tröga men han la skulden på mej så kände väl att det var mitt fel). Träffade ny kille och blev spontangravid igen efter 7 månaders försök. Fick missfall i v.11. Gravid igen efter 13 månader... Missfall igen I v.9

När det förhållandet kraschade beslöt jag mej för att inte försöka bli med barn fler gånger då oron över att något skulle hända blev övermäktig och att göra barn inte gjorde annat än splittra förhållanden.

Så träffade jag min nuvarande sambo som har tre barn och inte ville ha fler. Perfekt!!! Han bokade tid för sterilisering och 3 veckor innan den bokade tiden testade vi positivt... Jag hade redan innan sagt att jag aldrig skulle fixa att ta bort ett barn och han var den som huvudsakligen slarvade denna gång då han kom i mej när jag sagt att det var en dum dag för det... Han var nog trots allt rätt sugen på att bli pappa igen berättade han och så tog denna graviditet sin början. Har dock varit sjukligt orolig hela graviditeten. Blev bättre när man började känna rörelser, men de dagar lilltösen är lugnare kommer oron tillbaka. Känner några som förlorat sina barn sent i graviditeten så där har skräcken också satt spår!

Därav är jag rädd att gå över för länge om något skulle hända, när man kunde ha tagit ut henne frisk o kry någon vecka tidigare...

Jag har verkligen världens bästa barnmorska! Är där en gång i veckan och hon fixade tul efter min fundering/oro på det stora sf-måttet. Var in på förlossningen igår så lite vatten kommit ut och en av barnmorskorna på förlossningen var helt fruktansvärd när jag ringde in. Enligt henne hade jag troligtvis kissat på mej eftersom det inte fortsatte rinna... Då ringde jag min vanliga barnmorska som pushade mej att ringa igen o fick då prata med en annan som direkt sa att jag skulle komma in. Nu hade jag tillräckligt med fostervatten kvar så blir ingen igångsättning, men känns ändå bra att ha kollat så mycket på lillan sista tiden och att hon verkar vara en stor och stark tös! Fick tid för glukosbelastning på fredag (min bm tror dock att jag föder på torsdag *haha*) så då får jag säkert möjlighet att lyssna igen.

Är annars där en gång i veckan så det känns bra och tryggt!!

Vi väntar fortfarande på lillebror, bf+7 idag så börjar tappa hoppet om att vi får en oktoberbebis. Ska på ultraljud imorgon för att kolla storlek, fostervattenmängd osv.

Visar sej att jag har graviditetsdiabetes! Ligger precis över värdena, men med tanke på att lillan är större än normalt och mitt magmått inte vuxit på över två veckor (3 mätningar) ville min barnmorska att förlossningen skulle ta in mej för igångsättning.

Det vill dock inte förlossningen som tycker att det är bättre att specialistmödrarvården först gör en bedömning så har nu fått en tid dit kl 14 idag för att träffa läkare.

Vi kan väl bara konstatera att det här inte är någon trevlig upplevelse för någon med min oro och rädsla för att det ska hända barnet något de sista dagarna i livmodern...:/ Blir i alla fall igångsatt senast v.41+0 vilket är tisdag nästa vecka, så bara en hel jävla vecka att vara orolig på i sånt fall... Jag tänker i ett sånt läge kräva undersökning varje dag för att vara säker på att lillan mår bra därinne och inget händer:?(

Jag skulle ju ändå på samtal om igångsättning 5 nov pga min oro så det borde finnas med i journalen, men kommer såklart ta upp det! Det enda jag egentligen önskar nu är att förlossningen skulle komma igång av sej självt... Varför måste ungen trivas så bra därinne för?

Fick göra ett till tilläggsultraljud men läkaren menade på att dom var gjorde för tätt så det var svårt att ge något besked om hur stor hon är nu... Allt ser däremot fortfarande bra ut med flöde i navelsträng, Mängd fostervatten Och sånt. Hjärtljuden var också utan anmärkning så man kan inte se några skäl till igångsättning redan nu. Jag tjatade till mej att de skulle kolla om jag börjat öppna mej något så man kanske kunde göra hinnsvepning, men tydligen är tappen helt omogen o bakåtlutad, så ingen lycka där heller...

Fick dock en tid innan helgen för ytterligare en kontroll på fredag och som senast blir jag igångsatt på måndag. Känns i alla fall skönt att veta att jag slipper gå längre än 41 hela veckor.

Efter att hon varit där o grötat har jag haft molvärk som mensvärk och lite sammandragningar, så antar att det är sånt som påverkat tidigare (typ att man haft sex) och uppenbarligen inte att man kommit in i någon latensfas där tappen mognat o mjukats upp :(

Nu känner jag mej betydligt mindre positiv till att det molar o drar i magen och det kanske är positivt i sej? Då behöver jag inte hoppas på att det är på gång att sätta igång riktigt än i alla fall, utan kan bara somna om när det sker på nätter och så!

Hur går det för dej???

Är det erat första barn??

Vad blev det för komplikation? Tog det för lång tid? Själv skulle jag inte ha något emot ett snitt, med tanke på hur jäkla sargad man kan bli därnere. Du får se det som att du blir snuvad på en del inkontinens och ömhet i musen som sträcker sej under lång tid;)

Känner en tjej som sprack rejält bak i ändtarmen och fortfarande, 10 år senare har problem, så jag är snarare rädd för att spricka för mycket än att det blir ett kejsarsnitt:/

Ja! Jag har känt mej rätt lugn idag och det beror säkert på kontrollerna igår samt att det blir kontroll imorgon igen. Så får vi se om det blir jobbigare över helgen igen:(

Då förstår jag din känsla av att ha blivit snuvad på förlossningen... Ah! Vilken bra info om diabetesen. Är lite förvånad över hur dom bara släppte det och inte har gett mej någon information alls såsom du nu gjort. Kan ju vara bra att känna till om man ska bli kvar längre på BB eftersom vi har barn sen tidigare och sambon gärna vill komma hem direkt om han får. Själv önskar jag att det kommer igång nu innan måndag eftersom hans barn kommer då. Skulle kännas så mycket lugnare om man slipper tänka på att det måste finnas barnvakt tillgänglig (vilket blir mina föräldrar då hela hans släkt bor på Gotland) och mamman till barnen jobbar inom vården och därför kanske inte har ett gynnsamt schema just då...

Ska bli skönt att komma på en kontroll till idag i alla fall.

Ska nog fråga lite om diabetesen då också. Har haft en del förvärkar nu under natten/morgonen, så hoppas att någon kan ha gjort såpass nytta att livmodertappen kan ha börjat mogna...

Hade också väldigt vattnings flytningar inatt o såg att de var lite rosafärgade, men eftersom de inte fyller en binda antar jag att dom på förlossningen inte kommer tro att det är fostervatten denna gång heller...

Vi blev igångsatta, så ligger med min lilla dotter på armen nu. Ja! Infon har varit under all kritik! På bb har dom tagit tester på henne och vi blir tvungna att stanna två nätter. Det hade ju kunnat vara jätteviktig info om vi haft de andra barnen hemma i helgen. Bara tur då att jag blev igångsatt igår och inte på måndag då sambons 3 barn kommer till oss... Men såååå skönt att hon är här nu <3

Det låg bra båda gångerna de testade. Kommer inte riktigt ihåg exakt hur högt men 3 o 4 nånting tror jag på respektive test...?

Det var helt normala värden i alla fall och eftersom hon kom igång med amningen direkt (som jag kämpade med första dottern och den här bara förstod direkt hur det skulle gå till) så menade dom på att man kan släppa diabetesen helt nu, så det är skönt.

Tror jag var i chock drygt ett dygn efter igångsättningen. Fattade inte vad som hänt och att hon verkligen var här. Bölade som en tok igår kväll och kände hur en massa spänningar och gammal rädsla rann av mej.

Fröken W?s fråga om att kolla Värden o sånt efter förlossningen är ju intressant... (&-så att jag lyckades radera citeringen)

Där har vi en sån där grej jag frågat om och inte fått några svar på... När vi var på förlossningen fick vi höra att vi inte tillhörde gruppen som kan få tidig hemgång eftersom jag hade graviditetsdiabetes och det därför krävdes fler undersökningar. Så uppe på BB gjorde dom ju test på Eira och såg att hennes blodsocker låg fint och att andningen funkade och så. Dagen efter kommer dag-barnmorskan och hälsar och nu känner jag att jag är både gammal och fördomsfull men när det kommer en tjej som är i 25-årsåldern och inte verkar ha egna barn, så tappar jag en del av förtroende då hon dessutom svarar; Jag vet inte, på de frågor jag ställer...

Barnläkaren har Rond, men kommer inte besöka oss...?

Varför skulle han det?, undrar hon.

Där tycker jag möjligen att JAG kunnat fråga ;Jag vet inte, men jag tog då upp att det kanske skulle göras någon mer undersökning på mej eller bebisen eftersom vi inte kunde få tidig hemgång?

Svaret blev Jag vet inte?

Då kanske du kan kolla det då, sa jag...

Sen kom hon in igen och sa att Du är ju inte vaccinerad mot röda hund. Är det något du vill göra eller har du något emot vaccin?

Eftersom jag gjort en ivf tidigare så VET jag att man kollat så att jag är vaccinerad! Svaret blev, men då kanske du bara fått en dos, man ska ha två.

Min mamma har även pratat om att jag blev det när jag var liten, replikerar jag och dessutom kollade dom ju det i den här graviditeten...?

Enligt mina papper är du inte vaccinerad, blev svaret.

Ok!, säger jag! Då får du gå ut o kolla igen. Jag kan absolut ta en spruta till men jag VET att jag är vaccinerad.

Så småningom kommer hon tillbaks o säger att jag VAR immun förra graviditeten med ett värde på 12 och nu troligtvis immun med ett värde på 10, men hon tyckte ändå att jag skulle ta sprutan.

Fine med mej. Är det något annat ni bör kolla?

Nej! Ni kan gå hem nu.

I det här läget ligger sambon och Eira och sover och klockan är ca 11.

När tänkte ni åka? Kommer hon in 10 minuter senare och frågar. Vi tänkte äta lunch innan vi åker så vi slipper tänka på att åka o handla direkt när vi kommer hem så vi åker kanske runt 14:30, säger jag.

Det vore ju bra om ni kunde packa ihop era saker o vänta ute i dagrummet, så vi kan städa ert rum till nästa nu när ni ändå inte ska stanna, svarar människan då.

Då blev jag arg och sa att så länge mitt barn, som inte ens är ett dygn gammal, sover så tänker jag låta henne fortsätta göra det. Vi går när vi känner oss redo.

Ja, men då kan ni ju gå ut o vänta när hon vaknat då, för det kan ju faktiskt bli andra som behöver det här rummet.

Kvällen innan, när vi födde, fanns det gott om rum däruppe och ändå fick vi vänta, pga personalbyten, på förlossningen i rätt många timmar...

Men oss skulle hon köra ut!

Jag ställde då frågan om det inte var något dom skulle undersöka på mej, o fick då ett förvånat uttryck till svar o frågan om jag ville att hon skulle göra en gynundersökning o kolla mina stygn.? Jag tänkte främst pga min diabetes. Är den bra o borta nu? Ska jag tänka på kosten ytterligare någon vecka eller är det bara hem o äta smågodis? Bm på förlossningen sa att jag inte fick gå hem tidigt pga undersökningar o min gravdiabetes??

Nej! Det, surprice, VISSTE HON INTE, men hon gjorde gärna en gynundersökning o kollade mina stygn om jag ville det...

Jag avböjde o vi packade våra saker direkt o åt lunch i dagrummet... Var hemma innan 13.

Så nej! Inga undersökningar gjorda efter jag kom från förlossningen, där dom bara kollade mitt blodtryck typ 300ggr

Hallihallå!

Hur går det för alla här?

Själv är lillan nu 4 veckor och 5 dagar. Amningen går bra men är orolig ibland över om hon får i sig tillräckligt. Hur ofta ammar ni? Och hur länge per gång? Vi går bara hos BVC varannan vecka, tycker de är för lite. Men dom tycker hon går upp så bra så de behövs inte lika ofta. Men då hinner man bli orolig tycker jag.

Läkning för mig tar tid för mina stygn ville inte sitta kvar, och har syts om 3 gånger men de lossnar hela tiden så nu har ja ett "öppet" sår som kommer ta längre tid för att läka :(

Annars är det bara bra här, har de mysigt och kommit igång med långpromenader varje dag :)

Vår dotter blir 4 veckor i dag. Hon går upp fint i vikt, men så ammar jag också minst var tredje timme dygnet runt. Oftast är det snarare varannan timme. Tyvärr har hon lite ont i magen till och från vilket gör att hon sover oroligt och vaknar ofta. Tycker så synd om henne när hon uppenbarligen är dödstrött och vill sova men inte kan pga magont. På natten sover hon i bästa fall tre timmar i sträck, men hon har även perioder när magen bråkar och hon bara vill snutta i ett par timmar innan vi kommer till ro igen.

Läste att några här inne ammar så sällan som var femte timme. Wow! Vad skönt det låter. Ibland känns det som jag inte gör annat än ammar. Och när hon väl ätit och somnar till och jag försöker lägga ner henne i babysittern eller babynestet för att få gå på toa, äta eller köra en maskin tvätt så vaknar hon oftast inom några minuter av att magen bråkar. Just nu sover hon bara lugnt i famnen, och vill helst ha ögonkontakt och sällskap hela tiden om hon ligger vaken i babysittern. Annars blir hon ledsen och skriker.

Ni som ammar mer sällan - hur ser tiden ut mellan amningarna? Sover barnet mest eller är det vaket och nöjt utan att äta eller ligga i famnen?

Tack för ditt svar! Bärsele är en bra idé och jag ska absolut börja använda det om dottern accepterar den. Vi har testat ett par gånger med varierande resultat - ibland skriker hon bara men nästa gång kan hon somna och vara nöjd en längre stund. Kanske vänjer hon sig ;)

Önskar jag kunde göra som du skriver och bara fokusera på bebisen och strunta i allt annat om dagarna. Men jag har även en fyraåring att ta hand om, som bara har rätt till 15 timmar i veckan på förskolan nu när jag är föräldraledig. Det blir många stressiga lämningar och hämtningar med skrikande bebis i släptåg. Deras pappa försöker avlasta så mycket som möjligt när han kommer hem från jobbet men det blir ju lätt att jag fastnar med bebisen vid bröstet och han får natta storebror.

Längtar tills den här första spädbarnstiden är över och man kommit in i de nya rutinerna lite mer.

Vill bara säga jätte stort grattis till era små underbara bebisar ? var med i denna grupp i början men min graviditet slutade med ett utomkveds. Är nu äntligen gravid igen och hoppas jag kan njuta lika mycket som ni gör nu i mitten på juli nästa år. Vart så varm inombords av att läsa om er och era små .

Hej :)

Hur går de för alla? :)

Hej på er alla mammor!

Hur har allt gått för er att komma in i mammarollen?

Börjar ni start att gå tillbaka till arbeten? Eller börjar ni planera mer barn?