Inlägg från: Scintilla |Visa alla inlägg
  • Scintilla

    BF oktober 2019!

    Jinthry skrev 2019-08-14 21:57:05 följande:

    Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej. 

    Herregud.. vad ska jag göra nu?


    Åh, jag förstår verkligen chocken! Man bygger ju upp så mycket kring den lilla person man tror att man väntar på. Trots att vi gjorde NIPT redan i vecka 11, och med 99 % säkerhet fick reda på att vi väntar en tjej, så har jag inte vågat lita på svaret. Det FINNS ju en viss felmarginal. Jag trodde vi skulle få könet bekräftat på RUL, men den BM vi träffade vägrade kolla.

    Därför har jag fortsatt tvivla och inte vågat köpa ett enda plagg (vi har massor kvar efter sonen så om det är en pojke i magen behöver vi egentligen inte handla något). Till slut blev osäkerheten så påfrestande att jag bokade ett tillväxtultraljud privat. BM hann knappt påbörja undersökningen innan hon tvärsäkert konstaterade att det är en flicka. Vilket vi även tydligt kunde se själva.

    Jag är säker på att det blir bra för er till slut och att det kommer kännas självklart med er lille son när han väl är här. När vi väntade första barnet fick vi reda på i vecka 30 att det var en pojke, och det tog flera veckor för mig att processa då vi på något sätt föreställt oss en dotter. Men när han kom föll alla bitar på plats direkt och jag kunde inte förstå hur det skulle ha kunna varit någon annan.

    Kram!
  • Scintilla

    Har sett att vi är några stycken som börjat må illa igen såhär på upploppet. I helgen kräktes jag för första gången sedan typ vecka 11. Mindre kul, men något som bekymrar mig mer är att jag tappat i vikt senaste veckorna. Sedan förra vägningen för ca tre veckor sedan har jag gått ner 2,5 kg. Detta trots att illamåendet kommit först de senaste dagarna. Jag är i vecka 32+1. Någon mer som gått ner istället för upp? Borde man oroa sig?

  • Scintilla
    Etta skrev 2019-09-04 10:00:40 följande:

    Har du pratat med bm? Hur ser SF-måttet ut? Jag har inte gått ner, men mår illa och har svårt att äta, vilket stressar mig för känns som det är viktigt för bebisen att få i sig. Mitt SF-mått har inte ökat i så snabb takt heller, min bm tyckte inte det var någon fara, men jag nojar! Mår rätt kasst såhär på upploppet, trött, illamående och en förkylning som aldrig vill släppa taget. Känner mig som en zombie på jobbet. Jobbar 1,5 vecka till bara som tur är, men känns tufft bara det!


    Jag har inte varit hos BM sedan jag upptäckte att jag gått ner i vikt, men jag ska dit idag. De två gångerna som hon mätt har SF-måttet legat precis på normalkurvan. Vi gjorde även ett tillväxtultraljud för ca 4 veckor sedan och bebisen var helt normalstor även då.

    Jag mår precis som du, trött, illamående och med en envis förkylning som verkar gå åt fel håll. Enormt trångt i magen nu och bebisen trycker på både magsäck och kissblåsa så jag verkligen besväras av det. Sover som en kratta också och vaknar varje timme med ont nånstans eller kissnödig. Fattar inte hur jag ska orka jobba fem veckor till.
  • Scintilla
    Mia86a skrev 2019-09-04 22:24:14 följande:

    Åh vad avis jag blir på er som är nära bf nu. Själv jobbar jag drygt 6 veckor till om inte lilleman bestämmer sig för att komma tidigare. Men men, tiden går fort, snart har vi allihop våra bebisar här.


    I feel you! Jag har 51 dagar till BF och jobbar i fem veckor till.
  • Scintilla
    Mia86a skrev 2019-09-05 13:10:57 följande:

    Ja då ligger vi ganska lika, jag har 46 dagar kvar nu... om man inte ska gå över tiden två veckor också, den som lever får se Rent krasst kan man ju mycket väl få en novemberbebis istället, november känns låååångt bort!


    Har du gått över tiden vid tidigare graviditeter? Vår son föddes dagen före BF så jag är ganska inställd på att inte gå över. Men man kan såklart aldrig veta ;)
  • Scintilla
    Anonym (Emelie) skrev 2019-09-06 22:12:38 följande:

    Min dotter föddes 9 dagar innan BF. Gick skitfort dessutom. Förväntar mig att den här dottern också kommer tidigare än BF, hoppas det iallafall. Är urbota trött på att vara gravid nu.


    Känner likadant! Mycket mer less på att vara gravid den här gången än förra. Är också inställd på att det både kan bli tidigare än BF och gå fort, eftersom förra förlossningen startade väldigt snabbt och det sägs att andra ofta går snabbare. Förra gången slutade dock med akut kejsarsnitt så jag fick aldrig veta hur hela förloppet hade blivit annars.
  • Scintilla
    Etta skrev 2019-09-11 17:17:25 följande:

    En annan fråga - vad har ni köpt/tänkt köpa för ytterplagg till era bebisar? Tycker det är jättesvårt då vädret ju kan variera jättemkt i oktober. Även osäker på vad jag ska ha i vagnen.


    Vi har inte behövt köpa några ytterplagg alls eftersom allt finns kvar efter storebror, som också är född på vinterhalvåret. Lillasyster kommer vara väl utrustad med både vinteroverall som går att göra om till åkpåse och tunnare fodrade teddyoveraller. I vagnen har vi ett lammskinn i botten och filtar i alla möjliga tjocklekar och material att bädda med. Funkade bra sist så jag kör på samma denna gång :)
  • Scintilla
    Fröken W skrev 2019-09-16 19:37:08 följande:

    Hej! Har inte varit så aktiv i tråden men nu när det, äntligen, börjar närma sig slutet av graviditeten så har jag känt att jag gärna bollar tankar med andra i samma sits.

    Jag har bf 25 oktober, är inställd på en novemberbebis även om jag hoppas att jag har fel. Blivande storasyster är född 9 dagar efter bf. Vet inte om det finns belägg för att om ett barn föds efter bf så gör nästa det också. Någon av er som vet?

    När har ni bf? Såg att någon redan fått sin bebis.


    Jag har BF nästan samtidigt som du, 26 oktober. Gick dock inte över med sonen (han kom dagen före BF) så jag räknar fortfarande med bebis i oktober. Vet inte hur statistiken ser ut men visst sägs det att man oftare går över tiden med första?
  • Scintilla
    Fröken W skrev 2019-09-26 18:34:16 följande:

    Jag känner så mycket igen din känsla. När jag väntade första barnet och värkarna började, visste inte att de hade börjat då, så la jag mig i badkaret. När jag låg där så försvann värkarna nästan så jag ville inte ligga där så länge för jag var så sugen på att det skulle starta.

    Men i ärlighetens namn, förlossningen sätter i gång när kroppen och bebisen är redo. Oavsett om man tar ett bad, alvedon, promenad m.m. Det bästa man kan göra i latensfasen är att vila och äta. Jag vet att jag läste det här och att barnmorskan informerade om det inför min första förlossning men när det väl drog igång så var jag ändå så taggad på att det skulle starta ordentligt så den informationen viftade jag snabbt bort.

    Inget säger att jag kommer att klara att följa råden den här gången, men jag hoppas att jag lärt mig från förra gången. Vila när man faktiskt kan är superviktigt och något man får tillbaka längre in i förlossningen.

    Med allt det här skrivet; jag fattar att du bara vill föda nu men ta en alvedon om du har ont så du kan sova/vila. Om kroppen är redo så kommer alvedon inte hjälpa mot värkarna och förlossningen startar ändå.

    (Och det är ok om du bara vill slå till mig efter en sån här dryg kommentar :P)


    Instämmer i att informationen från MVC/råden från förlossningskoordinatorn borde nyanseras bättre. Åt båda hållen. Inget av det jag fått lära mig stämde på min första förlossning. Jag vaknade tidigt på morgonen med täta, regelbundna värkar utan att ha känt någonting under natten. Försökte ta en Alvedon, duscha, äta, men kunde knappt stå upprätt och än mindre vila. Vi fick kasta oss i bilen och ringa förlossningen på vägen för att säga att vi var på väg, trots att koordinatorn sagt åt oss att avvakta. Var öppen 4 cm när vi kom in och hade så täta värkar att jag inte ens lyckats klocka dem i appen.

    Nu slutade denna förlossning i akut kejsarsnitt pga sätesläge, men vill bara uppmana alla förstföderskor att lyssna till sin kropp och inte bara förlita sig på koordinatorn. Alla förlossningar startar olika och det kan gå riktigt snabbt även för en del förstföderskor.
  • Scintilla
    Etta skrev 2019-09-29 17:44:21 följande:

    Igår eftermiddag föddes vår dotter efter en snabb förlossning! Allt har gått bra! :) Så det blev en september-bebis här!


    Grattis, vad härligt!
  • Scintilla
    Fröken W skrev 2019-09-30 20:48:06 följande:

    Hej på er! Jag skriver inte mycket här men läser desto flitigare. Grattis till er vars bebisar redan är här, hoppas att ni alla mår bra.

    Jag har en liten fundering som jag undrar ifall fler känner igen. Sedan någon vecka tillbaka har jag jag haft ont i magen till och från. Vet inte hur jag ska förklara känslan men det är som att bebisen spänner ut sig åt sidorna och inte får plats kombinerat med magknip. Alltså åh vad svårt det är att beskriva en känsla!

    Jag var på ett tul idag och allt såg bra ut med bebisen. Hade inte en tanke på att fråga om magontet eftersom jag inte kände det just då.

    Någon som känner igen sig? Idéer om hur man kan bli av med det? Kan det vara pga metformintabletterna som jag ätit i snart en månad pga graviditetsdiabetes? Vecka 36+2 idag.


    Jag är också i vecka 36+2 och har haft liknande obehag. För mig är det alltid på natten. Jag vaknar av att jag känner ett tilltagande magont, inte som mensvärk/värkar utan mer som magknip, och känner då att magen är stenhård och spänd. När jag reser mig och går på toa tar det en bra stund innan det släpper. Jag har tolkat det som kraftiga sammandragningar bara, tror inte det är nåt att oroa sig för.
  • Scintilla

    I natt ökade mina sammandragningar till en helt ny nivå. Vaknade av rejäl magknip och kände direkt att magen var stenhård och spänd. Gick upp och kissade men magontet släppte inte utan blev snarare värre. Det kändes nästan som kolik eller magsjuka, eller möjligen magkatarr - alltså riktiga hugg och krampande känsla. Men bara i själva magen, ingenting i höftpartiet eller ryggen så som man har vid mensvärk och riktiga värkar. Det tog säkert 1,5 timme innan det släppte så pass att jag kunde somna om. När jag vaknade var allt som vanligt och jag har inte känt något mer under förmiddagen.

    Vad är detta? Ska man oroa sig?

  • Scintilla
    ballerinakakaoreo skrev 2019-10-03 19:24:41 följande:

    Hur har det gått? Har läst att värkar kan kännas som magknip innan det drar igång på riktigt.


    Jag har inte känt något mer, tvärtom fick jag den lugnaste natten på länge i natt med mindre sammandragningar och färre nattliga toabesök. Ingen förlossning i sikte med andra ord ;) Men trycket neråt har ju ökat senaste veckan, så jag misstänker att bebisen lägger sig till rätta och kanske fixerar sig snart (huvudet var fortfarande ruckbart vid kontrollen förra veckan).
  • Scintilla

    Varit på mitt sammanfattande/avslutande besök på MVC i dag i vecka 37+5. Bebisen är fortfarande inte fixerad (huvudet är ruckbart) men vi fick i alla fall bekräftat med ultraljud att hon ligger åt rätt håll. Det har varit viktigt för oss att veta eftersom MVC missade att vårt första barn låg i sätesläge vilket ledde till akut kejsarsnitt.

    Mitt SF-mått har planat ut senaste månaden och ligger på 32 nu. Även min viktuppgång har helt stannat av och jag har bara gått upp ca 8 kg denna graviditet (gick upp 13 kg med sonen). Men BM var inte orolig utan menar att det kan vara så i slutet.

    15 dagar kvar till BF och jag har äntligen slutat jobba. Hur gör ni andra med ledighet inför förlossningen? Tar ni ut föräldrapenning eller har ni fått sjukskrivning/graviditetspenning?

  • Scintilla
    lynx vox skrev 2019-10-19 05:41:17 följande:

    Var på TUL igår och bäbisen är ca 300g större än genomsnittet. De hittar inga konstigheter eller förklaringar till mitt stora sf-mått, men pratade om att jag kan få göra en glukosbelastning för säkerhets skull hos vanliga barnmorskan.

    Jag trodde inte man gjorde sånt om man inte är överviktig? Varje gång vi kollat socker har det legat lågt, men det kanske inte är samma sak?

    Hursomhelst så väger lillan typ 3600g nu i v.38+3 (4 idag då), vilket är nästan lika mycket som min stora dotter vägde när hon föddes i V40+6.

    Finns det någon mer kvar i tråden som ännu inte fått sitt barn?


    Jag väntar fortfarande. BF 26 oktober men hoppas att bebisen vill komma liite tidigare än så ;)

    Det där med SF-mått är verkligen förvirrande. Det verkar kunna variera nästan hur mycket som helst utan att det går att säga något säkert om bebisens storlek. Mitt låg på 32 vid senaste kontrollen i vecka 38, vilket låter väldigt lite i mina öron. Men BM var inte orolig och såg ingen anledning till TUL.
  • Scintilla
    Mia86a skrev 2019-10-24 15:54:29 följande:

    Hur går det för er som är kvar? Jag är på bf+3 nu men tror han kommer stanna i magen ett tag till. Var på mvc i tisdags där de konstaterade att han börjat lägga sig tillrätta och numer är ruckbar och inte längre helt rörlig. Ska på ultraljud igen på tisdag och sedan till mvc på onsdag om han fortfarande inte kommit. Känns bra att i alla fall ha fler besök inbokade, har ju tyckt att det varit lite glest att få träffa barnmorskan var tredje vecka nu i slutet av graviditeten...


    Jag är på bf-2 i dag och känner inga tecken på att förlossningen är nära. Hade hoppats att bebisen ville komma liite tidigare eftersom storebror kom på bf-1, men det är väl bara att ställa in sig på att det kan ta två veckor till. Hon är i alla fall fixerad nu och jag har ett nytt besök på MVC på måndag om inget hänt innan dess. Tur jag har mycket att fixa med här hemma så tiden går fort ;)
  • Scintilla

    I går den 26 oktober, på själva BF-dagen, föddes vår dotter efter en rekordsnabb förlossning. Jag vaknade på morgonen med vag mensvärk och sedan gick slemproppen under förmiddagen. När vattnet gick strax före kl 14 drog värkarna igång med full kraft och var täta och regelbundna från start. Vi åkte in direkt och kl 17.08 var bebisen ute.

    En ganska omskakande upplevelse utan någon annan smärtlindring än lustgas (som inte hjälpte ett dugg), men vi mår bra allihop och har redan kommit hem till storebror.

    Hur går det för er andra? :)

  • Scintilla

    Vår dotter blir 4 veckor i dag. Hon går upp fint i vikt, men så ammar jag också minst var tredje timme dygnet runt. Oftast är det snarare varannan timme. Tyvärr har hon lite ont i magen till och från vilket gör att hon sover oroligt och vaknar ofta. Tycker så synd om henne när hon uppenbarligen är dödstrött och vill sova men inte kan pga magont. På natten sover hon i bästa fall tre timmar i sträck, men hon har även perioder när magen bråkar och hon bara vill snutta i ett par timmar innan vi kommer till ro igen.

    Läste att några här inne ammar så sällan som var femte timme. Wow! Vad skönt det låter. Ibland känns det som jag inte gör annat än ammar. Och när hon väl ätit och somnar till och jag försöker lägga ner henne i babysittern eller babynestet för att få gå på toa, äta eller köra en maskin tvätt så vaknar hon oftast inom några minuter av att magen bråkar. Just nu sover hon bara lugnt i famnen, och vill helst ha ögonkontakt och sällskap hela tiden om hon ligger vaken i babysittern. Annars blir hon ledsen och skriker.

    Ni som ammar mer sällan - hur ser tiden ut mellan amningarna? Sover barnet mest eller är det vaket och nöjt utan att äta eller ligga i famnen?

  • Scintilla
    Fröken W skrev 2019-11-23 22:06:09 följande:

    Stackars liten som har ont i magen :(

    Jag ammar min lilla 6 veckors bebis var 3:e till var 5:e timme. Det är olika hur det är mellan amningarna, på eftermiddagarna sover hon rätt mycket. När hon är vaken så kan hon vara nöjd i babysitter/babygym kortare stunder. Annars vill hon gärna vara med. Har börjat använda bärsele lite smått. Det rekommenderas. Då kan man ändå göra saker, typ tvätta och diska, samtidigt som bebis förhoppningsvis är nöjd över att få vara nära. Kanske kan det också hjälpa mot magontet när det skumpar lite hela tiden.

    Förstår att det kan kännas frustrerande att inte kunna lägga i från sig bebisen men lyssna på barnets signaler; behöver hon närhet så ge henne det. Är övertygad om att det ger trygga barn i längden.

    Kanske kan du strunta i allt annat under dagen och tänka att din enda uppgift just nu är att ta hand om bebis. Ligg i soffan/sängen och vila tillsammans. Ta en promenad, ät. That?s it. Sen när din partner (om du har) kommer hem så kan denne ta hand om bebis och du kan sköta hushållssysslor så du får lite paus från att ha någon på dig. Har du ingen partner så kanske du kan be vänner och familj komma en varsin dag under veckan för att hjälpa dig. Kom ihåg att det här är en period av ditt liv. Förhoppningsvis varar den inte längre än max ett par månader.


    Tack för ditt svar! Bärsele är en bra idé och jag ska absolut börja använda det om dottern accepterar den. Vi har testat ett par gånger med varierande resultat - ibland skriker hon bara men nästa gång kan hon somna och vara nöjd en längre stund. Kanske vänjer hon sig ;)

    Önskar jag kunde göra som du skriver och bara fokusera på bebisen och strunta i allt annat om dagarna. Men jag har även en fyraåring att ta hand om, som bara har rätt till 15 timmar i veckan på förskolan nu när jag är föräldraledig. Det blir många stressiga lämningar och hämtningar med skrikande bebis i släptåg. Deras pappa försöker avlasta så mycket som möjligt när han kommer hem från jobbet men det blir ju lätt att jag fastnar med bebisen vid bröstet och han får natta storebror.

    Längtar tills den här första spädbarnstiden är över och man kommit in i de nya rutinerna lite mer.
  • Scintilla
    Etta skrev 2019-12-05 13:43:12 följande:

    Precis sådär har vi det också! Min dotter är 9,5 veckor nu och sover rätt mycket på förmiddagarna men enbart i bärsele eller i famnen, så får inget gjort här hemma mellan lämningarna, och sen får jag också aktivera och prioritera min 4-åring på eftermiddagen, är ofta totalt kaos när min man kommer hem vid 17.30, men har sista tiden lyckats laga mat med lillan i bärsele! Största bekymret är att hon är vaken och missnöjd sent på kvällen, troligtvis magen eller det som BVC kallar ?kvällsoro?, men hon kommer inte till ro förrän vid 23 och jag är sååå slut då! Från 19-20-tiden är hon vaken och hänger vid bröstet eller är missnöjd, vet inte hur vi ska lyckas vända hennes klocka riktigt?! Verkar enligt BVC inte finnas så mkt att göra mer än att vänta ut de här första månaderna... jag har funderat lite på att ge tillägg på kvällarna, tänker att hon kanske inte blir mätt? Hon äter ca varannan-var tredje timme dygnet runt, och sover dagtid aldrig mer än två timmar i sträck innan hon vill ha mat på nytt. Men ammar sen bara i ca 5-10 minuter så kanske därför hon vaknar så ofta?


    Låter väldigt likt hur vi har det! Nu är dottern nästan 6 veckor gammal och sover betydligt lugnare både på dagen och natten. Ibland sover hon så länge som tre timmar i babygungan (som vi köpte på Blocket när vi var som mest desperata) eller i vagnen medan vi promenerar, handlar eller fikar på stan. Men just på kvällen från 19-20 till 23-tiden är hon mer orolig och missnöjd och har svårt att komma till ro. Det enda som funkar är bröstet och jag blir oftast sittande med henne i timmar trots att vi båda är övertrötta. Pappa duger inte alls utan hon bara skriker så fort jag försöker lämna över en stund. På dagtid går det däremot fint med pappas famn, så jag antar att det är nån form av kvällsoro. Kämpigt är det hur som helst, inte minst för min sambo som inte kan trösta eller avlasta på något sätt.
Svar på tråden BF oktober 2019!