BF oktober 2019!
Jaha.. och där kom det. Bebisen ligger på 70% i storlekskurva vilket innebär att vi ska tillbaka och mäta i vecka 37 för att se vad som behöver göras.. Givetvis visade även ultraljudet idag att jag inte väntar en flicka. Det har tagit på mig väldigt hårt.. Det känns som att jag sörjer den tjejen som vi har byggt upp mentalt och gjort oss redo för. Namn som är oanvändbart.. Ett babyrum som jag gjort iordning till min dotter ska nu gå till en kille, och själva konceptet av den här förändringen är bara omöjlig för mig att ta in. Det logiska resonemanget att HAN är frisk och växer bra osv, faller i bakgrunden. Jag känner mig som världens hemskaste person för att jag så otroligt önskar att det skulle ha fortsatt vara en tjej.
Herregud.. vad ska jag göra nu?
Därför har jag fortsatt tvivla och inte vågat köpa ett enda plagg (vi har massor kvar efter sonen så om det är en pojke i magen behöver vi egentligen inte handla något). Till slut blev osäkerheten så påfrestande att jag bokade ett tillväxtultraljud privat. BM hann knappt påbörja undersökningen innan hon tvärsäkert konstaterade att det är en flicka. Vilket vi även tydligt kunde se själva.
Jag är säker på att det blir bra för er till slut och att det kommer kännas självklart med er lille son när han väl är här. När vi väntade första barnet fick vi reda på i vecka 30 att det var en pojke, och det tog flera veckor för mig att processa då vi på något sätt föreställt oss en dotter. Men när han kom föll alla bitar på plats direkt och jag kunde inte förstå hur det skulle ha kunna varit någon annan.
Kram!