Min bästa vän tog sitt liv - jag måste få ta ett sista farväl - bårhuset

Så länge du inte tänkt bryta dej in så glöm det, finns inte en chans att du får komma in.

Beklagar förlusten.

Släpp det där med att besöka bårhuset och kyssa din döda vän - det är inte något man brukar göra eller något som familjen rimligtvis kan godkänna.

Men prata med familjen och be att få närvara vid begravningen. Hör av dig, beklaga deras sorg och säg att du var god vän till deras dotter och skulle vilja närvara vid begravningen för att ta ett sista avsked. Mycket möjligt de säger ja.

Hon tog livet av sig? Då var det inte ditt fel. Hur gammal är du?

Ok. Det som hänt är en tragedi. Men du måste försöka se klart på situationen. När man är ung är det lätt att tro att världen kretsar runt en själv. Men så är det inte. Människor dör inte för andras skull utan pga psykisk ohälsa. Du får försöka lyfta blicken och fråga dig vad det är du egentlgien vill. Det du beskriver låter som sådant man ser i filmer, inte som verkligheten. Man brukar inte gå till bårhus i Sverige, särskilt utan att vara anhörig. Man brukar definitivt inte kyssa döda - faktum är att våra kroppar snabbt blir bakteriehärdar när vi dör så låt bli det.

Gör vad man brukar göra istället - framför dina kondoleanser till familjen och be att få närvara vid begravningen. Och försök prata med någon, kurator eller likande om detta. Alla människor drabbas förr eller senare av andras död. Det är tragiskt men också en del av livet. Och vi alla tar oss igenom det.

Beklagar sorgen. :( Det är inte ditt fel att hon är död, det var hennes val även om man önskar att hon inte hade agerat på den känslan. Just nu befinner du dig i ett tillstånd av chock och sorg och jag tror precis som andra i tråden att du behöver tala ut med någon, kurator, jourhavande präst, psykolog på vc, ringa en hjälplinje för anhöriga och vänner till personer som tagit sitt liv eller liknande så att du kan få ordning på alla tankar och känslor. Man känner skuld och ånger och rädsla i en så förvirrande hög grad när någon bara försvinner att det tar ett tag innan man hunnit bearbeta det. Läs gärna mer om sorgearbete och ge dig själv tid att sörja, låt det ta så länge det tar. Jag har varit med om närståendes död flera gånger och det är lika överväldigande varje gång men det lindrar litet att veta att man finner ro så småningom och då kan du minnas de bra stunderna med henne och inte just hennes död, även om det är det enda man kan tänka på just nu. Du kan inte besöka henne utan tillstånd på bårhus eller i kapellet inför begravningen men det behöver du inte heller, hon finns inom dig och du kan försona dig med henne var du än befinner dig, även om jag inte tror att du har något att be om ursäkt för trots att du känner skuld för tillfället. Självmord är svårt att hantera för dem som blir kvar så ta hand om dig själv just nu och ta hjälp för att hantera sorgen, din vän hade inte velat att du mådde dåligt.

Det är bara anhöriga och andra som anhöriga godkänt. Du kan tänka själv vilket spring det skulle vara på bårhuset om hela umgängeskretsen ska besöka nån som dött.

Jag tror att de bara släpper in anhöriga, jag har aldrig hört om att andra vänner och bekanta besöka den avlidne på det viset utan de brukar närvara vid begravningen istället för att ta avsked. Det som finns på bårhuset är inte hon, det är bättre att bevara minnet av henne som hon verkligen var i livet. Om du känner att du inte kan eller får närvara vid begravningen så skriv ett brev med allt du hade velat säga till henne så att du får ur dig det, och lämna en ros till hennes grav efter begravningen. Du kan lämna brevet också om du vill, men det är egentligen inte nödvändigt om det är så att du misstänker att familjen skulle bli upprörd. Det räcker med att skriva till henne och behålla brevet hemma eller tala till henne i tanken. En kyss på rosen som man lämnar vid graven är värd lika mycket som en kyss på kinden, båda vet ni vad du betydde för henne så du behöver egentligen inte göra något annat än att ta tröst av att du var speciell för henne i en svår tid som hon inte visste hur att hantera.