Några fler föräldrar som valt bort förskolan och är hemma med barnen?
Bara läst igenom några inlägg lite snabbt vill bara flika in och säga att jag har 2 barn, 3 om 15 dagar (planerat snitt) jag bestämde mig när första barnet kom dotter på 2 snart 3 år, att hon aldrig skulle behöva utsättas för dagis före 3 års ålder, nu idag när hon närmar sig 3 års dagen så ser jag att 3 år är för tidigt. Efter att läst på extremt mycket om hur barn påverkas etc och diskuterat detta med väldigt många äldre människor så blir mitt val ännu mer självklart. Min barnmorska sa senast för någon vecka sedan att jag var den enda hon mött i våran kommun som insett att INGET barn har något att göra på dagis före 3 års ålder, många har klappat oss på axlarna och sagt att vi gör helt rätt för barn ska inte separeras från föräldrar så tidigt. Detta ämne är så stort och man kan skriva en bok om det, jag vill bara flika in och säga att det är kul att höra att vi inte heller är ensamma med att ha valt att ha barnen hemma.
lägger in en länk jag tycker ni alla som väljer att skola in era barn tidigt bör läsa :)
kram från mig
www.op.se/artikel/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord
Jag ska få nr 3 om 10-12 dagar och min äldsta är nyss fyllda 5. Blir imponerad av att du orkar med en snart 3-åring, en 1-2 åring och snart en bebis på heltid. Jag har tänkt fortsätta lämna barnen på dagis när 3:an kommer men det är mest för att kunna sova ut när de är där, annars känns det som att hela familjen kommer krascha av konstant osämja pga trötthet. Det jag däremot är väldigt glad över är att kunna hämta barnen tidigt varje dag samt att jag tänkt ha dem hemma 1 dag i veckan. Jag skulle nog gärna ha dem hemma ännu mer utifrån tanken att hemma är bättre än dagis, men jag skulle nog inte välja bort dagis helt även om jag skulle orka fysiskt. De får kompisar där som jag inte kan se att de skulle kunna få genom andra aktiviteter, inte i den åldern ivf. Jag tänker att det har att göra med att vi bor i en lägenhet i en storstad, det går helt enkelt inte att umgås med folk i kvarteret, det fungerar inte så här. De vi umgås med är såna vi lärt känna via förskolan. Vi kommer aldrig kunna låta våra barn leka fritt på gatan...
Annat var det när jag var liten. Jag växte upp i ett litet samhälle på en radhusgata och jag umgicks då med barnen som bodde på samma gata, det fungerade fint. Det var lite blandade åldrar. Jag gick deltid hos dagmamma tills jag var 6, aldrig fritids. Har också gått på kyrkans barntimme. Gympa vid 4-års ålder mm. Ett helt annat liv mot det mina barn har idag tyvärr.
Jag behövde inte dagis när jag var liten, men jag tror mina barn, under de omständigheter vi har, behöver lite dagis för att komma in i en egen självständig gemenskap utanför hemmet. Däremot har jag full insikt i att de är trötta efter en dag på dagis och drar inte iväg dem till badhuset efter en dag på förskolan.
Är osäker på vad jag egentligen vill säga men tycker det är beundransvärt med er som orkar vara hemma heltid, för det är ändå krävande, även om det är det bästa för barnen. Det bästa för barnen är knappast det lättaste för föräldrarna! Hurra för er som står emot grupptrycket och gör det ni tror på. Önskar nånstans att jag kunde vara lite mer som ni.