Några fler föräldrar som valt bort förskolan och är hemma med barnen?

Ska kanske påpeka att det jag vill med mitt inlägg är att uppmuntra dig att låta dina barn socialiseras med andra barn från ca 3år, för deras skull.

Jag förstår att det är kul för dig att vara hemma, men tänk på dem med.

Det är bara en debattartikel. Hon har ingen vetenskaplig grund i det hon skriver. Genomsnittstiden för barn på förskolan i Sverige är 30h/veckan. I många kommuner så ligger genomsnittet på 20h/veckan. I artikeln så nämner hon 40-50h/veckan som om det vore vanligt. Att barn gråter vid lämningar är extremt ovanligt vid vår förskola. Att barnen skolas in i en hel personalgrupp med många vikarier osv är ju också ett undantag, ingen regel.

De barn som går längst dagar är barn till låginkomsttagare och ensamstående mammor. Som hemmafru så har man en mkt större risk att hamna i den kategorin. Detta då separationer är vanligast i äktenskap där man inte delar lika på hushållsarbete och föräldraledighet och i relationer där man har olika inkomst. (SCB)

Är det inte bättre att båda arbete deltid då? Då får barnen en ekonomisk trygghet och en lika god relation med båda sina förälder och även störst chans att växa upp i en kärnfamilj.

Om er man blir sjuk/dör/lämnar er så hamnar era barn direkt i kategorin som får längst dagar på förskolan. Då ni varit utanför arbetsmarknaden länge så kommer ni få låg lön och då måste ni arbeta långa dagar på den arbetsplats som vill ha er ( dvs även ev pendling).

Jag ser många exempel i denna tråden på män som inte vill vara pappor och som inte bryr sig om sin familjs trygghet. Att komma och leka pappa nån kväll efter jobb är inte att vara förälder. En bra pappa tar hälften av alla nätter, vill vara föräldraledig och vill spendera tid med sina barn.

Vi har båda goda löner och bra utbildning. Vi har båda haft råd med långa föräldraledigheter och alla lov lediga. Våra barn snittar 15-20h/veckan på en förskola dom älskar. Ingen av dom har någonsin ens hintat om att dom inte vill dit. Där är ju alla kompisar!

Vi är två föräldrar som båda kan ge barnen trygghet. Både ekonomiskt och känslomässigt.

Min make VILL vara pappa. Han vill ha barn.

Det är sorgligt att kvinnor sätter sig och sina barn i en så riskfylld och sårbar sits som det innebär att bli hemmafru.

Precis. Att vara ansvarstagande och närvarande kräver att man tar ansvar för sitt barns emotionella och ekonomiska trygghet. I denna tråden så finns det gott om mammor som inte tar ansvar för den ekonomisk tryggheten och många pappor som inte bryr sig om relationen till barnen.

Jag tycker synpunkterna i artikeln är bra. Framför allt detta om att man faktiskt inte behöver göra så mycket efter förskolan utan det är ok att gå hem och skala morötter. Har barnen långa dagar i fsk har man ett ansvar att faktiskt låta dem få tid att "bara vara" och inte dra iväg på så mycket aktiviteter. Dock känner jag inte igen att många barn går i fsk 40 timmar i veckan eller mer. På vår fsk är det inte vanligt. Inte heller på fritids där mina stora barn går. Kan bero på att vi bor i en industristad där många jobbar skift om varandra kanske? De flesta här har fritids eller förskola 3-4 dagar i veckan och barnen hämtas vid 16-tiden. Kommer man senare än så är barnen typ själva där.

Fast vet du, vi är flera som har den erfarenheten att det ÄR ovanligt. Hos oss var 90 % av barnen hämtade innan 16.

Jag skriver ju källan.

Det var absolut inte ditt fel! Det är enstaka negativa personer som Familjeliv inte blockerar som är felet! Du har min fulla respekt och tack för att du delade med dig! Ha det fint.

Tråkigt att tråden kom av sig med annat!

Jag har inga planer på att vara fulltidshemmaförälder själv men blir väldigt nyfiken på hur det är?

- Förväntar er familj att ni även sköter hushållet fullt ut? Hinner man det? Nu under fledigheten är vi nöjda om man hinner plocka och stuva undan disk...

- Funkar der att leva på en lön? Är er respektive välbetald, har ni dragit ned på omkostnader? Kan ni spara pengar?

- Hur ser en vanlig dag med typ en 2-3-åring ut?

Jag har egentligen inte så mkt emot förskola (rimliga timmar per dag) men helst hade jag sett att min man å jag jobbat 50% var några år, tyvärr tror jag inte riktigt ekonomin håller för det.

Hur är du annorlunda än alla andra föräldrar? Du skriver att du valt bort förskolan och att du inte känner någon som gjort som er. Samtidigt så skriver du att du är föräldraledig från ett fast jobb. Jag får inte ihop det. Alla är väl föräldralediga? Eller menar du alla andra i er närhet valt att dela lika på föräldraledigheten medan din man inte vill vara fl?

Är det det som andra ska vara avundsjuka på eller hur menar du?

Tack för svar!

18:30, ja då skulle man hinna med en del...

Men din sits är inte alls som ts. Ts är bara föräldraledig från ett fast jobb. Du har ställt dig helt utanför arbetsmarknaden. Det är ovanligt att den ena väljer bort jobb helt under barnens uppväxt.

De flesta jag känner går ner i tid båda två istället. Båda vill vara aktiva föräldrar och inkomsten bli skör om allt hänger på en person. Men du gör dina val :) ( bra så länge det är ditt val och du inte blir tvingad av din man)

Ts är bara föräldraledig. Det är det jag reagerade på. Många är föräldralediga länge men få startar trådar om det och alla känner väl folk som varit föräldraledig mer än minimum? Vill man träffa fler föräldralediga så kan man ju gå med i en föräldragrupp :)

Jag skulle inte rekommendera att vara hemma med barnen tills de börjar skolan. Det finns väldigt bra pedagoger i förskolan. Det är inte som förr när det bara var förvaring/barnpassning. Barnen får lära sig en massa och öva olika färdigheter - allt i form av lek.