Dela rum med frugan

Du behöver göra två saker:
1) Många kommer att säg att du skall konfrontera lugnt och sakligt. Helt fel! Hon har redan överskridit en gräns genom att ta in en annan man på sitt sovrum. Du har all rätt att vara helförbannad! Säg att en av hennes kollegor precis berättat detta för dig, även om det skedde för några månader sedan. Var förbannad!

Du extrapolerar, ingenstans skrev jag att han skulle skrika och svära.
Däremot är det viktigt att maken visar känslor i detta läge

Skillnaden är:
Hade han hört av kollegan att frun dansat väldigt mycket med en kollega, ja då skall man ta en lugn och sansad diskussion, fråga "skall jag vara orolig" och inte anklaga etc.
MEN, nu var det inte det som hänt!
Frun har tagit in en man på sitt hotellrum över natten. Redan där är en STOR gräns överskriden. Vidare har hon förtigit detta för maken. Ännu en STOR gräns passerad.

Om maken då inte visar att han är förbannad  när han konfronterar frugan om detta (OBS inte samma som att skrika och svära), och därmed visar att detta är helt oacceptabelt, ja då tror jag frugan kollrar bort honom.

Sedan undrar ju man lite hur kommentarerna här hade låtit om det var en fru som klagat att en man tagit in en kvinnlig kollega på sitt hotellrum över natten. Antagligen en betydligt hårdare ton kanske.....

T.S. Är du upprörd och tycker att din frus agerande  är oacceptabelt så måste du visa det, annars kommer du aldrig få reda på sanningen!

Nej det var faktiskt en komplimang! Om kollegan är SDare är det stor chans att han är ett ideal som gör kvinnor genomdränkta med sin närvaro. 
Det var ett internt meddelande riktat till Kråkungen då vi har diskuterat detta i en annan tråd.

Har bara skummat tråden.
Har egen erfarenhet av att tidigare i livet både själv ha varit otrogen och har har blivit utsatt för otrohet, i olika förhållanden.

Jag anser att det i första hand handlar om vilken typ av förhållande ni har och vad som är accepterat av er båda.
(Ungefär som t ex Kråkungen redan har skrivit?)
Är det ett traditionellt monogamt förhållande där båda har lovat, eller kan betraktas som att båda har accepterat, att det är exklusivt och monogamt så skulle jag säga att händelsen absolut inte är ok.
Det tydligaste skälet är att hon valt att hemlighålla det.

Skulle hon tycka det var ok om situationen var den omvända? Då menar jag både att TS skulle dölja och själva händelsen.
Jag anser att den enklaste och mest självklara gränsdragningen är att man inte utsätter sin partner för något som man själv inte skulle tycka var ok.

Vill du få reda på sanningen? Varför vill du få reda på sanningen? Vad önskar du ska hända efter att du fått reda på sanningen, beroende på vad som nu har hänt?
Om hon t ex har haft sex med honom, vill du att förhållandet ska vara över? Eller vill du att ni ska kunna gå vidare tillsammans? Det kan ju ha avgörande betydelse för hur du ska hantera den info du har fått och hur du ska bemöta henne?

Om du vill få redan på sanningen så är min erfarenhet att det absolut sämsta sättet är att konfrontera, särskilt i ilska.
Det leder bara till förnekelse och ju mer man argumenterar och konfronterar ju mer stärker man förnekelsen. Ju mer motparten känner sig tvingad att dölja och förneka desto mer förstärker man försvaret, desto fler argument tvingar man fram, ju djupare man går ner i detta och ju mer man "övar" motparten i motargument, desto svårare blir det för motparten att ändra sin tidigare story för att till slut berätta sanningen.
Har man sagt nej hundra gånger, och man har framfört sina hundra absolut mest trovärdiga argument, blir det ju i stort omöjligt att ändra sig till ett ja.

Min erfarenhet, från båda sidor, är att om du ska ha minsta lilla chans få reda på sanningen (om du vill få fram sanningen?) så måste du i hemlighet få fram mesta möjliga fakta innan du ber om ett svar.

I sådana här historier anser jag med fog att man aldrig, åtminstone inte från början, har någon som helst möjlighet få reda på hela sanningen om man inte själv skaffar sig vetskapen.
Tyvärr visar väl också all erfarenhet att det så småningom oftast brukar visa sig vara mycket "värre" än man från början har anledning misstänka. Om sanningen någonsin kommer fram, vilket ibland kan vara efter förvånansvärt lång tid, så brukar det ofta visa sig inte alls vara oskyldigt utan snarare tvärtom.
Men så behöver det ju alls inte vara i just ert fall.

Normalt eller inte kommer du nog aldrig få ett entydigt svar på. Det handlar ju till syvende och sist om vad du själv tycker och känner inför detta.

Och, nej, det tillhör nog inte vanligheterna att två kollegor av olika kön delar hotellrum, och definitivt inte att man delar dubbelsäng.

Av flera anledningar; den främsta är givetvis om man lever i en relation där man på ett eller annat sätt utvecklat ett sätt att förhålla sig till sin partner, vare sig det är uttalat eller bara följer någon form av "norm" eller håller sig till någon form av "gränsdragningar". Den andra är att de flesta nog vill undvika skvaller bland kollegor... (vilket man kan säga är precis det du fått ta del av!).

Och här är ju folk olika. Somliga har en gräns som ligger längre bort, somliga struntar i "skvaller", medans andra har en tajtare gräns och vill ha någon form av "armlängdsavstånd" för att upprätthålla någon form av distans mellan jobb och privatliv.

Sen finns det ju "grader i helvetet"... Vem var denna kollega? Varför uppstod denna idé, tanke, erbjudande om sängplats?

Ju mer ihåliga argument, desto mer illa genomtänkt är ju själva idén, och ju mindre "ok" är det.

Jag är inte naiv nog att tro att bara för att två personer av olika kön delar sängplats så leder det till sex. Men jag är heller inte naiv nog att tro att bara för att det finns folk som aldrig skulle kunna vara otrogna, alltid är trogna. Shit happens liksom, och det tenderar att hända mer "shit" när alkohol är inblandat och de yttre förutsättningarna spelar en i handen (resa, hotellrum, när katten är borta etc).

Sen behöver inte de yttre omständigheterna (alkohol, hotellrum) innebära att det har hänt en massa fuffens. Men det kan ju innebära att gränsdragningarna blir "luddiga", att man fattar tokiga beslut...

Kanske förstår din fru det, och det är därför hon inte berättar. Hon vet att detta inte kommer falla i god jord, och lägger det därför bakom sig. Kanske har hon lärt sig, kanske inte. Tyvärr för dig och henne, så har dock en tredje person valt att delge denna "information".

 Pudelns kärna är ju att du på ett eller annat sätt känner att detta var inte helt ok; antingen själva händelsen i sig, eller de faktum att din fru inte berättar eller nämner det. Dvs, du sitter ju tyvärr med svarte Petter i detta fall... du har fått information tillhanda och nu vet du inte riktigt vad du skall göra.

Jag tycker att det bästa är att du frågar och berättar. Det låter ju som att ni har lite historik kring gränsdragningar (fyllehångel in the past) och ibland kan det ju vara bra att "vädra ur" och se vart man landar i allt. Bara det att det hände för ett antal månader sedan, och att du nu (fortfarande) går runt och tänker på det, för mig så det ett klassiskt tecken på att du har inte släppt detta, du kommer troligtvis inte att kunna släppa det i första taget. Risken för att det kommer tillbaka och biter dig i arslet är överhängande (vid nästa konferensresa, vid nästa utekväll med tjejerna).

Sen, det finns inga försäkringar man kan teckna. Men för att lätta sitt sinne kan det iaf vara bra att prata om det. Säga det man känner och tycker.

Och i sak; nej jag skulle inte tycka att det var helt ok att min fru delade säng/hotellrum med en manlig kollega efter lite nattsudd i baren, och det skulle inte kännas ok att jag fick reda på det av en tredje part. Varför? Och varför känner någon annan behovet att informera mig?

Jätteintressant att läsa alla inlägg, spekulationer och råd. Tack för engagemanget.
Jag tror jag har min strategi färdig. Ska göra lite mer undersökande arbete för att se om det finns mer att få reda på och sedan lugnt, sansat och bestämt ställa ganska öppna frågor utan att avslöja vad jag vet. T.ex. hände det något speciellt, sov du själv o.s.v. Dels för att se vad som kommer fram, kanske kommer det upp andra saker som hänt under vistelsen. Berättar hon inget får jag lägga in mer och mer vad jag vet.
Men oavsett vad som kommer ut av detta kommer det tyvärr inte kännas bättre då jag får tvinga fram svaren. Det hade varit en annan sak om hon berättade av egen vilja. Och med bagaget som finns plus detta så kommer det vara svårt/omöjligt att bygga upp tilliten igen. Hur mycket mer finns det som jag inte vet? O.s.v.
Det är många spekulationer om vad som kan ha hänt och inte. Det jag ville få någon sorts referens kring är om det, även om inget sexuellt är inblandat, är "normalt" att man erbjuder en kollega av motsatt kön en sängplats. Det jag läser av är att de flesta tycker att det är utanför vad som är ok.