Dela rum med frugan

Ja det är ju helt givet. Det är just därför jag är noga med att skilja dem åt.
 
Jag tror alltså att om man känner svartsjuka till den grad att det påverkar relationen och kärleken så måste man omgående börja göra något åt svartsjukan. Annars är risken överhängande att kärleken och förhållandet förr eller senare äts upp av dessa känslor. 
Att bemöta sin partner med svartsjuka tror jag tom kan vara en sak som kan driva partnern till otrohet, vilket väl är precis tvärtemot vad man önskar.

Läs gärna en gång till.
Var har jag någonsin skrivit något om att bli smittad av syfilis eller något liknande? Förklara gärna varför du kommer dragande med något sådant. 

Jag skiljer alltså på att känna svartsjuka (så där i största allmänhet) eller att vara utsatt för en handling (som kan medföra känslor som t ex svartsjuka).

Jag tror kanske att du förstår men du väljer märka ord och försöker göra dig lustig?
Jag är i vart fall övertygad att de allra flesta klarar att förstå.

Jag tror att vi alla känner till att det finns människor som går omkring och känner svartsjuka och avundsjuka så där i största allmänhet. Och att det finns risk att det sker till den grad och på sådant sätt att det negativt påverkar förhållandet, kärleken och ens partner.
Då finns absolut anledning att göra något åt svartsjukan. Om man inte gör något åt det kan det självfallet vara en sak som "uppmuntrar" partnern till att vara otrogen.

Å andra sidan kan man ju bli utsatt för en handling som medför att man känner svartsjuka. Även i detta fall finns anledning göra något åt svartsjukan, men för många blir det ju då fråga om någon helt annan åtgärd.

Vi är nog överens i stora drag.
Man jag håller absolut inte med om att känna svartsjuka skulle vara något fullt naturligt.

Jag står fast vid det jag skrivit tidigare; tycker att du skall fråga och berätta om denna händelse för din fru. Utan att skuldbelägga, eller anklaga (om något som du inte vet något om - även om du själv säger att inget "sex" har förekommit).

Du har egentligen en helt perfekt inkörsport i ett samtal med din hustru gällande denna händelse. Nämligen att en "tredjepart" har berättat detta för dig! Och nu sitter du med en slags information som du inte riktigt vet vad du skall göra av? Du vet inte varför (?) någon har känt behovet att berätta detta för dig? Men denna information gör dig orolig, den har framkallat känslor av besvikelse och att du känner dig (smått) bedragen.

Frågetecknen här är i princip de frågor som du skall ställa till din hustru, och be henne besvara...

Mao, du har inte snokat reda på något! Du har inte varit "kontrollerande" och "svartsjuk". Exempelvis, du har inte snokat bland sms, facebook/Messenger konversationer, du har inte ringt till hotellet etc bla bla. 

Förbered dig, välj tidpunkt för samtal, vad vill du få sagt? vad vill du få svar på? Var lugn och saklig, men även bestämd, och förklara dina känslor utifrån denna information. Låt det inte enbart avfärdas som "svartsjuka", eller handla om vad som är rätt eller fel, vare sig i dina ögon eller i din hustrus ögon. Prata, resonera, diskutera.

Att vara lugn och saklig, och bestämd (!) innebär inte att man behöver vara snäll och undvikande. Till skillnad mot att direkt falla in i en anklagelse om att frun har varit otrogen och "minsann har knullat skallen av sig", och spotta fradga och kalla sin fru för en massa okvädningsord.

Sen kommer troligvis inte hustrun erkänna rätt upp och ned och "avbryta" TS och säga att "jo, vi gjorde faktiskt XYZ". Oavsett vad som har hänt eller inte. Såvida inte hustrun letar skäl till att få släppa en bomb och adressera relationsproblem (idiotisk tanke förvisso, men när något "skit" uppstår så kan det tendera att sätta fingret på relationens väl och ve...).

Jag hade en tänkt passage om detta med bevis och sanningen. Som det pratades om lite ovanför. Någonstans så får man ju fundera på vad är sanningen? Kommer den någonsin att komma fram? Vad är sant? Vad har hänt? vad har inte hänt? Det vi vet har hänt är att frun har delat hotellrum/säng med en annan man. Vilket kan/är nog så jobbigt verkar det som i detta fall.

Visst, jag kan köpa att det kan vara en god idé att luska lite, snoka lite. Men då gäller det ju att ha förutsättningarna för det. Och hur länge avser man hålla på med det? Om man inte hittar något greppbart, vad gör man då? Släpper det och står kvar med sina tankar och känslor (av svek och bedrägeri), eller tar man upp det ändå om X dagar, veckor, månader.

Och bevis. Den kan ju också vara knepig. Vi pratar om en ex-kollega. Det kan ju finnas sms i telefonen, han kan finnas som en kontakt i telefonboken etc. Vad bevisar det? egentligen? Visst, TS kan snubbla på en massa sms, mail som på pränt visar att de har haft en sexuell kontakt (återigen, om vi nu spekulerar åt det hållet), eller så hittar han precis ingenting...

Nu lägger ju inte TS ut texten (upp till TS) om hur han fick informationen? av vem? vad frågade TS personen som berättade detta? etc.

Och för mig, personligen, så är ju detta lite av en klo i denna frågeställning. Någon har berättat för TS. Varför? Vad berättades? Vad var skälet, skälen till att berätta? Där borde i så fall TS luska.

Sen handlar det för mig om TS allmänna välmående. Det är jobbigt att går runt och mala dessa tankar i huvudet. Det är lätt att det utvecklas till ett hjärnspöke. Det är lätt att börja läsa in saker som inte behöver vara konstiga. Då kan det vara bättre att ta tjuren vid hornen.

Och slutligen. TS känner sig sviken redan som det är. Självklart så skulle säkerligen besvikelsen var än större om TS får reda på att det förekommit en massa fuffens både under partykvällen och på hotellrummet. Men att gå runt och älta det i sitt eget huvud? Nej tack säger jag!

Jag har nog inte hängt med här, VEM har blivit smittad med syfilis???

Kanske har vi lite olika angreppssätt på det hela, eller olika infallsvinklar...

Absolut, jag ger dig det. Självklart så är det mer kraftfullt att kunna lägga fram någon form av bevis (det skulle nog alla vilja kunna göra!). Och jag säger inte emot. Min poäng är bara; hur skall TS skaffa fram något bevis? vad är det som skall bevisas? - att de faktiskt delade rum? Att det hände något opassande?

Det enda bevis jag kan se framför mig är ju någon form av bekräftelse från mannen/ex-kollegan. Typ "tack för att jag fick sova på ditt rum igår". Alternativt något mer explicit om det nu hände något på rummet, eller under kvällen. Via något sms, eller annan "meddelandeplattform".

Att ta kontakt med ex-kollegan ser jag som fruktlöst. Dvs du får ett namn, leta rätt på ett telefonnummer (allt detta är lätt, allt kan göras, men sen ska telefonsamtalet göras!).  Han kanske vittnar om att "jo, vi delade rum". Eller så gör han inte det. Han kanske också har en bättre hälft därhemma som inte skulle uppskatta denna händelse, och därmed håller han käft. Av respekt för TS hustrus "situation" och för sin egen del.

Vi tänker nog lika, men jag försöker sätta lite saker i dels ett tidsperspektiv (detta hände för X antal månader sedan) samt även i ett praktiskt perspektiv. Det sedvanliga (!?) brukar ju vara att man försöker hitta sms (om TS nu har "tillgång" till sin frus telefon), eller andra former av meddelanden.

Jag är bara osäker på hur lyckosam TS kan vara i detta snokande/grävande, och hur mycket tid han ska lägga på det.

Sen skulle inte mitt samtal se ut som det du skissar på...  Det skulle inte innehålla ord som "gullefjun", "legat" och det skulle heller inte kunna avfärdas med ord som "falskt" och ett undvikande "jaha.ok då".

Förväntningar? Ja, vore jag TS så skulle min förväntning vara att få svar på om det hände något på konferensresan som hon inte berättat? "Nää, vad skulle det vara? "Tja, vad som helst". Samtalet fortlöper, jag är bestämd, jag ger mig inte. Till slut så skulle jag landa i att jag skulle vilja ha svar på varför någon har valt att kontakta mig gällde hennes konferensresa? Jag skulle inte säga vad kontakten gällde i första läget, jag skulle inte säga vem som kontaktat mig. Samtalet fortlöper, "Näää, jaaa, eeeh". (Shit, smet jag från någon barnota??!)  Lugnt och sakligt och tillslut så kommer man närmare pudelns kärna. Någon har kontaktat mig och berättat att du delade rum med en annan man. Och så är snöbollen i rull... Hur stor, hur liten den blir kan man bara spekulera i.

Skulle jag ha hittat faktiska bevis som stödjer en gemensam övernattning, jättebra. Skulle jag hitta bevis som stödjer något "annat". Då skulle tonen var helt annan från min sida. Sen kan min fru kalla mig "svartsjuk" och "kontrollerande" 7 dagar i veckan...

Att fråga om min älskade fru har legat med en annan man - det är konfrontation. Speciellt om jag inte har några bevis.

 Att lugnt, sakligt, men bestämt, ställa öppna frågor om konferensresan - det är något helt annat. Givet den information jag har fått, och som jag inte bett om att få.

i min bok

TS, som jag sagt tidigare; du behöver absolut inte känna dig skyldig att berätta något för någon i din egen tråd om du inte vill. 
Låt dig inte lockas in i diskussioner med dem, domedagsprofeterna, som vill argumentera ner dig till att fatta ett för dig dåligt beslut. Självfallet vet dessa personer ingenting om dig och er kärlek.
Du bestämmer själv över din egen tråd och vad du själv väljer att skriva i den.

Jag håller med dig i stort.

Men jag upplever att vissa i tråden (inte du) föranleder mig påminna TS: 
"Låt dig inte lockas in i diskussioner med dem, domedagsprofeterna, som vill argumentera ner dig till att fatta ett för dig dåligt beslut."

Enligt mig finns det åtminstone exempel från en som har skrivit i tråden som väljer att aktivt försöka argumentera ner TS.