Anonym (???)

Äldre 12 Feb 01:35

52 svar

Splittrad

Jag är så kluven kanske rent av förvirrad. Jag har bott nu med samma person i flera år och vi har barn tillsammans. Jag var iväg för kan de vara nu ett par veckor sedan och hälsade på en kompis. En av mina bästa vänner. Där träffade jag en kille på dansgolvet. Ingen ting hände den kvällen fick lite närkontakt när vi dansade. De var ju trotts allt styrdans, men han väckte ett intresse i mig. Han känner tydligen min kompis också. Ingenting hände den där kvällen men vi har pratat en hel del i telefonen efter det. Min relation med min sambo har inte varit den bästa egentligen flera år. Men alla relationer går upp och ner, tyvärr har våran varit mycket ner. Den här killen vi har så mycket gemensamt och vi skrattar hela tiden. Ibland känner jag mig som en fnittrig fjortis. Det pirrar till i hela bröstkorgen och jag kan inte sluta tänka på honom. Saken är det att jag kommer inom en snar framtid stöta på honom igen. Jag vill så gärna träffa honom igen och se hur det känns då. För sanningen ska fram så sågs vi i bara några timmar sist. När jag funderar på om jag är redo att lämna min sambo så är det ett jag vet inte kanske eller nej. Jag är så förvirrad vet inte vad jag ska göra.
Ska jag träffa honom igen och se vad jag känner för honom eller om det är bara något spännande.? Eller ska jag avbryta de direkt och stanna med min sambo som jag just nu inte riktigt vet vad jag känner för. Vet inte om jag är lycklig i relationen heller. Förmodligen inte eftersom han är så intressant.

Anonym (???) Trådstartaren

Äldre 12 Feb 23:16

#11

Anonym (lö) skrev 2019-02-12 22:00:23 följande:

Ja, det var därför jag frågade vad ni gjort, båda två, för relationen eftersom jag fick intrycket av att den är ojämn?

Att ställa krav att den andra ska ändra sig fungerar nog ganska dåligt oftast. Kan ni prata med varandra eller är det med en "kravrelation" där den ena vill ha något och den andra vill ha något tillbaka?

Att ändra något du inte vill, bara för hans skull kommer inte få honom att bli "nöjdare" ändå för det kommer ju lysa igenom att du själv inte känner så i så fall tänker jag, och tvärtom.

Parterapi låter ju som något som ni kan prova?

Jag har föreslagit terapi men han är inte intresserade. Han tycker vi kan lösa de själva genom att prata men om han inte förstår mig och vad som är viktigt för mig då tycker jag att vi behöver hjälp. Jag vill inte lämna hobom samtidigt som jag känner att jag vill ha mer. Jag vill känna mig lycklig i relationen igen. Att det ska vara så svårt

Anonym (lö)

Äldre 13 Feb 19:38

#12

Anonym (???) skrev 2019-02-12 23:16:59 följande:

Jag har föreslagit terapi men han är inte intresserade. Han tycker vi kan lösa de själva genom att prata men om han inte förstår mig och vad som är viktigt för mig då tycker jag att vi behöver hjälp. Jag vill inte lämna hobom samtidigt som jag känner att jag vill ha mer. Jag vill känna mig lycklig i relationen igen. Att det ska vara så svårt

Uppenbart så kan ni ju inte det och det borde väl han inse och känna själv..?
Kanske kan det vara lättare för honom om ni försöker finna parterapi på nätet? Kanske känns mindre "ansträngt" eller "pinsamt" eller hur han nu tänker/känner..

Värt att kolla upp kanske?

Lycka till

Kråkungen

Äldre 13 Feb 19:55

#13

Anonym (A) skrev 2019-02-12 16:53:34 följande:

Givetvis ska du bryta direkt! Varför behöver du ens fråga detta? Det är JÄVLIGT FEL att vara otrogen och det är nägot som enbart patetiska, narcissistiska, psykopatiska människor som bara bryr sig om sig själva gör. Ingen normal människa skulle medvetet gå bakom ryggen på och djupt såra någon på det sättet.

För övrigt, fyfan vad patetiskt. Fjortis, du sa det djälv. Du tänker krossa både din partner och dina barn, ja totalt förstöra din familj, för en jävla främling som fick det att pirra lite i magen. Hör du inte hur absurt det låter? Och självklart har ni kul och har saker att snacka om - ni är främlingar och allt är nytt. Skulle du bli tillsammans med honom i framtiden (vilket du inte ens vet om han vill) så kan jag lova dig att du efter x antal månader eller år skulle tappa intresset för honom också (för uppenbart är det sån du är) och hela grejen skulle upprepa sig.

Stanna med din familj eller gör slut och förbli singel för resten av ditt liv, för du har bevisat dig inkapabel att ha en riktig relation och en familj. Genom att du förblir singel så slipper fler människor bli förstörda av dig och du kan slampa runt hur mycket du vill.

Fantastiskt inlägg. Här lyckas du verkligen sätta fingret på vad som är ett dåligt beteende, och samtidigt visa hur en bra - eller som du uttrycker det: "normal" - människa beter sig. Du är ett sant föredöme, till skillnad från alla de där patetiska, narcissistiska, psykopatiska människorna som bara bryr sig om sig själva. Bra jobbat! Jag är övertygad om att ts kommer att förstå hur hjälpsamt detta inlägg faktiskt är, när hon bara tänker efter.

Jag hoppas att du förstår stillsam ironi.

Kråkungen

Äldre 13 Feb 20:14

#14

Anonym (???) skrev 2019-02-12 20:11:59 följande:

1 jag har inte varit otrogen. De enda jag har gjort är pratar som med vilken kompis som helst. Jag har verkligen kämpat för att få min relation att gå ihop. Men ja nu har den här mannen kommit in i mitt liv och gjort mig osäker på om jag verkligen ska fortsätta kämpa. Jag är ingen slampa som bara ligger runt. Jag har varit trogen mot min man i 8år och ni ska fan veta att jag har gjort allt jag kunnat. Jag skrev inte detta för att bli kränkt utan kanske någon stans så finns det någon som har hamnat i en liknande situation. Dela med sig av erfarenhet. Jag vet att min man har också varit attraherad av andra det tror jag inte är något man kan komma ifrån. Det är så svårt för ena delen vill så gärna att vi ska kunna hitta tillbaka och den andra halvan säger att du har kämpat hårt gjort allt du kan för att få det att funka. Jag är inte ute efter att byta min gubbe mot någon annan. Jag är inte intresserad av att ligga runt. Men jag är förvånad över hur den här andra personen får mig att må.

Tyvärr är tonen här på fl ibland för jävlig. Av någon anledning tror vissa människor att bara för att de har en stark åsikt beträffande något, så har de rätt att förnedra, nedvärdera och kränka andra som inte delar deras åsikt. Som väl är har du ju fått schyssta svar i övrigt.

I alla fall. Det låter i mina öron som att du och din man har nått vägs ände. Jag känner igen så mycket i det du skriver från hur mitt eget äktenskap var. Jag kan säga att det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv när jag till slut satte ned foten och sa att det här går inte längre. Vi var båda "skyldiga", och jag klandrar ingen, men faktum kvarstår: även om det inte behöver vara någons fel - eller om det är bådas fel - så måste man se när det inte går längre.

För min del var mitt äktenskap ett fängelse, och ALLA - maken, barnen OCH jag - led av det. Sen vi delade på oss har både mitt och barnens liv blivit så TOTALT annorlunda; det går inte att beskriva den frihet och den glädje jag känner idag, och det går inte att beskriva hur mycket gladare, lugnare och harmoniskare barnen är.

Det är naturligtvis olika, men om jag bara utgår från hur det varit för mig så är mitt råd absolut att du ska ta dig en allvarlig funderare på att bryta upp. Allt det som kan kännas skrämmande med att dela på sig klarar man av - tro mig! Och att tro att man gör barnen en tjänst genom att leva kvar i ett förhållande som inte funkar... det är bara att lura sig själv (och barnen!).

Som jag ser det handlar det här alltså inte om huruvida du ska pejla läget beträffande en annan man; det handlar om att du ska ta tag i ditt liv sådant det är fn. Sen, när du rett ut det, så kan du pejla vidare med den spännande främlingen :)

Anonym (man)

Äldre 14 Feb 17:20

#15

Kråkungen skrev 2019-02-13 20:14:56 följande:

Tyvärr är tonen här på fl ibland för jävlig. Av någon anledning tror vissa människor att bara för att de har en stark åsikt beträffande något, så har de rätt att förnedra, nedvärdera och kränka andra som inte delar deras åsikt. Som väl är har du ju fått schyssta svar i övrigt.

I alla fall. Det låter i mina öron som att du och din man har nått vägs ände. Jag känner igen så mycket i det du skriver från hur mitt eget äktenskap var. Jag kan säga att det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv när jag till slut satte ned foten och sa att det här går inte längre. Vi var båda "skyldiga", och jag klandrar ingen, men faktum kvarstår: även om det inte behöver vara någons fel - eller om det är bådas fel - så måste man se när det inte går längre.

För min del var mitt äktenskap ett fängelse, och ALLA - maken, barnen OCH jag - led av det. Sen vi delade på oss har både mitt och barnens liv blivit så TOTALT annorlunda; det går inte att beskriva den frihet och den glädje jag känner idag, och det går inte att beskriva hur mycket gladare, lugnare och harmoniskare barnen är.

Det är naturligtvis olika, men om jag bara utgår från hur det varit för mig så är mitt råd absolut att du ska ta dig en allvarlig funderare på att bryta upp. Allt det som kan kännas skrämmande med att dela på sig klarar man av - tro mig! Och att tro att man gör barnen en tjänst genom att leva kvar i ett förhållande som inte funkar... det är bara att lura sig själv (och barnen!).

Som jag ser det handlar det här alltså inte om huruvida du ska pejla läget beträffande en annan man; det handlar om att du ska ta tag i ditt liv sådant det är fn. Sen, när du rett ut det, så kan du pejla vidare med den spännande främlingen :)

Absolut, tonen kan vara väldigt hård på FL. Dock kan man ju fråga sig om människor som själva kränker och förnedrar andra förtjänar andras empati och förståelse eller om de ska bemötas på samma sätt som de behandlar andra?

Kråkungen

Äldre 14 Feb 17:47

#16

Anonym (man) skrev 2019-02-14 17:20:26 följande:

Absolut, tonen kan vara väldigt hård på FL. Dock kan man ju fråga sig om människor som själva kränker och förnedrar andra förtjänar andras empati och förståelse eller om de ska bemötas på samma sätt som de behandlar andra?

Empati och förståelse är inte alltid lätt att uppbåda när nån beter sig illa - och även om jag tycker att man så långt det är möjligt alltid ska försöka förstå andras synvinkel, så finns det självklart en gräns för oss alla. Men att sjunka till samma nivå själv? På vilket sätt är man då bättre? På vilket sätt har jag rätt att kritisera om jag beter mig lika illa själv? Och vad skulle syftet med det vara? Att få den andre att inse sina misstag och ändra sig? Sorry - det funkar inte så. Det enda som händer om man själv sänker sig till samma nivå är att man ger den andre argument för varför man inte är värd att lyssna på.

Mitt svar på din fråga - om de som beter sig illa inte bör bemötas på samma sätt - är alltså ett väldigt, väldigt bestämt "nej". Aldrig.

Kråkungen

Äldre 14 Feb 17:49

#17

Kråkungen skrev 2019-02-14 17:47:50 följande:

Empati och förståelse är inte alltid lätt att uppbåda när nån beter sig illa - och även om jag tycker att man så långt det är möjligt alltid ska försöka förstå andras synvinkel, så finns det självklart en gräns för oss alla. Men att sjunka till samma nivå själv? På vilket sätt är man då bättre? På vilket sätt har jag rätt att kritisera om jag beter mig lika illa själv? Och vad skulle syftet med det vara? Att få den andre att inse sina misstag och ändra sig? Sorry - det funkar inte så. Det enda som händer om man själv sänker sig till samma nivå är att man ger den andre argument för varför man inte är värd att lyssna på.

Mitt svar på din fråga - om de som beter sig illa inte bör bemötas på samma sätt - är alltså ett väldigt, väldigt bestämt "nej". Aldrig.

Vilket ingalunda innebär att jag är perfekt, skyndar jag mig att tillägga.

Anonym (man)

Äldre 14 Feb 18:06

#18

Kråkungen skrev 2019-02-14 17:47:50 följande:

Empati och förståelse är inte alltid lätt att uppbåda när nån beter sig illa - och även om jag tycker att man så långt det är möjligt alltid ska försöka förstå andras synvinkel, så finns det självklart en gräns för oss alla. Men att sjunka till samma nivå själv? På vilket sätt är man då bättre? På vilket sätt har jag rätt att kritisera om jag beter mig lika illa själv? Och vad skulle syftet med det vara? Att få den andre att inse sina misstag och ändra sig? Sorry - det funkar inte så. Det enda som händer om man själv sänker sig till samma nivå är att man ger den andre argument för varför man inte är värd att lyssna på.

Mitt svar på din fråga - om de som beter sig illa inte bör bemötas på samma sätt - är alltså ett väldigt, väldigt bestämt "nej". Aldrig.

Njae, att sjunka till samma nivå innebär ju att någon annan satt nivån före dig. Och kritik handlar inte om att vara bättre utan om att uttrycka vad man tycker om andras tankar/beteende. Och om man då tycker personen gjort något förjävligt varför skulle man inte kunna säga vad man tycker?

Vad syftet med kritik är tror jag är ganska självförklarande. Hur ska människor veta att de gör fel om ingen påpekar det? Om man gör fel och enbart bemöts av medhåll och förståelse är det inte ganska lätt att man tror att det är ok att göra så?

Kråkungen

Äldre 14 Feb 19:15

#19

Anonym (man) skrev 2019-02-14 18:06:12 följande:

Njae, att sjunka till samma nivå innebär ju att någon annan satt nivån före dig. Och kritik handlar inte om att vara bättre utan om att uttrycka vad man tycker om andras tankar/beteende. Och om man då tycker personen gjort något förjävligt varför skulle man inte kunna säga vad man tycker?

Vad syftet med kritik är tror jag är ganska självförklarande. Hur ska människor veta att de gör fel om ingen påpekar det? Om man gör fel och enbart bemöts av medhåll och förståelse är det inte ganska lätt att man tror att det är ok att göra så?

Men nu pratar du om två totalt skilda saker. Å ena sidan pratar du om att bete sig på samma sätt som den som har gjort fel. Att kränka, förnedra och dra i skiten. Å andra sidan pratar du om att kritisera. Att säga ifrån när man tycker att någon har gjort nåt fel. Jag har aldrig sagt att man aldrig ska kritisera - tvärtom.

Men precis som du säger så är syftet med kritik att få någon att ändra ett felaktigt beteende. Och det är exakt det som är min poäng.

Elefantmannen2

Äldre 14 Feb 19:56

#20

Kråkungen skrev 2019-02-13 20:14:56 följande:

Tyvärr är tonen här på fl ibland för jävlig. Av någon anledning tror vissa människor att bara för att de har en stark åsikt beträffande något, så har de rätt att förnedra, nedvärdera och kränka andra som inte delar deras åsikt. Som väl är har du ju fått schyssta svar i övrigt.

I alla fall. Det låter i mina öron som att du och din man har nått vägs ände. Jag känner igen så mycket i det du skriver från hur mitt eget äktenskap var. Jag kan säga att det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv när jag till slut satte ned foten och sa att det här går inte längre. Vi var båda "skyldiga", och jag klandrar ingen, men faktum kvarstår: även om det inte behöver vara någons fel - eller om det är bådas fel - så måste man se när det inte går längre.

För min del var mitt äktenskap ett fängelse, och ALLA - maken, barnen OCH jag - led av det. Sen vi delade på oss har både mitt och barnens liv blivit så TOTALT annorlunda; det går inte att beskriva den frihet och den glädje jag känner idag, och det går inte att beskriva hur mycket gladare, lugnare och harmoniskare barnen är.

Det är naturligtvis olika, men om jag bara utgår från hur det varit för mig så är mitt råd absolut att du ska ta dig en allvarlig funderare på att bryta upp. Allt det som kan kännas skrämmande med att dela på sig klarar man av - tro mig! Och att tro att man gör barnen en tjänst genom att leva kvar i ett förhållande som inte funkar... det är bara att lura sig själv (och barnen!).

Som jag ser det handlar det här alltså inte om huruvida du ska pejla läget beträffande en annan man; det handlar om att du ska ta tag i ditt liv sådant det är fn. Sen, när du rett ut det, så kan du pejla vidare med den spännande främlingen :)

Ett väldigt, väldigt vanligt scenario.

Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa?

Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".

Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt.

Splittrad

INNEHÅLL