Splittrad

Just love this.. Du säger att.. och sedan för ett resonemang från vad du, personligen, tolkar det som. Gärna med någon slags pekfingerattityd. 
Om du är osäker på vad jag, eller någon annan, vill ha sagt är det bara att fråga.

Vid det här laget borde varenda person som använt internet veta vad en halmgubbe är. Varenda "tidning", TV-program och forum i övrigt har berört retoriska felgrepp vid det här laget. 

Jag är så kluven kanske rent av förvirrad. Jag har bott nu med samma person i flera år och vi har barn tillsammans. Jag var iväg för kan de vara nu ett par veckor sedan och hälsade på en kompis. En av mina bästa vänner. Där träffade jag en kille på dansgolvet. Ingen ting hände den kvällen fick lite närkontakt när vi dansade. De var ju trotts allt styrdans, men han väckte ett intresse i mig. Han känner tydligen min kompis också.  Ingenting hände den där kvällen men vi har pratat en hel del i telefonen efter det. Min relation med min sambo har inte varit den bästa egentligen flera år. Men alla relationer går upp och ner, tyvärr har våran varit mycket ner. Den här killen vi har så mycket gemensamt och vi skrattar hela tiden. Ibland känner jag mig som en fnittrig fjortis. Det pirrar till i hela bröstkorgen och jag kan inte sluta tänka på honom. Saken är det att jag kommer inom en snar framtid stöta på honom igen. Jag vill så gärna träffa honom igen och se hur det känns då. För sanningen ska fram så sågs vi i bara några timmar sist. När jag funderar på om jag är redo att lämna min sambo så är det ett jag vet inte kanske eller nej. Jag är så förvirrad vet inte vad jag ska göra. 
Ska jag träffa honom igen och se vad jag känner för honom eller om det är bara något spännande.? Eller ska jag avbryta de direkt och stanna med min sambo som jag just nu inte riktigt vet vad jag känner för. Vet inte om jag är lycklig i relationen heller. Förmodligen inte eftersom han är så intressant. 

"Det du säger är.." som start på ett inlägg kommer alltid att bli fel. Att medvetet misstolka något och utgå från sin egen misstolkning är väl inte optimalt? Vad tycker du? Tycker du om när andra gör det med dina resonemang och åsikter?

"Ett väldigt, väldigt vanligt scenario. 

Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa? 

Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".

Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt. "

Och på den vägen har du resonerat. Och jag håller med dig i den situationen du målar upp...Men vad har det med ts att göra?
Hade det kanske inte varit bättre för ts att allvarligt ta upp hur hon känner för sin man? Kanske ta hjälp utifrån.
Hon och "kompisen" har dansat, skrattat och haft en konversation på webben och då börjar fundera på att ta ut skilsmässa...
Är det rimligt tycker du? 

"Ett väldigt, väldigt vanligt scenario. 

Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa? 

Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".

Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt. "

Och på den vägen har du resonerat. Och jag håller med dig i den situationen du målar upp...Men vad har det med ts att göra?
Hade det kanske inte varit bättre för ts att allvarligt ta upp hur hon känner för sin man? Kanske ta hjälp utifrån.
Hon och "kompisen" har dansat, skrattat och haft en konversation på webben och då börjar fundera på att ta ut skilsmässa...
Är det rimligt tycker du? 

Det här med internet är lite jobbigt ibland. 
Jag antar att du ville citera mig?
Det du citerar "i text", inte som citat, från var ett svar till någon annans inlägg. 

Därefter fortsätter du ditt ohederliga resonemang. Du talar om för mig, och andra läsare, vad jag skrivit och hur jag tänker.

Jag har inte gett råd till TS i det du antagligen ville citera, det är en följddiskussion. TS, i sig, har inte gjort ett skit, hon rådfrågar hur hon bör göra. Hon har inte dansat med "kompisen", hon dansade med en vid tillfället okänd man när hon hälsade på kompisen.
Det står inte ett endast ord om skilsmässa. Frågeställningen är om hon ska träffa personen som känns spännande eller avstå det för partnerns skull. en partner hon inte vet vad hon känner för mer än att han inte är intressant.