Uppstart IVF våren 2019

Jag hoppar också in i tråden (trodde aldrig jag skulle få möjlighet till det). Jag och sambon har en otroligt lång resa bakom oss. Vi blev tillsammans 2010. 2012 började jag fundera på varför jag aldrig blev gravid (har aldrig använt preventivmedel). Först 2014 gick vi igenom en ordentlig utredning, där vi fick chockbeskedet att min sambo saknade rörliga spermier och att de även var få till antalet. 2015 fick vi komma till en IVF-mottagning, men innan uppstart fick min sambo ett maniskt skov, och efter det var vi inte välkomna tillbaka. Nu i vår sökte vi istället privat. Vi fick veta att våra chanser att lyckas var små pga spermakvaliten. Vi fick därför rådet att bara köpa ett försök.

Igår var jag på äggutplock som resulterade i 11 ägg. Idag fick vi chockbeskedet, hela 6 ägg är befruktade! Spermakvaliten var fortfarande onormal, men såg ändå bättre ut (min sambo slutade röka vid nyår, tänker att det kan vara förklaringen). Äggen kommer nu växa i 5 dagar istället för 2. Äntligen vågar jag hoppas lite.

Landstinget tyckte inte det hade varit stabilt tillräckligt länge när vi tog ny kontakt 2017. Sen kändes allt bara som ett enda stort övergrepp när de var inne och läste sambons psykiatrijournal och ville ha kontakt med hans behandlade läkare. Jag försökte få till att vi gärna träffade en av landstingets kuratorer som kunde bedöma vår lämplighet att bli föräldrar, men icke. Så vi hade väl helt enkelt bara väldigt otur.

Det tog emot att söka privat, men nu är jag glad att vi är där vi är.

Det här har känts som en otroligt lång vecka. Kunde knappt sova mellan söndag och måndag pga äggutplock. Jag hade förberett mig på att det skulle göra ont, men antagligen tog morfinet väldigt bra på mig för jag kände bara stickningar i början. Dagen efter grät jag av glädje över att hela 6 ägg var befruktade. Sen läste jag nog för mycket i olika trådar här på Familjeliv, då jag ii natt också har legat vaken av oro.

Sen kom vi till IVF-mottagningen och satt i väntrummet och höll tummarna för att i alla fall ett ägg skulle vara befruktat. Så kom läkaren in med ett papper där jag såg siffrorna ?6? och ?1?. Så jag tänkte ?jaha, 6 befruktade, skönt att i alla fall ett överlevde för insättning?. Men istället säger läkaren idag ska de sätta i ett jättefint embryo, ett lika fint ligger i frysen och de andra fyra bestämmer de hur de ska göra med imorgon. Redan där började tårarna rinna. Sen att få se ägget föras tillbaka var en helt otroligt upplevelse.

Jag känner mig samtidigt väldigt naiv, tacksam och glad, även om jag och sambon drömt om det här i flera år, är det ändå vårt första försök. Jag hade verkligen förberett mig på det absolut värsta och så har vi än så länge bara fått positiva besked. Nu ska jag försöka att hålla oron borta i de drygt 2 veckorna innan testdagens.

Ja, det känns konstigt att det hittills gått så bra. Vi har varit rädda om vi ens skulle testa IVF då vi förstod det som att min sambos spermier var väldigt dåliga (få, de flesta döda, resten orörliga), vi blev bara rekommenderade att betala för ett försök (istället för att köpa ett paket), och vi hade börjat fundera lite på att åka till Danmark för spermadonation.

Tack! Lycka till du också! Såklart det är väldigt individuellt, men jag kände knappt av sprutorn eller äggutplocket, och mådde även okej dagen efter. Be om extra morfin om du känner något när de plockar ägg, de hjälper supersnabbt när de går direkt in i blodet, och ha en värmekudde på magen när du kommit hem. Igår var nästan värre då jag hade tagit det på stort allvar att det var bra att vara lite kissnödig inför insättningen, jag trodde jag skulle kissa på mig när ultaljudsapparaten tryckte på magen, haha.

Jag har ju testdag först 29/3, men tycker redan det börjar kännas rätt kört. Inbillade mig att jag var tröttare än normalt och att min luktsinne var bättre, men är osäker på om jag brukar ha samma symtom innan mensen. Igår var tröttheten försvunnen, magen känns inte längre svullen och inte ens Lutinus kan göra att brösten känns svullna längre. Känner pyttelite molvärk i svanken, men annars känns kroppen som vanligt. Extra orolig över att mitt blodsocker nog reagerade väldigt på hormonerna och varit extra lågt (jag har diabetes), och jag missade att korrigera genom att minska ner på insulinmängden, läste att det var mindre chans att ägget skulle fästa om blodsockret låg för lågt.

Min kropp kommer nog inte fatta att mensen ska starta innan 29:e då jag tagit ett negativt test.

Tack! Det kom ingen mens, än. Tog ett test i förväg som visade plus redan ruvdag 8 (med ett 5-dagars). Jag tog mest testet för att jag tyckte det kändes som om mensen var påväg, men det var nog bara oro i magen. Har egentligen testdag på fredag, men känner fortsatta symtom. Ska ta ett nytt test imorgon bara för att se att strecket inte blivit svagare, tänkte ringa min klinik efter det. Håller tummarna för att allt ska gå vägen, på fredag är det dag 18, då läste jag att ett hjärta ska börja slå och att embryot är stort som ett vallmofrö nu. Jag och sambon har redan försvunnit iväg för långt in i drömmarna och förhoppningarna om framtiden.

Hoppas allt går bra för dig också!

Tack. Det känns så overkligt, men jag måste tänka att allt kan gå bra.

Är det 2 eller 5-dagars? Inte säkert jag hade pausat på rd7 heller, sen tog jag ett digitalt för att slippa tolka streck. Jag tog ett vanligt dagen efter för att se om det syntes på det också. Det var ett streck, men inte lika starkt som kontrollstrecket. Efter mitt första test blev i alla fall symtomen tydligare, märker störst skillnad på luktsinnet. Har du några symtom?

Ge inte upp förrän testdagen och har du symtom och ingen mens vänta någon dag till. Jag fick info om att TIDIGAST testa nu på fredag, rd13. Vänner jag pratat med tycker jag var galen som skulle lösa pengar på test 5 dagar innan testdagen ?Det är för tidigt du kommer inte utsöndra tillräckligt för att testet ska kunna ge utslag?. En annan vän (som inte gjort IVF) testade dagen hon skulle fått mens, helt negativt, så hon gick ut och drack alkohol under helgen, på måndag visade testet positivt.

Jag hade fått för mig att strecken skulle vara lika starka, men läste att kontrollstrecket alltid ska vara starkast, bara på ägglossningsstickor strecken ska vara lika starka. Men mitt test igår var tack och lov starkare än testet i måndags. Så än så länge går allt som det ska. Vill ändå spola fram tiden till påskveckan då det ska göras ultaljud, kommer vara så nervös för det. Sambon är lugnare än mig, han är så säker på att allt inte kan gå annat än bra. Jag försöker också tänka positivt, men svårt att slå bort alla negativa tankar.

Låter inte kul med överstimulering, men du får vara glad över att det kommer finnas ägg att plocka ut och att det förhoppningsvis blir ett januari eller februaribarn av det hela :). Eller hur länge måste du vänta på insättning?