Sjunker och kan inte resa mig

Jag har känt som du också. Jag är ensamstående och har ett barn på heltid vilket gör det knepigt att orka med mig själv på det sätt jag borde. Man sitter fast i en fälla som man inte kan ta sig ur. Det enda du kan göra när det känns som värst är att ta en dag i taget, en stund i taget. Var nöjd med även de små sakerna som du klarar av. Små små steg och små små mål. Önskar dig allt gott och det kommer bättre dagar även om det känns svart just nu.

Det är ju lite mycket begärt att någon ska kunna förstå dig till 100%, det finns faktiskt ingen annan som kan det men det betyder inte att folk inte vill väl. Ingen kan läsa tankar. Du kanske skulle sluta explodera och fördöma när du känner att folk inte ger dig exakt det du vill och tala om vad det är för hjälp du söker istället. Och ha lite ödmjukhet inför att det finns fler än du som har ett helvete varje dag. Ett helvete som du själv inte vet något om. Man hanterar smärta på olika sätt.