Är gifta kollegan intresserad?

Till Johan o alla män som vill svara...

Vad är sannolikheten för att du som man blir attraherad av en yngre kvinna på jobbet som du spenderar fler timmar om dagen/i veckan med än med din fru som du varit tsm med i över 15 år, som aldrig har tid för dig, jobbar de tider du är hemma, tar dig för givet och sällan pratar med dig...?

Okej, det blev en väldigt lång mening, men önskar svar. Har jag en chans hos den här mannen eller inte? Ni hatare får hata mig, men jag måste få ventilera mina tankar nånstans då jag inte kan prata med någon om detta.

Vad menade han egentligen med dagens samtalsämne? Varför tog han upp det? Fanns det någon baktanke? Är det jag som inbillar mig eller känner han faktiskt som jag? det här plågar mig ännu mer...

Jag har inte berättat att jag ligger i skilsmässa. Kollegan vet ingenting om min relation till maken, har aldrig pratat om det eller ens nämnt det.

Kanske ska hinta om det på något sätt men vet inte, vill inte vara den som inleder djupa samtalsämnen. Han verkar bra på det så förr eller senare kommer vi nog in på det men jag vill inte verka för uppenbar o eventuellt göra bort mig. Sen är det så himla svårt att veta vad jag ska göra/säga. För om han bara är intresserad av ett ligg (vilket jag inte vill tro) kommer han kanske utnyttja mitt skilsmässokort för att få ligga. Och jag vill mer än så...

En tanke som slog mig... Om jag vet vart han ska vara på söndag, kan jag råka ha vägarna förbi utan att det blir för uppenbart? Det ligger väldigt nära mitt hem... Han kanske gav detaljerna i fredags för att han ville att jag skulle vara där då... Jag övertänker säkert nu men skulle det kunna vara så?

Vet det innerst inne. Men kan inte låta bli att leka med tanken.

Tack för svar. Tar inte illa upp, förstår precis vad du menar. Om det är som du säger och han INTE skulle vara intresserad och INTE vill riskera sin familj skulle han väl inte fortsätta prata med mig, vänta in mig, söka upp mig osv? Jag tänker att om en manlig kollega skulle visa ett för stort intresse för mig och jag var lyckligt gift och inte ville bidra till att hans känslor växte skulle jag nog försöka vara kall och ta avstånd. Det är ju ganska elakt att fortsätta om man förstått att den andra är intresserad men själv inte är det. Förstår du vad jag menar?

Jag anstränger mig redan jätte mycket för att inte vara den som inleder samtal bland annat... Men jag ska anstränga mig mer den här veckan och gå ifrån om vi blir ensamma, sätta mig med andra kolleger på lunchen osv. Risken finns dock att det blir märkligt och kanske ännu mer uppenbart då det naturliga är att vi ?håller ihop? på arbetsplatsen. Kommentarer på det? :/

Vem stannar kvar 30 minuter efter jobbet för att chitchatta med sin kollega av det motsatta könet? De flesta vill bara hem efter en lång arbetsdag... Men inte vi. Jag vet varför jag gärna stannar men vet inte varför han väljer att stanna... Kan det säga något om hans intresse för mig?

Tack för råden, håller med om att det är onödigt att berätta om känslorna för kollegan. Måste bara klargöra för mannen att jag inte vill leva med honom längre och å ena sidan gör det mig ledsen för jag vet hur det kommer knäcka honom, han älskar mig verkligen. Men jag är inte lycklig med honom och föredrar att bo ensam. Det har inget med kollegan att göra egentligen. Vare sig kollegan är intresserad eller inte vill jag skiljas från min man. Jag har vid två tidigare tillfällen velat lämna äktenskapet (pga ekonomiska problem) men inte gjort det. Den här gången är det på riktigt. Jag kan inte stanna för att jag tycker synd om min man.

Nu har jag bestämt mig. Ikväll ska jag berätta för min man som det är: att jag fått känslor för någon annan. Jag vill bo ensam, med vårt gemensamma barn givetvis, men vill att min man ska dra. Och ända sättet för honom att fatta att jag menar allvar är nog genom att berätta som det är o lägga korten på bordet. Han kommer bli förtvivlad men jag mår dåligt över att inte vara ärlig med vad jag känner...

Det är inte tal om att berätta om mina känslor för kollegan. De kanske försvinner med tiden, vem vet. Till sommaren kanske jag tar mod till mig och berättar om mina känslor om de skulle finnas kvar då. Men just nu vill jag bara bo ensam o fokusera på mig själv. Förhoppningsvis är min man tillräckligt mogen för att inte söka upp kollegan, det har ju liksom inte hänt något mellan oss och kollegan vet ju inte ens om vad jag känner.