Anonym (Cec hemmafru) skrev 2019-02-27 18:48:26 följande:
Jag förväntar mig inte direkt att du ska förstå.... Vad sorligt att du inte kan se kärleken jag utgår ifrån och hoppas att andra ägnar dig genom enkla handlingar(som en macka), för att de älskar dig och känner dig, vet hur just precis du vill ha det. "En macka är en macka. En kropp är en kropp. En människa är en människa". Inget mer. Allt kan kastas bort och bytas ut. Sorgligt.
Jag har dessutom precis övergripande beskrivit vad jag gör, men okej: Som jag skrev handlar det om detaljer som tillsammans gör en viktig helhet och skapar trygghet och fina minnen. Som när jag var liten och min mamma var hemmafru(som gifte sig direkt efter skolan och således aldrig jobbat, men tänka sig att hon började jobba när vi barn vuxit upp. Hon fick jobb på någon månad och har stigit i graderna ever since). Hon var således hemma när jag var i skolan och under de mörka månaderna tände hon alltid en speciell lampa i mitt rum innan jag kom hem. Den gav ett mjukt rosa sken som fyllde mig med sådan värme, lugn och trygghet. Även om jag hade haft en skitdag. Jag visste att när jag kom hem skulle jag fyllas av den känslan. Alltid. Jag hade aldrig sagt något till mamma om den där underbara och viktiga känslan, men hon visste ändå. För hon var alltid där och gjorde en massa sådant för hela familjen, utan att vi ens behövde tala om det eller kanske ens visste vad vi önskade och behövde. Allt individanpassat. Allt alltid där. En massa sådana detaljer skapar en helt unik kultur i en familj. Men jag förväntar mig som sagt inte att du ska förstå...
Vi är också jämbördiga vuxna, det var också mina föräldrar, det är alla hemmafruar och deras män jag känner. Man ger och får och har olika egenskaper. Man är ett lag och hjälps åt. Båda är till viss del beroende av arandra.
Varför skulle jag inte kunna försörja mig själv, förresten? Var skriver jag att jag aldrig gjort det? Jag har till och med tjänat mer än maken.
Omtanke om varandra har för mig mycket lite med omvårdnad att göra.
Jag tycker på många sätt att ditt resonemang liknar det som människor som stannar i destruktiva förhållanden för. Det är bara de som vet vad riktig kärlek och passion är och allt är så väldigt speciellt att andra omöjligen kan veta något om det. Nu säger jag inte att du eller hemmafruar av din kaliber generellt, skulle leva som hunsade höns - det tror jag inte att du/ni gör - det är själva argumenterande runt fenomenet som påminner. Överdrivet, teatraliskt.
När ni gör något, vare sig det handlar om att sylta, safta, plantera, stryka, tvätta, torka ett eller flera golv, köra barnen till aktiviteter eller "förutse mannens behov", tända en punktbelysning med en varm ljuskälla eller fixa en smörgås så är det på ett helt annat sätt än när andra gör det. Det är med mer kärlek, individanpassat, ja närmast telepatiskt begåvat. Elaborerat, vackert, högtstående. Jag har väldigt svårt att tycka att det inte är oerhört fånigt och det verkar dessutom vara en gemensam nämnare i hemmafrupopulationen. Fånerierna.
Jag är för övrigt inte emot att kvinnor eller män är hemma med sina barn, jag har själv varit väldigt mycket hemma med mina. Jag har också finansierat det själv och har aldrig varit beroende av en mans inkomster för att kunna göra det. Jag har trots det emellanåt brett honom en macka och lämnat in hans skjortor på kemtvätt när han inte själv hunnit det precis som han masserat mina fötter efter en lång flygresa och hämtat mina klänningar på kemtvätten när jag inte själv hunnit göra det.