Hemmafruns ansvar att serva sin man

"Tacksamhet"! 

Kanske HAN skulle visa lite tacksamhet att han har lyckats hitta en kvinna som kan tänka sig att avstå från ett självständigt liv, endast för mat och husrum och fickpengar?

Såna kvinnor växer inte på träd, kan jag tala om. Av förståeliga skäl.

Och du tror att de män som vill ha en hemmafru drömmer om en arbetsskygg kvinna med ofördelaktigt yttre...? Nej du

Nu pratar jag naturligtvis inte om TS, eftersom jag inte har en aning om vare sig hennes utseende eller ens om hon har barn.

Jag diskuterar principen att folk tycks anse att en hemmaförälder inte kan åberopa någon egen tid eller ledighet. Att den yrkesarbetande skulle äga hemmaförälderns tid dygnet runt, och därför kan beställa te - eller vad man nu är för lat och oduglig att åstadkomma själv - även på kvällstid.

Det är ett vidrigt sätt att se på sin partner. Vill man ha en betjänt med 24-timmarsjour, är det givetvis rimligt att betala för det. Med arbetsgivaravgifter, OB-tillägg, semesterersättning etc.

Hittar du en som ställer upp på det mot mat och husrum, är det du som ska vara tacksam.

Skojar du?
Om man har barn - vilket TS verkar ha - så tar det ju en timme i anspråk på morgonen bara att få upp dem ur sängarna, fixa fram frukost och sedan skicka iväg dem till skola/förskola.

Sedan utgår jag från att man diskar, städar, tvättar mm om man är hemmaförälder. I en barnfamilj finns det alltid tvätt och städ att göra. Inga problem att fylla ett par timmar till med sådant. Har man hund ingår förstås promenader med den. 

Det ska förstås planeras måltider, handlas och övriga ärenden ska utföras, typ hämta ut paket eller införskaffa sånt som inte finns på Ica. Är man hemma på heltid, är det vanligt att man bakar. Kanske ska barn hämtas på förskolan tidigt på eftermiddagen.

Man ska kanske skjutsa iväg större barn på aktiviteter när de kommer hem, eller hjälpa till med läxor ett tag, efter att ha fixat mellanmål. Sedan ska middagen börja lagas. Och efter middagen ska det diskas och plockas undan, man ska förbereda rena kläder, planera matsäckar mm inför morgondagen och barnen ska badas och höra godnattsaga och ibland tar läggningen två timmar bara för ett barn och... Pust!

När mina barn var små och jag i mitt ekorrhjul av trötthet funderade på om det skulle vara värt att stanna hemma några år, räknade jag med åtskilliga timmars hemarbete varje dag. Visst, då hade vi ett hus som skulle vedeldas, husdjur och lite sånt mickel förutom de absolut mest nödvändiga hushållssysslorna. 

Men inget unikt. De flesta familjer har ju ett gäng åtaganden utöver de basala med mat, disk och tvätt. Det kan vara gamla föräldrar som behöver hjälp, någon tidskrävande hobby för barnen, stor trädgård osv. Jag kom fram till att jag skulle få slita väldigt mycket utan lön.

Den största vinsten skulle gå till den som fortsätter yrkesarbeta, som inte tappar sin position på arbetsmarknaden utan går upp i lön, drar in alla pensionspoäng mm, och samtidigt befrias från en massa vardagsstress därhemma. Och jag har oerhört svårt att se varför den personen skulle ha automatisk rätt att bli servad med ett specialte på kvällstid. 

Jag har inte sagt ett endaste ord om att bara jag/vi vet något om äkta kärlek, jag har talat om inställningar. Se mitt tidigare inlägg.