Hemmafruns ansvar att serva sin man

Våra pengar. Han kommer inte ändra sig och jag sköter ju hushållet, förstår inte vad du fått annat ifrån.

Varför anser du att en hemmafru måste passa upp maken på saker som han klarar själv på kvällstid?

Mycket konstigt. De flesta som väljer att stanna hemma, gör det för barnens skull. Inte för att gubben ska få en passopp med 24-timmarsjour.. 

Hemmafrun har givetvis rätt till sin fritid också. Att maken står för mat och boende samt lite fickpengar räcker knappast till dygnet-runt-service.

Varför skulle man som hemmafru inte ha det? Vi är ett lag och utan bådas arbetsområden skulle vårt liv se helt annorlunda ut. Varför skulle man vara värd mindre eller ha mindre bestämmanderätt bara för att man inte drar in pengar? Den uppfattningen ser jag ofta hos kvinnor som INTE är hemmafruar, men jag har aldrig stött på en västerländsk man med hemmafru som resonerar så.

Bara det faktum att du inte kan lura ut vad som kan innefattas av "en hustrus omvårdnad" säger mycket om varför du är skild...

Åter igen, nej. En hustru och moder(särskilt i kombination) är en helt unik person. Det säger allt om hur kvinnofientlig senaste årtiondenas feminism varit när det inte är självklart.

OK, så det här är alltså vad du anser att jag skulle ha gjort:

1. Vid 18 års ålder skulle jag ha haft omdömet att förlova mig med Den Perfekte Jämställde Mannen. Jag borde varit tillräckligt synsk för att veta hur han skulle bli som pappa i framtiden.

2. Jag borde ha flyttat till Stockholm. Där jobbar männen 7-16 tydligen, och kan vabba närhelst det behövs. Inte som här i Norrbotten, där väldigt många män (inklusive mina barns far) veckopendlar. De kan inte bara kasta sig på ett plan och flyga 100 mil, eller köra 60 mil med bil när ett barn får magsjuka.

3. Om jag valde att bo kvar i Norrbotten, så borde jag ha jobbat heltid. Få se nu - en heltid, ta hand om 3 barn på 1, 3 och 5 år, fixa all tvätt, disk, städning, handling, snöskottning och allt annat praktiskt som hade med hemmet att göra, all VAB förstås - jo, jag känner kvinnor som väljer att göra så trots att de lever som ensamstående 5-10 dagar åt gången. Först får de magsår och sedan blir de utbrända. Stressade och olyckliga större delen av tiden, men så borde jag förstås ha valt.

4. Jag borde ha skaffat färre barn. Inte för att det gjort mig eller barnen lyckligare, men ändå. Jobb är viktigare än barn - visst var det så?

5. Sparande, ja. Jag borde ha skaffat ett större sparkonto. Mer pengar åt min ex-make vid skilsmässan! Mitt sparkonto räckte i 3 år, så jag tyckte det var ett rätt bra sparande. Men visst, det kanske borde ha varit större.

6. Vi borde ha delat på VAB för det sjuka barnet. Nej, visst ja, hon var för gammal för VAB. Inte ett öre för att vara hemma med henne. En av oss måste säga upp sig. Jag borde alltså ha tvingat pappan att säga upp sig. Jo, det hade nog varit smartare.

Du har alldeles rätt. Jag har gjort fel i allt hela livet. Jag skulle ha varit synsk, flyttat till Stockholm, struntat i att skaffa barn och levt olycklig i stället. Tack för dina råd! Lite sent påtänkt kanske, men jag uppskattar omtanken.