Min katt bara dog. 7 år. Går sönder av sorg.

Jag var med om liknande i somras. Min lilla katt dog plötsligt, bara 6 år gammal. Han gick visserligen ut men inte många meter och aldrig långa stunder. Han låg mest på altanen i skuggan och nästan bara när jag var ute. Han var precis som vanligt kvällen innan han dog. Var exakt lika kelen som vanligt och hoppade upp i sängen utan problem vid midnatt. Jag märkte ingenting på honom. Mitt i natten vid 4-5 vaknar jag av konstiga ljud, det lät som när katter ska spy upp hårbollar. Jag går upp och ser min lilla gulliga kisse ligga förlamad och knappt kunna andas. Förstår ingenting och tar upp honom i famnen samtidigt som jag försöker hitta nummer till jourveterinär. Hinner inte ringa före han somnar in i min famn. Jag vet inte vad som hände och kommer aldrig att få veta det heller. Jag och barnen hade en fin begravning hemma hos deras pappa. 

Min andra katt som var mamma till honom blev helt förändrad efteråt. Hon var ganska avvaktande före, kelade ibland men höll sig mest för sig själv. Var en sån som ville ut vid 6 på morgonen och kunde vara ute till 12 på natten. Efter att sonen gick bort började hon vara inne mer och nu är hon plötsligt innekatt som aldrig vill gå ut. Hon är extremt kelen och har lite tagit över sonens beteende. 

Sonen var högre i rang och jag tror att min kisse som är kvar vill vara ensamkatt. Därför blev hon en helt annan katt när hon blev ensam. Hon tyckte helt enkelt inte om att ha sällskap med en ranghögre katt och var trött på honom. 

Sorgen när lillen gick bort var enorm och jag grät massor första veckorna, det var så tomt och chocken var enorm. Men sakta går livet vidare. Jag kan fortfarande få stunder där jag saknar honom så mycket och gråter men sånt är livet. Man lär sig leva med sorgen och det blir lättare med tiden. Sorgen blev även lite lättare av att jag har mamman kvar som blivit mycket keligare och det är en tröst.