Wilowa skrev 2019-03-16 09:52:23 följande:
Fast du förstår inte lärarens arbetssituation, vi har ofta hög arbetsbelastning på riktigt. Dock är den belastningen svår att se för nån som står utanför och det kan också variera från skola till skola och till och med från klass till klass. En lärare har arbetsuppgifter som man bara ser om man är lärare. Det handlar väldigt ofta om att man inte hinner göra anpassningar och åtgärder åt elever, att man känner att man inte räcker till. Vi får ofta höra att vi är dåliga för att elever inte får den hjälp de behöver, men sanningen är att vi kan göra bättre bara vi får förutsättningarna och tiden att göra det. Mycket av den viktiga tiden tas tyvärr av föräldrar som tror att de kan kräva fullt fokus på dem och deras barn.
Jag skulle lätt kunna jobba 60-70 timmar i veckan om jag orkade, mer där till med. Därför är det väldigt viktigt att vi håller på våra gränser. Vi måste hålla på gränserna så vi får tid till det som verkligen är viktigt, att förbereda våra lektioner. Det är inte en förberedelse för vårt jobb, det är en viktig del i vårt jobb. Utan planering och dokumentation ser vi inte elevernas kunskap och kan då heller inte ge dem vad de behöver. Hela den här diskussionen bygger på en okunskap om läraryrket, ni förstår inte det viktiga jobb jag gör på förtroendetiden.
Den dagen du arbetar senare, har du bestämt den dagen själv? Stannar du kvar för att du vill vara snäll eller är det din chef som fixat detta åt dig? Skulle du stanna kvar en extra dag, utan annan ledighet om dina kunder krävde det? Säger du ja till sånt utan uppgörelse med chefen?
Jag tror att nästan alla kan jobba 60-70 timmar per vecka om de ville och orkade, på mitt jobb tar inte arbetsuppgifterna slut, mer än ytterst tillfälligt. Precis som alla människor måste jag prioritera vad som är viktigt och vad som gör skillnad, och det kan absolut vara att prioritera bort en enskild kund eller neka en kund orimliga önskemål för andra mer akuta arbetsuppgifter. Däremot kan jag absolut stanna kvar för att färdigställa uppgifter som jag inte hann klart eller hjälpa en kund trots att klockan slagit fem, utan att kräva någon ersättning eller kompensation. Jag tar kortare raster än jag har rätt till, utför uppgifter som inte är "mina" och täcker upp för kollegor. Jag gör det enbart av lojalitet mot kunder, kollegor och företag, men jag vet också att det kommer löna sig för mig i längden.
Det handlar inte om att alltid anpassa sig och behöva vända ut och in på sig själv för att göra andra nöjda, men det är lite provoceranse att ni konsekvent hävdar att INGEN kan förstå, att er arbetssituation är så unik och orimlig och att det inte finns något som helst utrymme till att tillmötesgå föräldrar utan att bli sjukskriven. Jag tror inte att någon i tråden har hävdat att alla föräldrar ska få gå på utvecklingssamtal exakt när de vill och att lärare bara får köpa det, men att prioritera om arbetet under ett par veckor, som ni dessutom har koll på redan under terminsstart, så att man kan förlägga utvecklingssamtalen på andra tider än mitt på dagen, är faktiskt inte så oerhört mycket begärt. En sån sak kan inte vara sist på priolistan, då tycker jag att man tänker helt fel som lärare.
