Hur agera när barn slår föräldrar

Ser inget fel i att bära iväg in på rummet. Det visar att det finns konsekvens. Ord gör inte det.

Vi gör det också, inte för slag för der upplever vi inte, men för utbrott med gap och skrik där vi inte når fram. En stund blir det värre men sen lugnar det sig och det går att prata.

Jag har bara hejdat dem innan de hunnit slå. Då lär de sig så småningom att hejda sig själva.

Okej, har också liksom försökt hejda. Men då blir sonen hysterisk och slänger sig och skriker.. vet inte liksom om man ska hålla fast då, vilket känns fel.. alltså hålla honom tills han lugnat ned sig.. släpper jag så fortsätter han slå..  funkar väl olika för olika barn =/ 

Fast det är väl till syvende och sist du som uppfostrar ditt eget barn? Då är det ju fullkomligt irrelevant vad andra anser!

Men, när vår dotter, jämnårig med din son blir så arg att hon höjer handen fångar vi upp den och säger nej med skarp röst. Slag är en av de saker vi absolut inte tolererar i vår familj. Om det inte fungerar går vi iväg och lugnar ner oss i ett annat rum. Numera brukar hon bryta själv och (förvisso väldigt argt) konstatera att hon ska gå iväg och vara ifred och gå och sätta sig i sin säng en stund.

Okej, tack för svaret. Känns bra att inte bara få påhopp för den "metoden". Känns som i många andra forum jag läst i riktas kritik mot att bära barnet till rummet, vilket för mig känns kanske harmlöst. 

Om han vill ligga och skrika, så får han väl göra det. Om han höjer handen för att slå, så fångar du bara upp den igen. Men håll inte fast honom bara för att han är arg. Det räcker att hålla fast armen/handen just när han försöker slå.

Nu har jag fördelen att min son är yngre än er men jag har använt två ytterligare strategier. Nummer ett är att om han faktiskt råkar lyckas slå mig så överspelar jag det rejält, a la Max, Ajajaj Ont på Mamma, Mamma Ledsen. Och de få gångerna det faktiskt varit mer en grej att han testar så har jag helt enkelt tydligt sagt att man inte får slå, jag tycker inte om när du slår mig, då vill jag inte vara nära dig, sen helt sonika förpassat mig oåtkomligt på nåt ställe, tex klättrat upp och satt mig på diskbänken.

Hade problem med det en kort period men på honom har de strategierna fungerat bra.

Har aldrig riktigt förstått den där strategin som tillämpas där man säger nej får inte slå gör ont på mig, men att man säger det i helt neutral röst med helt neutralt kroppsspråk. Jag har sett flera barn som nästan verkar triggas till att göra det direkt igen och spontant tänker jag att det ju är logiskt för det blir ju motsägelsefullt, du säger att det gör ont men du uttrycker det inte på något annat sätt med din ton eller kroppsspråk. Då blir det liksom ett konstigt fenomen istället som inte riktigt stämmer och då testar de igen för att se hur det här funkar.

Fast att du bär honom dit blir ju en avledning. Du stänger ju inte in honom liksom.

Bra att ni hittar något som funkar. Min minsting gör inte så och inte den stora tidigare heller men de senaste mån har han börjat när han blir arg och jag har ingen aning hur jag ska hantera det. Han har en utvecklingsstörning så man kan som inte resonera bort det utan han är som en stor och stark tvååring.

Små barn som inte kan uttrycka sig blir nästan alltid fysiska.

Prata om känslor som arg ledsen och frustrerad (googla och du får massor av tips).

Nästan alltid så kommer utbrotten vid stop/början av en aktivitet som när barnet upplever att hen blir störd.

(Som när man avbryter en lek, ska byta blöjan, gå och sova, gå ut, gå in, äta, men även när man börjar något som en ny lek, ska klä på sig, äta osv)

En början är att du ser mönstret när ditt barn reagerar så här, för det finns ett mönster.

När du hittat vad som triggar utbrotten så kan du börja med att förhindra.

Ett sätt är att förbereda tex om en liten stund ska vi äta mat. Lek lite till så tvättar vi händerna och äter sedan mat. Ingen diskussion utan bara en kommentar till barnet. Upprepa någon gång till med en liten stunds mellanrum. Var lite smidig om barnet protesterar låtsas ge med dig och ge barnet en liten stund till lek. Men upprepa vad ni sagt som "ok lek en minut till men sedan går vi och äter mat" okeja och att barnet svarar på något sätt.

Ett förhållningssätt är lågaffektivt bemötande. Genom det sättet även om jag inte förrän på senare år lärt mig att det är ett forskat och beprövad metod och förhållningssätt så har vi sluppit all trots på barnen.

Genom att lyssna in situationen, vara smidig och ge utrymme till barnet och minska stress har det fungerat.

Det är mitt tips till dig.

Det låter alldeles utmärkt.

Det låter ju som du hittat ett bra sätt att få din son att sluta att slå dig. Du har ju märkt att det hjälper. Det är ju inte skadligt för honom att bli bortlyft till sitt rum. Olika barn kräver olika sätt. För vissa hjälper det att fånga upp slaget och för andra funkar det bara att bli bortlyft ur situationen.