• Anonym (TS)

    Körförbud av läkare?

    I helgen fick jag ett krampanfall. Aldrig fått det tidigare och det var ganska rejält. Ambulans tillkallades. Efter undersökningar och utfrågningar på sjukhuset antar man att det berodde på en ny medicin jag började med dagen innan. Inga tecken på att det skulle vara epilepsi. Läkaren på akuten sa att neurologen utfärdade ett 1 mån långt körförbud för mig. Har inte träffat neurologen. Läkaren sa att det bara blev 1 mån och inte 3 mån då de är ganska övertygade om att det beror på medicinen (och den kommer jag aldrig ta igen)

    Är det någon som vet hur detta fungerar? Registreras detta någonstans? Hur vet jag exakt vilka datum det handlar om?

    Jag förstår det inte riktigt då de är säkra på att det är medicinen och jag tar inte den mer. Varför jag inte får köra?

    Bor på landet, är mammaledig med 2 små. Detta är förödande för mig/oss.

    Någon som vet hur sånt här funkar?

  • Svar på tråden Körförbud av läkare?
  • Sharper

    Jag förstår din känsla. Bor på landet, finns ingen kollektivtrafik. Varannan vecka är min man borta 04.30-18 i snitt (oftast längre) och varannan vecka 04.30-16 (senast). Han har ca 1-2 timmar enkel resväg till jobbet. Det är 1 mil till barnens förskola och ca 2 mil från förskolan till jobbet för min del. Jag hade självklart inte heller satt mig i bilen och kört men det känns ändå jobbigt om man inte skulle få köra bil.

  • Anonym (Förstår)
    Anonym (TS) skrev 2019-03-19 13:41:33 följande:

    Jag tycker innerst inne att beslutet är rätt. Vi vet inte med säkerhet vad som hände och händer det när jag kör bil är risken stor att jag och andra skadas allvarligt eller dör. Det var ju som ett epileptiskt anfall och omöjligt att styra. Minns inget av vad som hände förrän jag vaknade i ambulansen. Otäckt.

    Men jag önskar att det inte hade hänt, eller att jag åtminstone bodde i stan. Nu måste jag ta taxi eller be min man om skjuts - känner mig inte direkt självständig.


    Förstår att det är jobbigt för dig och att det känns som om du inte vore självständig, trots att du även säger att även utan läkarens agerande skulle du inte kört bil på en månad utifall att. För att det inte ska kännas så jobbigt så får du försöka tänka i ett vidare perspektiv. Tänk om det hade varit av någon annan anledning som du inte hade kunnat köra bil, t.ex att du hade brutit höger ben eller höger arm. Då hade du också blivit ?strandad? och då i en mycket högre grad! Särskilt med det brutna benet! Den tid du nu inte får köra mot vad det skulle kunnat vara om du istället hade haft en fraktur är ju inget!
  • Anonym (a)
    Sharper skrev 2019-03-19 15:44:41 följande:

    Jag förstår din känsla. Bor på landet, finns ingen kollektivtrafik. Varannan vecka är min man borta 04.30-18 i snitt (oftast längre) och varannan vecka 04.30-16 (senast). Han har ca 1-2 timmar enkel resväg till jobbet. Det är 1 mil till barnens förskola och ca 2 mil från förskolan till jobbet för min del. Jag hade självklart inte heller satt mig i bilen och kört men det känns ändå jobbigt om man inte skulle få köra bil.


    Fast ni har ju valt att ha det så här. Ni måste ju ha en plan hur ni ska göra om något händer.
  • uhsumkat
    Anonym (a) skrev 2019-03-19 16:18:26 följande:
    Fast ni har ju valt att ha det så här. Ni måste ju ha en plan hur ni ska göra om något händer.
    Det här är en riktigt korkad kommentar som visar på en rätt liten box.

    Såhär är det. Alla kan inte leva i städerna. Och det är knappast önskvärt med en helt utdöd landsbygd. Att ha en plan B för situationer då man temporärt blir av med körkortet funkar i städer med kollektivtrafik men så funkar det inte på landsbygden. 
    Kollektivtrafiken på landsbygden riktar sig åt skolungdomar och pensionärerna eftersom det bara går en buss 3 gånger om dagen, typ.

    Det stora felet är att Sverige är Stockholmifierat.  Man utgår från att allt funkar som i Stockholm och ser inte att det faktiskt inte gör det. Ganska lustigt med tanke på att de allra flesta bor utanför storstäderna.

    Min poäng är att man kan inte ha en plan B för alla exceptionella situationer. Man kan tex inte ha en extrabil stående bara för att den man har kanske brakar ihop. Man kan inte ha en plan B för allt ens när man bor i städerna så din kommentar var riktigt onödig och spydig. Har du något att tillföra som skulle kunna hjälpa TS?
  • Plupp73

    Rutinhandläggning vid ett fördtagångs krampanfall är körförbud 3 mån. Vid två anfall får man EP-diagnos och då måste man vara anfallsfri ett år för att körflrbud skall hävas.

    Man behöver inte ha träffat neurolog för att få körförbud, det är ren rutin vid ep-anfall. Med tanke på de risker du vid ett anfall under körning skulle utsätta dig, barnen och andra för så är en månads körförbud minimum.

  • Tiina87
    Anonym (TS) skrev 2019-03-19 13:12:50 följande:

    Om det nu hade varit så att jag struntade i förbudet så har jag en make som aldrig hade accepterat det. Speciellt inte med barnen i bilen. Så köra närmsta månaden kommer jag inte göra.

    Men jag trodde inte att det var så lätt att bara förbjuda någon. En läkare som inte ens träffat mig. Det känns väldigt underligt att plötsligt stå utan körkort när jag haft det så himla länge. Kan inte handla mat, lämna och hämta på fsk, inte ta mig till bvc.


    Hur tror du folk utan körkort får livet till att gå ihop?
  • Anonym (asdf)
    Tiina87 skrev 2019-03-19 18:47:34 följande:

    Hur tror du folk utan körkort får livet till att gå ihop?


    Det får de inte heller. I hålan jag bor i är folk utan körkort generellt arbetslösa eller jobbar deltid för att det inte funkar utan bil.
  • Anonym (asdf)
    uhsumkat skrev 2019-03-19 15:30:26 följande:

    Tvärtom så dras körkortet in alltför sällan, generellt sett. Det finns massor med olämpliga förare ute på vägarna som är gravt dementa, halvblinda eller lider av andra medicinska åkommor som gör dem direkt olämpliga.

    Det är ett dilemma för läkarna att rapportera till transportverket för många gånger upplevs det som alltför kränkande både av läkare och patient så det slutar med att personen får fortsätta köra.

    En bekant fick körkortet indraget ett år efter ett enda krampanfall som de inte visste vad det berodde på och han var tvungen att byta jobb. 

    Nu är det trots allt väldigt kort tid för dig trots allt. Passa på att ta hand om dig själv den här tiden och göra sådant du annars inte hinner. 


    Orka. Var går gränsen för en lämplig och en olämplig förare?
  • molly50
    Anonym (TS) skrev 2019-03-19 12:09:17 följande:

    I helgen fick jag ett krampanfall. Aldrig fått det tidigare och det var ganska rejält. Ambulans tillkallades. Efter undersökningar och utfrågningar på sjukhuset antar man att det berodde på en ny medicin jag började med dagen innan. Inga tecken på att det skulle vara epilepsi. Läkaren på akuten sa att neurologen utfärdade ett 1 mån långt körförbud för mig. Har inte träffat neurologen. Läkaren sa att det bara blev 1 mån och inte 3 mån då de är ganska övertygade om att det beror på medicinen (och den kommer jag aldrig ta igen)

    Är det någon som vet hur detta fungerar? Registreras detta någonstans? Hur vet jag exakt vilka datum det handlar om?

    Jag förstår det inte riktigt då de är säkra på att det är medicinen och jag tar inte den mer. Varför jag inte får köra?

    Bor på landet, är mammaledig med 2 små. Detta är förödande för mig/oss.

    Någon som vet hur sånt här funkar?


    Det innebär att du inte får köra på 1 månad. Troligen pga risk för eventuella nya kramper.
    Att du har slutat äta medicinen betyder inte att den går ur kroppen på en gång.
    Därför så får du inte köra bil på en gång.
    Det kommer också att finnas antecknat hos transportstyrelsen så att polisen kan se att körkortet är tillfälligt indraget.
    Kör du ändå blir det olovlig körning.
  • Tiina87
    Anonym (asdf) skrev 2019-03-19 18:59:07 följande:

    Det får de inte heller. I hålan jag bor i är folk utan körkort generellt arbetslösa eller jobbar deltid för att det inte funkar utan bil.


    Och även de får till att leva.
Svar på tråden Körförbud av läkare?