BF december 2019

Oj! 11 missfall. Har ni något barn och försöker med syskon el är det första ni försöker med? Det är så otroligt påfrestande med missfall så jag kan inte föreställa mig hur det är att ha fått erfara så många. Jag och min man kämpade i 2,5 år innan vi fick vårt första barn. Nu med syskonet blev vi gravida på femte försöket men det slutade som sagt i missfall. Nu är vi gravida på nytt efter tredje försöket efter missfallet. Jag tar verkligen ingenting för givet känner jag. Det är svårt att bli gravid och få en frisk graviditet!

Hej,

Jag skrev ett inlägg här för 1 v sedan om att jag plussade (för en vecka sedan). BF 3 dec 2019. Jag har blivit gravid samtliga 3 ggr (på första försöket med IVF). Sista gången var dock annorlunda då jag fick ett fryst embryo som blev över från andra IVF försöket 2014.

Nu när jag vetat om att jag är gravid sedan en vecka tillbaka har jag börjat oroa mig för nästa steg dvs tidigt ultraljud som ska göras 17 april (v8), att det ska finnas ett hjärta som slår. De dagar jag känner symptom (molvärk och bröst) är jag superglad men aå kommer dagar jag inte känner mkt alls. Då får jag ångest och undrar om allt avstannat där inne. Någon mer som känner som jag? Tiden mellan embryoåterföringen och testet var överjävlig men nu känner jag att det blir jobbigt igen. Jag är 44 och det är typ sista tåget för mig. Tycker också det suger att hålla graviditeten för mig själv. Vill ju bara berätta för alla om min lyckan.

Vårt barn är också beräknat till 3:e december. Min första graviditet, men vi har längtar efter barn sedan 2012 (Privat IVF blev det tillslut). Jag känner precis som dig. Symtomen kommer och går, är överlycklig när jag känner någonting. Känns som jag går på helspänn hela tiden, har läst att huvudvärk kan vara ett tecken pga hormonerna, men för mig kan det lika gärna bero på oro. Annars är det mest lukter jag känner väldigt starkt, men har inte kräkts än. Helt sjukt att både jag och sambon går runt och önskar att jag snart ska börja kräkas. Mitt ultaljud blir 18:e april. Jag har berättat för några vänner och min lillebror, då alla vet att vi haft svårt att få barn. Min sambo berättade för sin bror förra veckan och fick då kommentaren ?Det var på tiden?, trodde jag skulle explodera av ilska, han sa inte ens förlåt när han fick veta att det var IVF. Min mamma vill jag inte berätta för på telefon (hon bor långt bort), om allt går som det ska och jag kan hålla mig från att berätta, får hon veta i vecka 10. Jag tycker du borde berätta för någon vän i alla fall.

Jag önskar bara att jag kunde känna glädje istället för sån stark oro för missfall.

Vårt barn är också beräknat till 3:e december. Min första graviditet, men vi har längtar efter barn sedan 2012 (Privat IVF blev det tillslut). Jag känner precis som dig. Symtomen kommer och går, är överlycklig när jag känner någonting. Känns som jag går på helspänn hela tiden, har läst att huvudvärk kan vara ett tecken pga hormonerna, men för mig kan det lika gärna bero på oro. Annars är det mest lukter jag känner väldigt starkt, men har inte kräkts än. Helt sjukt att både jag och sambon går runt och önskar att jag snart ska börja kräkas. Mitt ultaljud blir 18:e april. Jag har berättat för några vänner och min lillebror, då alla vet att vi haft svårt att få barn. Min sambo berättade för sin bror förra veckan och fick då kommentaren ?Det var på tiden?, trodde jag skulle explodera av ilska, han sa inte ens förlåt när han fick veta att det var IVF. Min mamma vill jag inte berätta för på telefon (hon bor långt bort), om allt går som det ska och jag kan hålla mig från att berätta, får hon veta i vecka 10. Jag tycker du borde berätta för någon vän i alla fall.

Jag önskar bara att jag kunde känna glädje istället för sån stark oro för missfall.

Det är långt från alla som spyr! Finns vissa som inte ens får symtom alls :)

Jag var gravid för 7 månader sen och hade inga symtom alls förutom att brösten ömmade, den graviditeten slutade i missfall. Nu när jag är gravid har jag alla symtom på listan och denna graviditeten verkar gå bra :) barnmorskan sa dessutom att mitt dåliga mående är en bra indikation på att allt är som det ska! Så förstår att man längtar efter att känna av graviditeten.

Ja det är verkligen svårt att slappna av. Ju mer tiden går desto mer har man att förlora. Har nog inte känt så mycket annorlunda med mina 2 tidigare graviditeter (brukar inte må illa) men som sagt oron finns och ibland tänker jag att jag kan inte vara gravid. Magen putar lite (är slank) men just nu får jag känna efter för att känna symptom. Har UL v8 (8+0) den 17 april hos min IVF klinik. Men har prelbokat ett tidigt vaginalt ul nästa lördag 13 april. Om det ff känns lite för lite kanske jag tar den kollen pga oron.

Jag inbillar mig att det syns på min mage också, men fick mage redan av alla IVF-hormoner och så vågade jag inte simträna under den tiden heller. Inbillar mig att jag är mer hungrig också och de få gånger jag känt något som kan påminna om illamåendet har jag ätit någonting. Fast jag är inte typen som kräks så lätt heller

Jag räknar också ner dagarna till Ultaljudet. Försöker ställa in mig på dåliga besked, för att vara mentalt förbered, men kommer nog bryta ihop i vilket fall. Hoppas så att få höra ett hjärta slå och att fostret är i rätt storlek.

Exakt samma här. Skulle bryta ihop totalt hur mkt jag än förbereder mig. Kånner ju redan starkt för det lilla livet där inne. Är född 75 och oroar mig för missfallsrisken pga åldern. Framförallt missed abortion som verkar vara den vanligaste typen. Rent krasst kan det ju vara avstannat sedan flera veckor. Hur ska man kunna glädjas. Försöker verkligen men så kommer den där negativa tanken upp, "vad trodde du? Att du skulle ha sån här flyt.."