Synd om min son?

Lyssna inte på dem. Ta inte åt dig hur svårt det än verkar.

När vår son föddes var jag 29 år. Vi valde att bara skaffa ett. Valde, helt själva. Vi var nöjda. Men vad vi har blivit ifrågasatta, människor som sagt att vårt barn kommer bli egoistisk, ensam osv.

Inget av det stämmer. Vi har en trygg 9 åring som gärna delar med sig, som gärna vill umgås med kompisar men ändå kan gå sin egen väg och vågar vara sig själv och vågar vara ensam. Han saknar inte syskon. Har aldrig efterfrågat. Kallar katterna sina brorsor och menar på att de de bästa brorsorna för de kommer inte sno hans saker.

Jag kommer från en stor stökig familj som inte kommer överens, där vi umgås några gånger om året men det är allt. Sonen har en sjuklig morfar, en sjuklig mormor och en farmor och farfar som är upptagna med att leva sitt liv. Makens familj orkar vi inte umgås med då systern stickat sig en stor mysig offerkofta hon bor i och allt ska liksom kretsa kring henne. Ingen av oss orkar med det.

Så vi är vår lilla starka familj och den duger utmärkt!

Tyvärr kommer du stöta på dem titt som tätt som bara måste framhålla att just deras val är det bästa. Som kommer berätta för att det är synd om ditt barn som kommer bli så ensam, som inte kommer ha någon att dela bördan med när ni blir gamla. De kommer säga att ditt barn kommer bli egoistiskt och inte vänta på sin tur. Att syskon är det bästa man kan ge sitt barn och en satans massa dravel. Det är klart okej att skaffa flera barn än ett men man ska skaffa barn för att man själv vill och vill man inte så låter man bli.

Tvånormen är så jävla starka i Sverige att det är sjukt. Tyvärr biter inga argument på såna här människor. Det är bara att humma och slå dövörat till. Eller förflytta sig en bit för att usligt markera att man inte vill prata om det. För tyvärr verkar de i sitt uppdrag att befolka planeten totalt missa sociala koder, avläsa andra männsikpr och framförallt är de som någon nyfrälst så vad du än säger så går det inte in. Oerhört frustrerande om man låter det gå dit. Så gör det inte. Bara ryck på axlarna. Du gör det som är bäst för dig och din familj. De brukar tystna när barnet kommer framåt 6-7 års åldern.

Det är dock ingen garanti. Jag har sett på flera håll där det finns både två och tre syskon där det enbart är ett av syskonen som tar ansvar för de åldrande föräldrarna och det snarare blir ett ytterligare stressmoment att ha syskon som inte lyfter ett finger.

Eftersom ett barn aldrig kan ersätta ett annat barn så är det knappast ett bekymmer.