Hej!
Som rubriken lyder, varför är barn så otacksamma nu för tiden? Jag drar inte alla över en kant men efter att ha jobbat på både skola, förskola och träffar mycket barn i privata sammanhang så har jag märkt av detta mer och mer. Hur kommer det sig? Att bara vilja ha och ha, uppkäftiga mot sina föräldrar osv.. Hur har det kunnat bli såhär?
Det är inte barns jobb att vara tacksamma, herregud. De ska bli älskade och omhändertagna. Vill du göra något extra fint eller ge dom något är det upp till dig men om du förväntar dig långa känslosamma tacktal för varje liten sak du gör för ett barn bör du fundera på din egen motivation och om du ens bör ha med barn att göra.
Jag tror att vad TS beskriver som "otacksam" är vad jag skulle beskriva som "ouppfostrad". Jag personligen tycker inte att tacksamhet ska höra till diskussionen om barns uppförande över huvud taget.
Tacksamhet är något jag visar när någon går utöver det förväntade för min skull. Jag visar inte tacksamhet för att jag får gå och jobba varje dag. (Däremot kan jag vara tacksam för att jag har ett jobb och arbetskamrater som som jag trivs med). Därför förväntar jag mig inte att skolungdomar ska vara tacksamma för att de ska gå till skolan varje dag.
Jag tror att vad TS beskriver som "otacksam" är vad jag skulle beskriva som "ouppfostrad". Jag personligen tycker inte att tacksamhet ska höra till diskussionen om barns uppförande över huvud taget.
Tacksamhet är något jag visar när någon går utöver det förväntade för min skull. Jag visar inte tacksamhet för att jag får gå och jobba varje dag. (Däremot kan jag vara tacksam för att jag har ett jobb och arbetskamrater som som jag trivs med). Därför förväntar jag mig inte att skolungdomar ska vara tacksamma för att de ska gå till skolan varje dag.
Jag har inte sagt att man ska visa tacksamhet för minsta lilla eller ha långa känslomässiga tacktal? Bara en sån enkel sak som att vara glad för det man får och nöja sig än att bara vilja ha mer och mer. Men kanske sant att det hör mer till uppfostran.
Håller inte med dig. Barn MÅSTE gå i skolan i Sverige, de har ju inget val oavsett hur fantastisk du tycker den svenska skolan är. Många barn tycker inte om att gå i skolan och att tvinga fram någon slags tacksamhet är väl otrolig dumt, för att inte säga omöjligt. Många saker som är bra med vårt samhälle och som vi uppskattat som vuxna är väl knappast saker barn tycker är toppen, typ gratis tandvård för barn = måste gå till tandläkaren. Försök hitta ett barn som är tacksam över det haha
Om du menar uppfostran kan jag hålla med dig lite, men lägg det på föräldrarna och inte på barnen. Man får ju såklart uppfostra sina barn till att bete sig civiliserat även när de är missnöjda med något men att förvänta sig tacksamhet för privilegiet att gå i skolan är väl himla verklighetsfrånvänt. Som att förvänta sig att ett litet barn ska vara tacksam för att få äta broccoli eftersom att barn i Afrika svälter.
Så du tycker inte att barn i Sverige ska vara tacksamma för att de får gå i skola?
Bara för att man är tacksam behöver man inte går runt och tala om det, men man kan visa det genom att respektera och uppföra sig i skolan. Ganska självklart, när man tänker efter.
Jag tror att vad TS beskriver som "otacksam" är vad jag skulle beskriva som "ouppfostrad". Jag personligen tycker inte att tacksamhet ska höra till diskussionen om barns uppförande över huvud taget.
Tacksamhet är något jag visar när någon går utöver det förväntade för min skull. Jag visar inte tacksamhet för att jag får gå och jobba varje dag. (Däremot kan jag vara tacksam för att jag har ett jobb och arbetskamrater som som jag trivs med). Därför förväntar jag mig inte att skolungdomar ska vara tacksamma för att de ska gå till skolan varje dag.
Så du tycker inte att barn i Sverige ska vara tacksamma för att de får gå i skola?
Bara för att man är tacksam behöver man inte går runt och tala om det, men man kan visa det genom att respektera och uppföra sig i skolan. Ganska självklart, när man tänker efter.
Jag har också bott på olika platser, min erfarenhet är tvärtom. På ett ställe, där kvinnorna arbetade deltid, utpräglat bondesamhälle/egna företagare så var det som du beskrev som på plats A, där vi sedan bodde, i ett område som hade högre utbildning/inkomst än medel så var barnen mer självgående och gjorde mer på egen hand. Den enda som jag såg inte gjorde det var grannen där mamman valde att dra ut på den yngstas dagar länge. Den äldsta kunde inte leka själv alls.
Du skriver att 7-8-åringar sitter med surfplatta och telefon när föräldrarna arbetar. I normala fall går barn i den åldern på fritids när föräldrarna arbetar. Och föräldrar med högre tjänster är ofta de som lättast kan styra sin arbetstid och är ofta närvarande föräldrar.
Intressant att få läsa om någon med motsatt erfarenhet. Tack för att du delade med dig! Kanske vi i tråden, med gemensamma krafter, lyckas lösa detta mysterium. Eller så får vi helt enkelt inse att det finns alla typer av människor i varje samhällsklass