Känna tacksamhet eller inte?

Anonym (Syndabock ?) skrev 2019-03-26 10:25:04 följande:

Vad tycker ni om det när två skaffar barn tillsammans är det en naturlig känsla att känna tacksamhet för varandra eller inte?

I min värld ( även om man skiljer sig senare eller oavsett hur relationen blir framöver) känner man tacksamhet åt den andra : skulle den andra inte varit en del av mitt liv skulle mina barn inte existera idag.

Hur tänker ni om det?

Jag och min sambo är fortfarande ihop, älskar varandra o har en fin relation. Men hn känner inte tacksamhet, tvärtom hn skuldbelägger mig för att livet blev så här ...? Det svider i min hjärta :(

Att känna tacksamhet eller skuldbelägga är ytterligheter skulle jag nog säga. Jag skulle nog säga att jag är tacksam mot livet, att jag fick möta den fantastiska man som jag lever ihop med, att vi har en jättefin son tillsammans, att jag fått glädjen att lära känna hans äldre barn etc.
Men jag är inte tacksam mot honom, det känns lite fel att lägga det "ansvaret" på honom.

Att din sambo däremot skuldbelägger dig för att hans liv inte blev som han önskade är fruktansvärt fel. Han är självklart ansvarig för hans handlingar och hans beslut, för jag misstänker att han var med på att det skulle bli barn.

Anonym (Syndabock ?) skrev 2019-03-26 11:42:58 följande:

Oavsett vem som har orsakat den här (vi har ju gjort den här tillsammans hn och jag) känns så tråkigt att hn uppfattar det så

För mig blev livet bättre , våra barn är bästa som har hänt mig ( även om det är kämpigt i perioder )

Jag vill inte att den som jag älskar ska ha det dåligt , men nu verkar det som att hn uppfattar det så att livet blev värre

Hur kan man lösa det här? Hur kan jag hjälpa ? Hn är människa nog för att inte lämna oss, kanske för att hn älskar mig eller för att hn är ansvarsfull och vet att hn har ett ansvar mot barnen .. men det känns hemsk att veta att hn lider (istället för att känna sig lycklig) :(

Jag är nog lite hård där, men ansvaret att må bra är primärt ens eget, så om du ska göra något så är det väl att bolla tillbaka och fråga vad han har gjort för att själv förändra sitt mående/situationen. Det är nog det primära, han måste få insikt i att han är ansvarig över sitt eget liv och varken kan eller få lägga det ansvaret på någon annan.

Känna tacksamhet eller inte?

INNEHÅLL