Inlägg från: Anonym (Kluven) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kluven)

    Lärare drog ben ur led

    En vuxen inom skolan drog i veckan ett underarms ben ur led på mitt barn.

    Barnet går i första klass och hade vägrat gå ut på rast. Efter trilskande så säger enligt utsago den vuxne ? nehe då får jag väl släpa ut dig? tar tag i barnet o drar iväg.

    Enligt annat vuxet vittne är allt på skoj o mitt barn har vridit o vänt på sig i släpandet för att komma loss.

    Händelsen resulterade i mindre svullnad massor av timmar på barnakuten, röntgen och tillslut ett konstaterande att ett av underbenen i armen antagligen har skjutits tillbaka i rätt läge efter att röntgen sköterskan vridit o vänt på armen inför ett av momenten i röntgenundersökningen.

    Jag är tvärförbannad. Visst olyckor händer men jag undrar hur man tänker när man först :

    Tar tag i en förstaklassare

    Sen inte släpper när man BORDE inse att det kan gå illa.

    2 läkare räknade det som misshandel vid inskrivning

    Jag vill inte ha denna pedagog i närheten av mitt barn igen.

    Hur ska jag föra samtalet angående denna händelse?

    Jag skiter ärligt talat i att det var på skoj o att mitt barn vägrade gå ut. Jag släpar inte själv mitt barn så ingen annan ska heller göra det , inte i en sådan situation iaf.

    Tacksam för hjälp

  • Svar på tråden Lärare drog ben ur led
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Gå vidare) skrev 2019-04-15 06:25:09 följande:

    Det heter pigluxation och händer jättelätt hos vissa barn. Klart att det inte var med mening. Släpp och gå vidare. Säg istället till ungen att göra som läraren säger.


    Jag vet vad det är och att det är vanligt. Mitt barn har aldrig haft problem med det tidigare och är alltså inte benägen att lida av detta bekymmer.

    Vet att det händer MEN det hade inte behövt hända om denna vuxna hade orkat med att vara den just den vuxna i situationen och klarat av att hantera situationen på det vis den är anställd för. Människan är inte anställd för att släpa mitt barn.
  • Anonym (Kluven)
    uhsumkat skrev 2019-04-15 12:37:06 följande:

    Vad är din ursäkt för att inte fostrat barnet?

    I skolan måste man lyssna på vad de vuxna säger och göra som de säger. 

    Du har grymt misslyckats i din uppgift som förälder, att lära barn att respektera vuxna och att lära barn att man inte alltid kan få sin vilja fram.

    Att barnet blir inskrivet som misstänkt misshandel betyder inte att det är så, bara att du påstår det., Det är4 skillnad på fakta och åsikt. Bara för att jag påstår att du misshandlat mig är det inte per automatik sant. 

    Det du bör göra är att gå en föräldrakurs där du lärt dig att fostra ditt barn att bli en normalt fungerande unge som kan uppföra sig i skolan och inte tror att dess vilja är andras lag.


    Tack. Kämpar dagligen med detta som du skriver. Barnet har problem med tillit till vuxna. Knappast främjande att vara part i en sådan här situation då.

    Visste inte att det var tillåtet för lärare att nyttja sin fysiska styrka för att få ett barn att göra som den vuxne vill.
  • Anonym (Kluven)
    cosinus skrev 2019-04-15 08:24:29 följande:

    Hände min dotter när hon var 2, aldrig hänt varken före eller efter det? Så vad gjorde jag för hemskt för att orsaka detta? Jo jag försökte ta av en vante som satt för hårt runt handleden så ist för att åka av handen så blev det ett lätt ryck i armen.

    Du gör precis som du vill men eftersom du inte var där och inte såg situationen och därmed inte vet varken kraften eller lekfullheten i situationen så hade jag personligen inte gjort någon grej av det. 


    Folk verkar hänga upp sig på min uppfostran?! Det är inget fel på min uppfostran. Jag tvivlar inte heller på att det var en olycka men seriöst, vad är det före pedagogisk verksamhet där vuxna ska vara förebilder när dom släpar omkring ungarna.
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (håller med) skrev 2019-04-15 13:48:43 följande:

    Och vad är du för förebild som förälder som inte kan uppfostra ditt barn att lyssna på sin lärare? Ditt barn går bara i ettan och har redan börjat käfta emot läraren. Hade ditt barn gått ut på rast när läraren sade till hade ju detta aldrig hänt. 


    Säkerligen så tjafsar alla barn emot mer eller mindre sannerligen ditt också . Antingen är mitt barn bångstyrigare eller så har sitt barn mättnad en vuxen i den situationen som kan vända det snarare än att eskalera situationen genom att visa sin fysiska styrka.

    Skillnaden är helt enkelt att istället för att förbereda på vad om ska hända och sätta sig i barnets ögonhöjd för att föra fram information så är det vettigt att dra ner barnet från stolen ner i golvet. Detta i syfte att få barnet att handgripligen utföra det sen vuxna vill. Låter ju väldigt vettigt tycker ni härinne.

    Det kanske är så ni gör då för att få så väldigt ?väluppfostrade barn?. Dom är helt enkelt rädda.

    Mitt barn är väl medvetet om att den ansvariga vuxna, skola hemma eller hos kompis, är den som bestämmer. Ja han är trotsig, ja han testar vuxna han inte har en etablerad relation till.

    Den relationen som kunde varit där lär ju ha fallerat pga tillit då den vuxna tappar tålamod.
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Dubbel tolkning) skrev 2019-04-15 15:20:10 följande:

    Den enda konkreta frågeställningen här är väl hur ditt barn uppfattade händelsen? Blev hen rädd och arg när läraren sa det och tog tag i armen? Eller uppfattade ditt barn det just som en lek och lekte med och försökte dra sig loss?


    Den vuxna lekte mitt barn var ej med på leken vilket vuxet vittne säger. Mitt barn försökte komma undan leken men kom ej loss
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Auktoritet) skrev 2019-04-16 02:11:56 följande:

    Fast nu har det kommit fram att barnet i fråga har svårt med aktoritet och testar gränser för folk den är blyg för.

    Det är det beteendet många är bekymrade över. Att läraren gjorde fel är en sak. Men att en sjuåring blir uppkäftig, dryg och testar gränser när det gäller främlingar är något som föräldern borde ha berättat för läraren. Om hon har gjort det så får hon höra det igen, läraren är ingen tankeläsare och visste inte läraren om hur eleven fungerar så blir det fel.

    Ja barn testar gränser, har känslor och är inga robotar.

    Men en del beteenden måste man arbeta med dom förälder och som känner sina barn bäst.


    Jag har informerat ansvarig lärare kring hur barnet fungerar i situationer där trots eller känsla av att bli trängd uppstår. Väldigt tydligt och tidigt har jag gjort klart att han lätt känner sig trängd och då låser sig all form av kommunikation in o ut.

    Beprövad metod under 7 år (även uppmärksammat av tidigare lärare) är att bekräfta hans känsla och se till att han får vara ifred och absolut inte tränga sig på honom fysisk, då brukar han lugna ner sig när han får tjurat klart och funderat på ca 5-10 min sen är det frid och fröjd.

    Tog upp detta med ansvarig pedagog igår och dom erkände att dom missat att kommunicera detta till de övriga som oftast är kring honom under dagarna. Pedagog berättade också att han var förvånad över händelsen och att det spårade ur så kunde undvikits om den vuxne haft kunskap nog om mitt barn, vilket han borde haft men nog inte fått tyvärr.

    Så nu var det utrett, eftersom jag har så god kontakt med ansvarig pedagog och har tät kontakt så förutsatte jag att sådan viktig information om barn hade kommunicerats speciellt då det är samma personal för det mesta.

    Det är oerhört frustrerande att ta emot massa kritik kring min uppfostran. Jag var upprörd över att en sådan sak ens kan ske mellan vuxen o barn på skolan. När ett barn visar att det inte vill bli berörd eller fasthållen släpper man väl såvida barnet inte är en fara för sig själv eller någon annan.

    Jag hade då fan inte uppskattat att min chef kom och drog mig över golvet in i konferensrummet om jag inte ville gå på ett möte. Då hade chefen fått hantera min vägran på annat vis och jag fått ta konsekvenser men inte fysiskt.
  • Anonym (Kluven)

    Ni verkar ha missat en ganska stor sak i tråden nämligen hur jag ska föra samtalet kring det som skett.

    Jag har kompletterat i vissa svar med info kring omständigheter som är relevanta.

    Jag har inte efterfrågat tankar kring uppfostran eller huruvida jag ska anmäla eller inte. Jag har själv inte heller påstått någonstans att jag anser det vara misshandel.

    Min syn är att det är en olycka. Trots det vill jag inte ha någon, arbeta med mitt barn, som anser det vara ok att fysiskt tvinga mitt barn till något såvida det inte handlar om att skydda sig själva, mitt barn eller någon annans barn.

    Lika väl som det var en ren olyckan och lika väl som mitt barn borde följt uppmaningen

    Så borde en vuxen som arbetar med barn iaf försöka hitta ett alternativ eller be den andra vuxne om hjälp om man inte klarar situationen själv.

    Med er inställningar misstänker jag att ni är som oerhört många andra föräldrar, stoppar huvudet i sanden och intalar er att era barn är fullkomligas små individers som aldrig vägrar, har en robust egen sikt eller bara rent ut sagt jävlas med som omgivning.

    Själv är jag realistisk och försöker ha perspektiv.

    Jag efterfrågade reflektion och tips kring samtalet som kommer ske kring händelsen.

  • Anonym (Kluven)
    Anonym (Pappa) skrev 2019-04-16 12:22:56 följande:

    Även jag har en liten tjej, och jösse vad känslorna hade kokat upp om det hänt henne något.

    Nu gällde detta inte min lilla tjej och då kan jag ha ett lite mer nyanserat och nyktert tänk och då kan man fundera på hur det ser ut och fungerar för en lärare med en hög med illbattingar som alla vill ha sin vilja fram och jag vet inte om jag skulle klara av de som förväntas av dem.

    Sedan måste man som vuxen ha ett konsekvenstänk och noga väga vad man kan använda sig av för tekniker utan att för den skull orsaka skada.


    2 vuxna och 5 barn (mitt inkluderat).
  • Anonym (Kluven)
    Anonym (förälder) skrev 2019-04-16 18:05:54 följande:

    Vad säger ditt barn själv om situationen?

    Vad tycker han annars om pedagogen?

    Har han pratat innan om att pedagogen är sträng eller hårdhänt?

    Ogillar han henne/honom så det har blivit värre nu eller är det någon han har gillat tidigare men nu blev rädd för eller arg på?

    Tror din son att pedagogen gjorde det med "mening" alltså inte att utgången blev som den blev utan att han/hon gjorde det som "straff"

    eller tycker ditt barn att det var en olyckshändelse?

    Jag tänker att det hela betyder ju mycket hur ditt barn själv upplever situationen

    om han upplever det som skrämmande att någon skadade honom eller om han själv upplever det som ett misstag och inte verkar bry sig så mycket.

    För ditt barn ska ju gå i skola många år framöver och ska ju inte känna sig rädd i framtiden för vuxna på skolan.

    Det hela är ju mycket olyckligt och ni ska förstås prata med rektorn om det som har hänt och rektorn ska utreda det hela , men vad har pedagogen som gjorde det sagt? 

    Har ni pratar med henne/honom eller fått höra vad personen säger om saken

    och vad hon/han har för förklaring, alltså inte bara ifrån ett vittne.


    Barnet vägrar prata om det. Ser bara fundersam ut. Hans syskon däremot har tidigare berättat och upprepade nu att liknande hänt förut, att barn ramlat o slagit sig i ?samspel? med denna vuxna eller att kläder gått sönder.

    Samtidigt poängterar hon att han är hennes ?vän? och är rädd att han ska fara illa pga det inträffade.

    Jag har fått känslan av att denna vuxne är grön och inte har någon direkt kunskap om arbetet med barn. Vi pratar inte utbildad pedagog här.

    Hur som så är situationen olustig inte främst pga mitt barn gjorde sig illa utan för att jag så väl kommunicerat vikten av att arbeta med mitt barns förtroende. Något som nu framkommit att ordinarie lärare inte kommunicerat till de andra vuxna som cirkulerar kring barnet dagligen utanför lektionstid.

    Det lilla jag förstått på mitt barn så förstår han inte riktigt badbyxa som hände. Han har stor integritet och han verkar och jag tror att han tyckte det barn obehagligt att bli fasthållen.

    SOm jag känner honom hade han nog uppskattat om den andra vuxna gått in o hjälpt honom vända situationen.

    Möte inbokat med rektor som tog det hela på allvar.
Svar på tråden Lärare drog ben ur led