Otrogen utan att skämmas
Jag har väldigt svårt att förstå hur man kan tycka att otrohet är ok. I en annan tråd här på FL, "Positiva otrohetshistorier", förvaras otrohet av vissa. Vi som är mot otrohet (dvs. de flesta människor), framställs som inskränkta och fördömande. Monogami framställs som onaturligt, oetiskt och skadligt. Men vad är det som är så svårt att förstå? Otrohet är ett sviket löfte. Otrohet är att gå bakom ryggen på sin partner. Hur kan det vara ok? Vill man ligga med flera, får man göra en överenskommelse om det med sin partner. Båda ska vara med på det. Det är där felet ligger med otrohet: att ha sex med flera är i sig inte fel, men att bryta ett löfte är fel. Skulle otrogna vara ok med att deras partners var otrogna mot dem? Jag har ju försökt fråga TS om detta, men han verkar ha lämnat tråden.
Du kan citera något av dessa påståenden från den tråden utgår jag från?
Annars tycker jag mest att du ägnar dig åt den ständigt återkommande straw man-retoriken som begagnas av så många skribenter på det här forumet.