Pojkvän med borderline

Ja men enligt dig ska hon ju bara fortsätta ensam på egen hand. De gränser du pratar om fungerar inte tillsammans med denna partnern i detta läget. Viss hon kan sätta sig i terapi parallellt med hans terapi och de kan också sedan gå i terapi ihop för att samarbeta i sin relation så att uppnår målet att få högsta möjliga lycka ihop tillsammans. De gränser som du tar upp är gränser som fungerar om man inte vill vara tillsammans med denne man.

T's vill ha en fungerande relation med sin man. Hon vill att de ska vara ett par och få en så bra relation som möjligt ihop. Frågan är och var hur hon gör det.

Jag vill bara ha svar på hur han eventuellt tänker.

Är det helt enkelt dags för mig att gå vidare?

Klippa alla band och skita i allt?

Nu var det ju inga sådana råd jag ville ha.

För det är ju upp till mig.

Det är precis det jag gör,

Skriver inte ner hela mitt liv här.

Tråden handlar om mitt förhållande till honom.

Därför ber jag om råd hur jag ska agera i det.

Det är inte så att jag sitter i ett rum och glor och ältar sönder.

Till saken är att det går att ha en relation OM man själv är stabil och lever ett stabilt liv. Trodde detta var fallet. Det kan hjälpa den drabbade och är en förutsättning att det ska lyckas och hålla i längden och att relationen ska bli bra och båda ska bli lyckliga. Fasta rutiner, fasta tider, sunda vanor, ordning och reda, struktur, idrott, bra sovanor etc är nödvändigt för att man ökar förutsättningarna att borderline ska kunna reglera sina känslor. Trodde här att det var så när jag först svarade här att deras relation KAN fungera om det ENDA problemet är att partnern har denna personlighetsstörning och den andre partnern är stabil och trygg. Men en borderliner kan inte bli trygg och agera stabilt med kaos runt om kring - en psykopat på dörren och drama med flickvän som talar om sitt ex och annan röra utifrån som hotar relationen och psyket. Man kan ju inte skicka en borderliner till en krigszon fullt med faror och tro att den ska kunna läka bort sina symtom samtidigt... tyvärr.

Det känns bara som att hur jag än skriver så blir jag idiotförklarad.

Jag skapade tråden för att utbyta erfenheter, få råd och tips på hur det eventuellt ska kunna fungera mellan oss.

Jag är tillräckligt intelligent för att förstå att det finns en väldigt liten chans för att få det att funka.

Om ni nu är så trötta på mig så behöver ni ju inte läsa eller svara?

Sen har jag valt att inte berätta om vilken hjälp han får och och vilket stöd han har av olika anledningar.

Hur mitt liv ser ut i övrigt har jag också valt att inte berätta om.

Återigen tråden handlar om mig och han.

Det är inte borderlinens fel att ett psykopat-ex står utanför dörren. Mycket av de problem som beskrivs i deras relation kan inte borderlinern påverka och bör inte få all skuld till alla helveten på jorden. Borderliners skuldbelägga orättvist som ska skyllas för allt som inte fungerar. Denna borderline person har valt en partner som har mycket kaos runt sig så att han kan leva som han är van vid i kaos och drama och inte läkas. Han kommer inte kunna läkas i denna relation tror jag. Det är för dysfunktionellt i sin helhet allt runt om kring. Skulle han läka sina symtom under dessa omständigheter som nu råder i hans liv och relation skulle jag bli MYCKET förvånad. Men visst, jag kan ha fel.

Jag har endast stabila trygga människor runt mig. Mycket välfungerande individer med trygga anknytningsmönster. Förstår dock vad du menar varför en sund människa skulle vara intresserad och det kan inte jag svara på eftersom jag inte är en av dem. Det får du fråga de om så kan de svara på vad de får ut av mig och motivera svaret Jag kan inte svara på allt även om jag förstår att ni önskar det.

Sedan skrev en annan tillfrisknar här i tråden att hon är gift och har det bra med sin partner sedan 10 år tillbaka och mycket är Tack vare partnern. Du kan gå tillbaka i den här tråden och läsa hennes berättelse själv. Så det du skriver är ingen entydig sanning. Utan igen ett försök att sprida lögner om denna personlighetsstörning och de som är drabbade och sparka vidare på de som redan ligger. Vad är det du vill uppnå när du skriver så? Det verkar på något vis som att ditt hat grundar sig i någon typ av missunnsamhet mot just dessa människor. Att du missunnar de med borderline att läkas och ha fungerande relationer och att ett par där en är frisk och en har detta blir fungerande ihop. Förstår att du är bitter att du projicerar din bitterhet på personer med denna personlighetsstörning och dess anhöriga. Av någon anledning vill du borderliners illa. Du har nog själv farit mycket illa av någon med denna personlighetsstörning och därför blivit så hatisk mot alla med detta och deras anhöriga.

Ja det framkommer att du farit väldigt illa och det märks i det du skriver och hur du uttrycker dig. Hoppas det blir bra.

Tackar. Förstår att du lämnar denna tråd då det finns folk här som för en gångs skull på ett offentligt forum inte tillåter att fler lögner sprids och falskt förtal om denna otroligt stigmatiserade personlighetsstörning sprids fritt som ännu ett bidrag till att denna patientgrupo och dess anhöriga ska lida ännu mer utan protest. Välkommen att lämna tråden.

Accepterar du gränser? Jag sätter nämligen en gräns mot dig. Var vänlig sluta projecera ditt hat och lögner om denna patientgrupp. Det finns nämligen folk här som tar illa vid sig och kommer bli utsatta för mycket obehag i och med att det sprids lögner. Var vänlig respektera de som lider av denna personlighetsstörning liksom de som lider av andra psykiska problem eller sjukdomar som de inte kan hjälpa att de fått. Jag förstår att det är provocerande för dig att du ombeds sluta försöka sparka på de som redan ligger. Hur tycker du, om du tittar på hur du skrivit här i denna tråden om denna. personlighetsstörning och formulerat dig, att du bidragit till de problem som du nu fått?

Nu är det helt slut.

Han kom fram till så här 7 månader senare att han inte klarar av att jag har barn och att han inte blir första prio för mig.

Helt sjukt och nu känner jag att det är lika bra.

Kanske skulle kunna funka om några år om han tar tag i sina problem och inser att det är han som är problemet.

Han vill inte dela mig med någon och han vill ha mig för sig själv.

Jag har gråtit och varit förbannad om vart annat de senaste dagarna.

Det kommer att bli en skitjobbig tid framöver eftersom att jag saknar honom så himla mycket.

Men måste försöka släppa och tänka att han inte kommer kunna ha en vettig relation förens han fixar sig själv.

Ja precis så är det, som ett beroende.

Jag blir liksom hög på lycka med honom och dagen efter är jag så nere att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det är klart att den rationella delen av mig förstår att det är fel.

Jag vet inte vad jag ska söka för hjälp heller.

Har redan samtalsstöd som det är nu.

Nu är det helt slut.

Han kom fram till så här 7 månader senare att han inte klarar av att jag har barn och att han inte blir första prio för mig.

Helt sjukt och nu känner jag att det är lika bra.

Kanske skulle kunna funka om några år om han tar tag i sina problem och inser att det är han som är problemet.

Han vill inte dela mig med någon och han vill ha mig för sig själv.

Jag har gråtit och varit förbannad om vart annat de senaste dagarna.

Det kommer att bli en skitjobbig tid framöver eftersom att jag saknar honom så himla mycket.

Men måste försöka släppa och tänka att han inte kommer kunna ha en vettig relation förens han fixar sig själv.